Tätt intill dagarna är en bok som får dig att reflektera

Vissa böcker är bra för att de är rolig medan andra kanske är det på grund av spänningen de bygger upp. Det finns helt enkelt en hel del anledningar till varför en bok är bra men ingen anledning är lika mycket värd som att en bok är bra för att den berör och får dig att reflektera över din egen tillvaro. Tyvärr är det inte alltför ofta man stöter på en sån bok, men chansen är stor att du gör det om du bestämmer dig för att läsa journalisten Mustafa Cans bok "Tätt intill dagarna : berättelsen om min mor".

Bilden är självbiografisk och fokuserar på hans mor som trots att hon alltid funnits där för honom är något av en främling. Han vet inte vad hennes intressen är, hennes drömmar eller vad hon egentligen tycker och tänker om saker och ting. Allt han vet är att hon har haft ett hårt liv då hon 15 barn varav 7 dog i tidig ålder vilket gjorde att hon och hennes man utvandrade från Turkiet till Sverige och Skövde för att kunna ge sina barn en dräglig uppväxt.

Självklart kan inte jag jämföra min relation med min mor med Cans. Jag är trots allt uppvuxen i en av Stockholms "finare" förorter och har haft en synnerligen normal tillvaro, långt ifrån den värld som Mustafa och hans syskon fick uppleva som invandrande kurder i 70- och 80-talets Sverige. Känslorna kan jag dock känna igen mig i. Skammen som finns där någonstans för att man inte uppskattat sin mor, att man kanske till och med har skämts över henne i vissa lägen, att hon är den viktigaste personen i ens liv men att det inte är den personen man kanske känner bäst eller prioriterar högst.

För Can blev detta uppenbart när hans mor insjuknade och det stod klart för honom att det bara var en tidsfråga innan hon skulle försvinna. I boken får vi följa honom under hennes sista tid i livet och även en bit efter då han försöker lägga hans mors livspussel. Det är en fascinerande historia på många sätt och vis. Precis som livet i stort pendlar det från mellan glädje och sorg, det stora och det lilla, men den är gripande hela vägen igenom. Språkigt är den precis som boken i stort väldigt mänskligt det vill säga inte alls sådär svulstigt eller pretentiöst som lätt kan bli fallet i böcker utan rakt på och verkligt utan att för den sakens skull vara ytligt eller enkelt. Kraften har helt enkelt lagts på att berätta en intressant historia och inte väva in den i en massa vackra ord som väldigt få av oss använder i verklige livet och det är något som jag alltid uppskattat.

Bokens absoluta styrka är dock att den får en att tänka på sin egen mor och det är värt mer än det mesta i min egen bok.

#blogg