Crysis 2 – Mitt första intryck.
Köpte Crysis 2 igår och har spelat det nästan konstant sedan dess. Det är mycket jag känner igen från första spelet, banorna utgörs mer eller mindre av korridorer som leder till lite öppnare områden där du får en uppgift som du ska lösa på det sätt du vill med hjälp utav Nano-dräktens olika förmågor. Just Nano-dräkten var den centrala delen i första Crysis och detta är också sant i 2an men mekanikerna har uppdateras sedan första spelet. ”Maximum Speed” aktiveras nu automatiskt när du börjar springa, ”Maximum Strength” fungerar på ett liknande sätt men aktiveras istället när du bestämmer dig för att hamra in ansiktet på en stakars lego-knekt (lego som i soldat-att-köpa och inte som i världens bästa leksak) eller sparka en bil över densamme, Osynlighets förmågan och ”Maximum Armor” kräver dok fortfarande bara ett knapp tryck för att aktiveras. Dom flesta ändringarna kommer jag snabbt överränns med och spel-mekanikerna erbjuder mycket variation vilket blir väldigt underhållande. Men allt är inte bra, tex när jag skulle pilla på grafik inställningarna fanns det ytterst lite jag faktiskt kunde ändra på och spelet visar tydligt sina konsol-handikapp med ganska små faktiskt spelbara miljöer, meningslösa ”quick time events” och en färg-palett som verkligen gillar grått.
Berättelsen i Crysis 2 är bättre än den första men fortfarande inte speciellt imponerande. Uppdragen känns oftast motiverade, dialogen är godkänd och spelet kan vara ganska dramatiskt då och då men karaktärerna känns som om man har sätt dom alldeles för många gånger tidigare. Vi har tex den nördiga forskaren, den stenhårda medelålders översten och den personlighetslösa militär bruden. vilket känns ganska herp derp.
Crysis 2 är trots allt ett kul spel och om du gillar snygga shooters med valmöjligheter utöver det vanliga kan det vara värt ett köp.
(Ursäkta eventuella stavfel eller grammatiska snedsteg.)
Peace!