Kill Team
Hej, Internet!
Efter att ha varit i Skärgården och tuffat runt i strålande sol över helgen är det en inte alls oangenäm upplevelse att sitta framför datorn medan regnet smattrar mot taket. Det är ju ändå trevligt med kontraster.
Två ord: Kill Team. Warhammer 40k-titeln släpptes i onsdags och jag kan utan omsvep säga att det är den bästa stick shootern (alltså spel där ena stickan står för styrningen och den andra för skjutandet) som finns tillgänglig på XBLA just nu. För all del, en stor anledning till det är naturligtvis att Warhammer ligger mig varmt om hjärtat. Men grafiken är snygg (speciellt för en Arcade-titel), kontrollerna precisa, spelstilarna i de olika varianterna av Space Marines varierande och greenskinsen tillfredsställande att spränga... och så co-op! CO-OP! Synd bara att jag inte har fått tillfälle att testa det ännu, för jag är helt övertygad om att det skulle vara alldeles, alldeles... "episkt", som hon den där kvinnan jag delar möbler med skulle ha uttryckt saken.
Dessutom, när man klarade av ett uppdrag i Kill Team låste man upp ett "exklusivt" Power Sword till Space Marine. Det kändes som om en sådan liten sak gjorde att jag valde att boka det till Xboxen istället för till PC:n. Eller snarare, det var det som gjorde att jag fick ändan ur vagnen. Jag var lite i valet och kvalet tidigare, men det lutade alltid kraftigt åt Xboxen i vilket fall som helst. Dels så har jag en känsla av att det blir något av en konsolportning och därmed brukar kontrollerna bli något aviga på PC, och dels vill jag uppleva det besinningslösa våldet i så stort format som möjligt. Således; i soffan framför TV:n!
Nu tror jag bestämt att jag ska försöka bli multiplayermatchad i Shogun 2 igen. Det har inte gått något vidare med den saken de senaste gångerna. Om det är buggigt eller brist på motståndarunderlag vet jag inte, men synd är det helt klart. Vill det sig inte får jag satsa på att roflstompa några stackare i League of Legends. "Det kan man aldrig... det går inte att... det finns inga..." som min käre vän Björn brukar säga.