Till månen
"They can take you back, Johnny." Den fantastiska trailern för To the Moon kändes som en på miljonen. Men på samma gång visste jag att det fulla spelet inte kunde leva upp till de fyra vackra och sorgsamma minuterna. Eller? Kanske, ändå. Jag beundrar spel som med enkla medel och små ord kan sätta en stämning som det går att ta på. To the Moon gottar sig inte i överdriven känslosamhet – och det kanske är hemligheten till varför det känns. Vad vet jag?
[ia=480901; large]
"Det här vill jag rama in!" Så tänker jag många gånger under spelets gång.
En Bamseponny av folket
"Det Vackr...eh orka längre.
"To the Moon gottar sig inte i överdriven känslosamhet"
I disagree! Spelet kanske inte tvingar på dig som spelare gamla klyschor som är vanliga när vi skall tvingas till gråt(Aeris)
Istll ÄR spelet i sig självt överdrivet kännslosam. Vi behöver inte tvingas in i något då spelet håller den linjen från början till slut.
Ergo: To The Moon är överdriven känslosamhet.
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
And I disagreeee! Eller ja, har ju inte hunnit så våldsamt långt i det småskaliga äventyret. Men jag gillar det lågmälda och enkla språket hitintills. Lugnt, skönt icke-dramatiskt, men ändå jättedramatiskt på sitt eget lilla vis.
Och musiken är WIN så det sjunger om det. Men, ja, kanske spelet snart förvandlas till ett melodramatiskt Glamour-avsnitt. Until then I will smile.
En Bamseponny av folket
And i disagreeeeee! Du beskrev precis vad jag menade med:
"Istll ÄR spelet i sig självt överdrivet kännslosam. Vi behöver inte tvingas in i något då spelet håller den linjen från början till slut. "
Men musiken är WIN, on that i can agree!
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett