Blåblodigt...

Så här på sensommarens sista dagar, innan löven faller i skog och mark och frosten tar dom sista blommorna i sin kalla famn, så är det ju en högtid som borde uppmärksammas mer än vad man gör. Det sörplas och knapras, knäcks och bryts. Servetter är ett måste liksom nubben i glaset, löjliga hattar och ljus i mängder...
Nu kan man ju köpa frysta Astacus astacus året om men vad är glädjen i det?
Vem köper påskägg i oktober, vem köper julklappar i juni, vem köper sill?
Nej, jag gillar inte sillen så den köper jag aldrig...

"Det skall du veta, Jöran Jönsson, att Vi både till Vårt eget behov och desslikes till de främmande herremän som nu besöker Oss behöver en hel hop kräftor. Därför är det Vår vilja och befallning att du låter fiska efter dem allestädes."

Detta var kung Erik XIV befallning till sin slottsfogde anno 1562 och räknas som den första beviset på att kräftor ätits som delikatess på kungliga bord i Sverige. Självklart låg vi redan efter andra delar av Europa som redan snaskade i sig kräftfärser och annat smaskigt. Ett tyskt kloster ska ha kalasat i sig 30 000 kräftor årligen. Mycket tack vare att kräftor föll under fiskkategorin och under vissa fastor var just fisk tillåten. Sen kan man ju undra hur det är med djur med fler än fyra ben eller vad det nu står i den däringa boken...

Kajsa Varg skrev 1755 om olika sätt att förlusta sig i kräftornas aromer, dock inget recept på kokning...
Att kokning var vanligt på 1700-talet bevittnar bland andra Bellman om att äta kräfta "ljustras röd ur kastrulln". Men vilka åt kräftor?
Carl von Linné tyckte verkligen inte att dessa "insekter" var lämpliga att inmundigas som mänsklig föda.
Liksom svamp serverades kräftor enbart på de adliga borden. För allmogen var dessa tingestar enbart något som levde på de drunknades lik och dessutom gav dom ju bra betalt om man sålde dom...
Det var först under 1800-talet som kräftskivan började få liv i dom svenska hemmen, fortfarande en statusfest som inte alla hade råd med.
Men saker började hända framåt sekelskiftet, dom småländska glasbruken började blåsa liv i kräftorna, glas och annat såldes på löpande band och längs stränderna sätt bönderna på småtimmarna med sina lycktor och håvade in träskguldet som kröp runt i det mörka vattnen.
Tunnor såldes till kontinenten med svenska kräftstjärtar och en bit in på 1900-talet skapades dom första restriktionerna på kräftfisket.
Premiärdagen blev helig.

1907 skakades det svenska kräftbeståndet av den första vågen kräftpest. Hela sjöar slogs ut och som åtgärd planterades den amerikanska signalkräftan in i sjöarna. Dessa utgjorde dock flera stora problem då dom dels inte anses lika delikata som dom svenska, dels var aggressivare och starkare än dom svenska och motståndskraftigare mot pesten...vilket ledde till att dom också var smittbärare av den.
Idag är den svenska flodkräftan akut hotad och rödlistad, speciella vattendrag får starka regler om rengöring av båtar och fiskeredskap för att skydda flodkräftorna.
Till råga på allt så är försurningen av sjöar också ett hot mot kräftan.

Flodkräfta

Flodkräftan kan bli över 20 år gammal, upp till 18 cm lång och väga runt 350 gram och förflyttar sig genom att gå på bottnarna eller ta kortare simturer, baklänges.
Den är mest aktiv under den mörkare delen av dygnet och lever på as, dock inte gärna det som är ruttet eller skämt.

Signalkräfta, lägg märke till dom vita fläckarna...

Sedan 1994 finns inte längre några regler för kräftfisket, annat än lokalt, tidigare var den första onsdagen i augusti startskottet för gubbarna och gummorna som samlades i dom små båtarna med lyktor och begav sig ut på vattnen i skymningen. Eldar gjordes upp längs stränder och mjärdar fylldes med brax och annan "ädel" fisk. En och annan kattunge fick också plats då kräftan tycktes gilla just katt...gärna dränkt...med lite dill...

Själv var jag ut igår kväll och lade ut lite mjärdar, som för övrigt är ett ganska gammalt redskap, under cirka 8000 år har man använt sig av mjärdar i fisket. Under bygget av Citytunneln i Malmö hittade man redskap som daterats till 7500 år...
Min farmor och farfar fiskade kräftor som unga, såldes på torget i Uppsala. Dom förvarade kräftorna i jordkällaren, ett ypperligt ställe tyckte även kräftorna som lyckats fly ur baljorna. Potatis och gråsuggor fick sätta livet till och gjorde så att det vissa dagar kom kräftor på rad utmarscherande ur källaren då det regnat, flera månader efter att fisket var avklarat.

Att kräftan var för adeln allena finns det ju bevis för, kräftor har ju blått blod...

#blogg