Det här är en rubrik (!)
Vilken dag vi har haft, va? Jag och Simon improviserade fram Den Stora Höststädningen™ och har gråtit samtidigt som dammet letat sig in i våra lungor och själarna krympt och dött... men nu är allt bra igen! Skönt.
I morgon börjar en vecka med klös. Min första vikarievecka, Gamex (jag är där varje dag, kom förbi och säg hej!) och så tänkte jag försöka se Tintin. På bio! I 3D! Oj, oj!
Vad hände egentligen med The Big Six, förresten? Jo'rå, satsningen lever, motivationen finns där och jag tror fortfarande på mirakel. Så-det-så. Men jag har varken avsatt tid för träning eller vägning. Dumt. Men nu börjar mitt så kallade strukturerade liv med rutiner. Naivt och blåögt tror jag på träning varje dag och att målen kommer nås.
Från och med nu kommer avstämningen på söndagar med större fokus på träningstid än kilogram. Det känns vettigare och sundare, faktiskt.
"Men detta har du ju sagt så många gånger", säger Simon. Visst har jag? Men... sån är jag! Faktiskt! Nej, nu ska jag raka mig och sluta se ut som en uteliggare. Simon spelar Battlefield 3, dör, svär och skriker. Så kan en söndagskväll se ut hos oss.
En Bamseponny av folket