Slutspelat - Killzone 3

Sådärja då har man tagit sig igenom kampanjen i #Killzone 3 också vilket innebär att jag får sätta igång och spela det online. Eftersom jag hållit mig från att göra det hittills kommer den här "recensionen" bara handla om kampanjen vilket ju även är det jag går efter när jag klassar ett spel som färdigspelat.

Gillade
Grafiken: Föregångaren var det vackraste som släppts i konsolväg och enligt min ringa mening så tar #Killzone 3. Det är fantastiskt vackert inte enbart sett till tekniken utan även hur den används för att skapa en värld som jag vet att många har svårt för men som jag gillar. Helgan är knappast en naturskön planet, även om den har sin stunder i den här delen, men den har trots allt utsatts för inte bara ett långvarigt krig utan även vad som ser ut att vara en utarming av dess resurser. Ett extra plus för ljuset som är bländande, ibland bokstavligt talat.

Ljudbilden:
Ljudet är ett rätt bra och snabbt sätt att avgöra om ett spel är välgjort eller ej. Det känns nämligen som om det är någonstans där utvecklarna gärna sparar in pengar så är det på framförallt ljud och röstskådespelare. I fallet #Kllzone 3 så tar det inte många sekunder förrän man inser att det här är en stor och finslipad produktion med ett soundtrack som sätter en god stämning samt dugliga skådisar som kanske inte har den bästa dialogen att jobba med men som ändå levererar.

Styrningen: Jag var en av dem som inte hade särskilt mycket emot styrningen i #Killzone 2 som gjordes seg för att simulera tyngden i vapnen. Nu är det mer i stil med vilket annat konsol-FPS som helst vilket borde falla fler i smaken. Det jag uppskattar mest är dock coversystemet som fungerar riktigt bra och är ett extremt viktigt medel i kampen mot Helgast. Första gången som jag tjurrusade mot ett skydd en bit bort samtidigt som kulor ven runt omkring och jag slajdade in mot skyddet var en liten höjdare.

Handlingen:
En kontroversiell åsikt antar jag, men ända sedan jag såg/hörde introt till #Killzone där Scolar Visari går lös så har jag gillat upplägget. Visst är karaktärerna stereotypiska och dialogen rätt enkel, men av någon anledning så känns det mer vettigt än om soldaterna varit poeter och haft ett välvårdat språk. Ser verkligen fram emot uppföljaren för att se hur storyn utvecklar sig i varje fall

Ogillade
Längden;
Körde på den högsta svårighetsgraden som det var möjligt att ta från start och jag klarade av spelet på drygt 7 timmar. Då dog jag hyggligt många gånger så lirar du på en enklare svårighetsgrad eller är skickligare än vad jag är så kommer det nog krypa ner under 7 också. Visst finns det en vass multiplayer-del som jag inte kommer gå in på här, men för mig som först och främst är intresserad av kampanjen så är det en aning kort.

Fordonssekvenser
Det här kommer jag alltid klaga på så länge utvecklarna envisas med att slänga in dem i FPS. Har i princip aldrig varit med om att fordonssekvenserna har bidragit till att höja underhållningsvärdet - bortsett från Halo som här får agera undantaget som bekräftar regeln. I Killzone 3 finns det flera stycken men det räddas en aning av att de inte är särskilt långa, men med det sagt så hade jag ändå gärna varit utan dem.

Sammanfattning
#Guerilla Games levererar verkligen med #Killzone 3. Det skulle vara svårt att kalla det för banbrytande, men de har förfinat detaljer som styrningen och lagt till jetpacks och andra mindre element som gör sitt för att höja det över sin föregångare. TIllräckligt mycket är dock sig likt för att jag inte ska rekommendera det här till dig som inte uppskattade föregångaren, men detsamma gäller förstås även åt andra hållet. Fast även om du gillade #Killzone 2 så kan det nog vara värt att vänta ett tag om du inte tänkt spela det online, kampanjen är ju som sagt i kortaste laget.

#blogg