Ren och skär löparglädje
Min sommar har varit bra på de flesta vis. Det har varit en lagom dos av jobb, fest, träning, softande och umgänge med familjen. En sak har dock inte gått så bra och det är min löpning. Efter operationen var jag ju nämligen så ivrig att komma igång att jag redan första gången sprang en dryg mil och redan då började mit högerknä säga ifrån. Envis som man är fortsate man ju dock att nöta på, smärta är ju trots allt vekhet som lämnar kroppen, men till slut var det bara att konstatera att man hade drabbats av löparknä och då var det ju bara att lägga ner.
Det var i maj och sen dess har jag bortsett från några dumma försök korta försök inte sprungit överhuvudtaget. Nu är det inte något jag lidit av rent fysiskt, förutom att jag missade Fjällräven Classic, eftersom jag kunnat träna rejält på crosstrainer, gym, etc men jag har ändå saknat känslan av att få ge sig ut och bara springa. Jag lärde mig ju att älska det förra sommaren så det är verkligen något jag längtat efter.
Därför var det med skräckblandad förtjusning som jag ikväll gav mig ut på en löptur. Hade ingen tanke på det imorse eller ens under dagen. Men under bolagsmötet som gick av stapeln efter arbetsdagens slut så beslutade jag mig av någon anledning för att det var dags att göra det ikväll. Sagt och gjort så snörade jag för dryga 90 minuter sen på mig löparskorna och begav mig ut.
Redan eft någon kilometer kunde jag konstatera att det kändes betydligt bättre än tidigare. Inga smärtor alls jämfört med tidigare då jag redan börjat grina illa vid det här laget så jag beslutade mig för att ta ut rundan en aning. Till slut blev det en halvmil på strax under 25 minuter vilket får klassas som ett habilt tempo under omständigheterna, men viktigast var att jag aldrig kände av knät.
Faktum är att jag under de sista kilometrarna sprang jag med ett leende på läpparna vilket nog måste sett rätt roligt ut för de hundägare som jag mötte i mörkret. Det var dock svårt att stå emot lyckokänslan för det var verkligen lycka jag kände. Ren och skär glädje av att äntligen kunna springa utan smärta i knät. Otroligt att en sån sak kan göra en så förbannat glad och tillfreds med tillvaron