Affe rör upp!
[ia=399523; large]
Alfred Holmgren skriver numera som bekant bl a för Aftonbladet. I egenskap av skribent där har han skrivit en krönika som kritiserar Battlefield 3 och hela krigsspelsgenrens strävan mot realism. Och jag håller med om vissa saker.
Det är sant att spel i genren i många fall strävar åt realismhållet. Däremot tror jag inte att någon utvecklare vill göra ett spel som verkligen ÄR realistiskt: Då skulle du som spelare få träna 2/3 av spelet, därefter vänta 1/3 för att i slutet bli skadad av en kula från en fiende du aldrig såg, alt en vägbomb och därefter sluta spelet som invalid med din gråtande familj omkring dig. Om du har tur. Ingen vill ha ett realistiskt spel, däremot vill alla ha <b>spelutvecklingens heliga graal</b>: den perfekta illusionen av realism, kombinerad med spelbarhet.
Jag håller med om att det är problematiskt att försvarsmakten ser spel som rekryteringsverktyg, och att det är lite obehagligt att de gör vad de kan för att framställa spel som häftigt och coolt. Jag har inte varit med om något krig, bara gjort lumpen. Men den oerhörda tristess och meningslöshet jag upplevde där, plus lite skarp eld och döende kompisar, skulle antagligen inte var varken coolt eller häftigt.
Däremot spelar jag spel som <i>Battlefield</i> och <i>Call of Duty</i>. Och jag kommer att spela <i>Battlefield 3</i>. Dels för att upplevelsen fascinerar mig, när den presenteras på detta överdrivna, komprimerade sätt. Mäns och kvinnors reaktioner under den oerhörda press en stridssituation innebär är fascinerande och svåra att slita sig ifrån. Kanske är det samma fenomen som får oss att sakta in och kolla närmare på en olycka på motorvägen. Och dels för att det är helt fantastiskt att mäta sig mot andra människor online i multiplayerdelen. Jag tror inte att jag är i riskzonen för att plötsligt anmäla mig för utlandstjänst bara för att jag sett lite feta explosioner i BF3. Eller nä, det var en förenkling av Alfreds argument, men jag tror inte att jag blir mer välvilligt inställd till dylika äventyr för att jag spelar krigsspel - det är för sent för den subtila propagandan i min ålder helt enkelt. Däremot är det klart att en ung, påverkbar människa påverkas i positiv riktning - <i>man behöver inte börja gå ut och skjuta folk på gatorna för att påverkas av spel</i>, som kvällstidningarna verkar anse (med undantag för Aftonbladets spelredaktion - kanske de enda vettiga människorna på någon svensk tabloid överhuvud taget). Det är oftast betydligt mer subtilt och smygande än så. Jag tror inte att Dice medvetet producerar progagandamaterial åt försvarsmakten, men nettoresultatet blir i slutändan ungefär detsamma - och givetvis öser armén hjälp över dem för att få spelet så coolt det bara går. Om de INTE gör det är de dumma i huvudet.
Jag tänker spela <i>Battlefield 3</i>. Jag kommer förmodligen att äcklas av våldet, njuta av spänningen och älska multiplayermatcherna. Samtidigt respekterar jag Alfreds ståndpunkt och beslut att inte spela det - varför kan inte Aftonbladets kommenterare också göra det? Kanske av samma anledning som en viss speldistributör en gång slutade skicka spel till Super PLAY i säkert ett halvår, efter att Martin Johansson sågade <i>Vietcong</i> för att det var för äckligt och exploitativt. Om det är ett ord.Vissa lär sig aldrig.
Tommy Håkansson på Svampriket har f ö skrivit en kommentar till Affes artikel även han.