Pappa upp i dagen
Det är ett faktum; jag blir mer och mer lik min farsgubbe. Den insikten var till en början inte alltför angenäm, eftersom det för varje normalt funtad tonåring (nej, det finns inga "normala tonåringar"... men ni förstår nog vart jag vill komma) är ett skräckscenario att växa upp till en avbild av föräldrarna.
Men så är det. Både jag och far är ensamvargar, envisa, kutar massa mil per vecka och i vuxen ålder har jag mer och mer fastnat framför dumburken gloende på sport på längden och tvären – precis som pappa. Och om någon stör mig under det allra heligaste (hallå, friidrotts-VM började idag!) kan det se ut så här:
[ia=29228; large]
"Tig, unge!"
En Bamseponny av folket
Skillnaden är väll att din far inte skulle ha bangat midnattsloppet
Om jag lyckas bli hälften så bra person som min far så blir jag nöjd. Kom precis till insikten av hur mycket jag respekterar min fader.
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
