Mitt Liv som fastighetsskötare.
Efter en kort tid på arbetsmarknaden har jag av en slump halkat in på en kort men bred karriär som fastighets skötare åt en förhållandevis stor mängd av arbetsköpare. Jag har jobbat i hamnar där jag fick lösa konflikter mellan professionella fiskare och hobby kaptener, jag har jobbat för kommunalt ägda bostadsföretag där roundup och en spetsig pinne har varit mina enda vapen mot en grön våg av ogräs som bara skrattar åt allt mitt hårda arbete, tjänat mitt levebröd I bostadsrätts föreningar och upptäckt att snabbhet och effektivitet ofta inte har något med varandra att göra.
Även om min erfarenhet inom denna bransch har varit uppdelad i Viss tids anställningar, säsongs arbete och praktik måste jag ändå säga att det är ett arbete jag trivs med. Ett praktiskt arbete där jag kan se konkreta resultat vid dagens slut. En chans att få arbeta tekniskt och använda min logiska förmåga (även om jag fortfarande inte kan backa med släp kärra, höger är vänster, upp är ner och gravitation påverkar tid - den skiten är svår). Men det finns saker i detta arbete som får mig att vilja kasta min röjsåg genom närmaste fönster och dom tänkte jag skriva lite om nu.
Utsikt före underhåll.
Tänk dig ett bostads område ungefär lika stort som fyra fotbollsplaner. Detta område har en massa gräsmattor som ska klippas en gång i veckan (på sommaren). Om du skulle gå runt hela området med en handjagare (hand driven gräsklippare) skulle du få spendera hela sommaren på detta område. Därför använder du en Åk-gräsklippare som går snabbare, klipper bredare och kan dra en kärra efter sig om du skulle hitta skräp när du är ute och kör. Men omgivningen där området ligger är byggt så att 90% av alla gräsmattor har en genomsnitts lutning på 45 grader, detta gör att en åk gräsklippare som är väldigt topp-tung gärna vill välta och sätta en vägg av snurrande knivar rakt i ansiktet på dig, vilket du inte vill.
Så väldig ofta finner jag mig själv med hjärtat i halsgropen, för stunden troende, vädjande till gräsklippar-gudarna att tillfälligt välsigna min Husqvarna med hjul av klister av den simpla anledningen att jag verkligen gillar att leva.
Och det är inte bara till gräsmattor som detta gäller. Det kan vara soprum gömda bakom garage så att dom inte ska synas men blir omöjliga att nå om du inte kan baka med en släp kärra. Eller ängar som folk tycker är jättefina tills den fylls med hundbajs och en viss person måste gå runt med trimmer för att den har blivit alldeles för vild vuxen.
Kunder.
Det är en speciell känsla att gå in i en annan persons hem. Det är denne främlings borg och där kommer du stampandes och ser en stor del av hans eller hennes liv utlagt framför dig. Det kanske är ostädat hemma hos lotta, hon släpper in dig och blir generad över detta faktum och du blir generad för att hon blir generad nu står ni där och är generade och ingenting blir gjort.
Eller Asta på 89 år kanske behöver hjälp med en glödlampa för tredje gången denna veckan. Och hon frågar som hon har gjort så många gånger tidigare: om du inte vill ha lite kaffe? Och du inser att Asta kanske inte har så många kompisar kvar, hon kanske bara vill ha lite sällskap. Men chefen sa att El-centralen nere på 4:an skulle vara kontrollerad före lunch och du har verkligen inte tid med en kopp kaffe. Så du byter glödlampan, delar några särskilt utvalda ord med Asta och springer ut igenom dörren med en känsla i magen som bara kan beskrivas som rutten.
Min poäng är att den att det är en speciell grej att ha folk som litar på att man ska vara professionell mitt i deras personliga vardag men samtidigt kanske inte tänker att du faktiskt får betalt för tiden du spenderar i deras hem och att du bryr dig inte hur det ser ut så länge det finns ett jobb att utföra.
Detta var bara ett exempel, Lotta och Asta är påhittade namn.
Vet inte varför jag ville dela med mig av min arbetsvardag på detta sättet. men jag vet att det är kul att skriva, så varför inte lägga upp det på nätet?
(Ursäkta eventuella stavfel eller grammatiska snedsteg.)
Peace!