Tålamodet är inte vad det en gång var
När jag var liten, för väldigt länge sen nu, så var spelen svåra. De var så svåra att det var väldigt få som jag faktiskt nådde slutet på utan fusk. Självklart verodde det till viss del på att jag var liten men det är i mina ögon ändå ett faktum att spelen var betydligt svårare under 80- och 90-talen. Nu är det checkpoints och autosave varje gång du öppnar en dörr och dör du förlorar du inte mer än någon minut speltid som du måte ta igen. Det är ju inte på tal om att börja om från början direkt.
Visst vet jag att det inte skulle fungera idag då spelen är mycket längre, de flesta äldre spel tog man sig ju igenom på ett par timmar när man väl klarade det, men jag tycker ändå att spel förlorat rätt en viktig egenskap i takt med att de tappat utmaningsfaktorn helt. Tidigare kunde det vara en bedrift snarare än en självklarhet att ta sig igenom ett spel. Du fick slita, du blev förbannad, du slängde handkontrollen/joysticken men en sak gjorde du inte och det var att ge upp.
ibland blir man sur när man spelar
Jag skulle kunna skriva mycket om vad jag tycker om det men det får bli i ett anat inlägg. I det här ska jag nämligen konstatera att jag själv har tappat mycket av det där tålamodet. Jag ger upp betydligt snabbare nu och blir less när jag måste spela om något flera gånger och då handlar det inte om långa sekvenser utan några minuter bara. Igår gav jag tex upp i #Metro 2033 då jag dog några gånger på raken. Visserligen kommer jag tvinga mig att ta mig igenom det igen, för inte fan kommer jag låta spelet slå mig, men det är ändå en tydlig skillnad mot hur det var förut.
Kanske är det för att jag blivit gammal och bekväm på senare år, men jag tror snarare att det är för att jag vant mig vid att spel inte är utmanande längre, om du inte spelar ett MP-lir på tävlingsnivå förstås. Vi människor är ju bekväma av oss och vi vänjer oss vid bekvämligheter extremt fort. Normalt sett så är det kanske inte heller något problem men i det här fallet stör jag mig på det, jag vill ju ha tålamodet att sitta där och nöta, nöta, nöta för att ta mig vidare och inte ge upp så fort...
Låt mig gissa, det är leveln mot slutet, med de irriterande bubblorna? Det går att springa genom pölarna...
Kan vara åldersrelaterat här också, men numera tycker jag svinsvåra hinder är dålig speldesign. Jag tar hellre tre nya och enklare problem till att lösa än ett ensamt "retrosvårt" hinder; nåt utbyte av den allt högre utvecklingskostnaden ska vi som spelar allt ha.
Håller med Tompa, men för mig ligger det största problemet i att jag tappar intresset oerhört fort idag i jämförelse för några år sedan. Även allade "stor spel" brukar jag lägga ned efter bara någon timme och inte röra det på flera dagar.
Vart tog gnistan vägen?
The definition of insanity?
Kan inte annat än att hålla med. Dock har jag kommit på mig själv att jag sitter och nöter för att få achievements i vissa spel som jag gillar, vilket gör att jag nöter på ett helt annat sätt än vad jag brukar göra. Det blir liksom en mer permanent fjäder i hatten, vilket krävs för att jag ska kunna motivera mig.
Jag tror faktiskt att det där är från högstadieskolan där jag gick.
vet inte om jag är något speciell i detta men aldrig och jag svär på de ALDRIG någonsin fått ens inärheten av t,ex sånt där skittz som killen på CS filmen får, jag har lirat sedan jag var 4 år me första mario typ och nu är jag 30, vet inte om det kan ha göra me ålder eller nått överhuvudtaget jag vet bara att nuförtiden mot för förr så är ungdomar mycket mer otåliga än när jag var mindre. Jag har ofta en tendens till att ha mer sån där att jag ger mig inte för ens jag tar mig förbi skiten om jag dör i ett spel spelar ingen roll hur länge jag väl måste sitta, det ska bara göras helt enkelt, när jag väl klarar mig förbi skiten då kan jag stänga av och slappna av =D
vet inte om jag är något speciell i detta men aldrig och jag svär på de ALDRIG någonsin fått ens inärheten av t,ex sånt där skittz som killen på CS filmen får, jag har lirat sedan jag var 4 år me första mario typ och nu är jag 30, vet inte om det kan ha göra me ålder eller nått överhuvudtaget jag vet bara att nuförtiden mot för förr så är ungdomar mycket mer otåliga än när jag var mindre. Jag har ofta en tendens till att ha mer sån där att jag ger mig inte för ens jag tar mig förbi skiten om jag dör i ett spel spelar ingen roll hur länge jag väl måste sitta, det ska bara göras helt enkelt, när jag väl klarar mig förbi skiten då kan jag stänga av och slappna av =D
Det kan ju mycket väl vara fejkat.
vet inte om jag är något speciell i detta men aldrig och jag svär på de ALDRIG någonsin fått ens inärheten av t,ex sånt där skittz som killen på CS filmen får, jag har lirat sedan jag var 4 år me första mario typ och nu är jag 30, vet inte om det kan ha göra me ålder eller nått överhuvudtaget jag vet bara att nuförtiden mot för förr så är ungdomar mycket mer otåliga än när jag var mindre. Jag har ofta en tendens till att ha mer sån där att jag ger mig inte för ens jag tar mig förbi skiten om jag dör i ett spel spelar ingen roll hur länge jag väl måste sitta, det ska bara göras helt enkelt, när jag väl klarar mig förbi skiten då kan jag stänga av och slappna av =D
Det kan ju mycket väl vara fejkat.
Helt sant, även om detta är fejk så har jag några gånger sett när det inte är fejk
Bland annat 1 jag känner förstört typ 3 möss förra året på att han satt lira CS COD och sånt
Gäller även när jag sett han lira andra spel eller suttit på vent/TS me han,, han går totalt lack och så rätt roligt att lyssna på men det är fortfarande så löjligt.
vet inte om jag är något speciell i detta men aldrig och jag svär på de ALDRIG någonsin fått ens inärheten av t,ex sånt där skittz som killen på CS filmen får, jag har lirat sedan jag var 4 år me första mario typ och nu är jag 30, vet inte om det kan ha göra me ålder eller nått överhuvudtaget jag vet bara att nuförtiden mot för förr så är ungdomar mycket mer otåliga än när jag var mindre. Jag har ofta en tendens till att ha mer sån där att jag ger mig inte för ens jag tar mig förbi skiten om jag dör i ett spel spelar ingen roll hur länge jag väl måste sitta, det ska bara göras helt enkelt, när jag väl klarar mig förbi skiten då kan jag stänga av och slappna av =D
Det kan ju mycket väl vara fejkat.
Helt sant, även om detta är fejk så har jag några gånger sett när det inte är fejk
Bland annat 1 jag känner förstört typ 3 möss förra året på att han satt lira CS COD och sånt
Gäller även när jag sett han lira andra spel eller suttit på vent/TS me han,, han går totalt lack och så rätt roligt att lyssna på men det är fortfarande så löjligt.
Jag kan bli riktigt förbannad på en del spel, men än så länge har jag inte haft sönder något
Hade en klanmedlem när jag lirade ut som mest som slog sönder både en och annan mus när det gick dåligt. Själv har jag alltid lyckats stå emot de impulserna. Det är ju inte som att det kommer gå bättre för att jag blir förbannad och har sönder minutrustning.
Och visst finns det olika typer av svåra spel. Det viktiga för mig är dock att det känns som att det är min skicklighet som det beror på om jag klarar det eller inte. Inte otur, kass spelmekanik, dålig bandesign eller fuskande AI...