Rivjärn = knogjärn
Vaknade i natt med ett rivjärn i halsen... känner mig lika däckad som om jag fått ett knogjärn på pannbenet. Nästan i alla fall. Har proppat i mig olika tabletter för att bli "frisk" och passar på att vila ordentligt i soffan på balkongen. Sommarens sista bröllop går av stapeln på lördag och då kan man inte vara hängig och grinig. Men till dess ska jag nog vara frisk, hoppas jag.
Löpning har det inte blivit ett enda pass denna veckan. Tanken var två vilodagar efter att ha sprungit både lördag och söndag, men då benhinnorna började kännas på måndagen så bestämde jag vilodag även igår onsdag. Om de kändes bättre som i dag så skulle jag ta ett varv och jag var verkligen sugen. Men som jag skrev tidigare vaknade jag abrupt klockan 03 i natt av att halsen kändes som sandpapper och gjorde rejält ont. Jag var tvungen att släpa mig ur sängen för att dricka och det lättade halsvärken en aning.
Natten fortsatte men illavarslande halsont och på morgonen kändes det som att mina sista timmar sömn varit lika delar sova som att vrida och vända och svälja och ha ont.
På jobbet gick jag loss på Panodil och Ibumetin i en härlig mix och det fick dagen att bli mer dräglig.
Några tankar på att springa idag hade jag aldrig, men hoppas på att det ska funka till på lördag och söndag.
