Spelat: Batman: Arkham Asylum

Lite för många kolon i rubriken, jag vet. Men... nåja.

För min del förstörde 60-talsserien med Adam West och Burt Ward som Batman och Robin allt intresse som jag eventuellt hade kunnat uppbåda för Läderlappen. Det är faktiskt inte förrän på senare år - i och med Christian Bales gestaltning - som jag kunnat se på Batman med behållning. Recensionerna av de senaste spelen har ju i och för sig varit alltigenom goda, så när jag hittade detta spel på rea slog jag till ändå - vafan, priset var ju bra om inte annat... Och sedan blev liret liggande länge utan att jag ens brydde mig om att titta på introt.

Men tänk så fel man kan ha. Batman: Arkham Asylum är precis så bra som alla andra redan slagit fast att det är! Det är snyggt. Det är välprogrammerat. Det är väldesignat. Det låter fint. Och det verkar vilja något på egen hand, snarare än att bara leva (och sälja) på ett välkänt varumärke. Striderna är väldigt varierade (till utseendet) även om man mest bara behöver trycka på musknappen medan man vänder och vrider sig om i fiendernas riktningar för att vinna dem.

Gåtans, öhm... gåtor, och inspelade sessioner från de intagnas psykoterapi ligger utspridda över kartan och skänker ett större djup till handlingen, och ger mig som inte känner till Batmans fiender särskilt väl från förr mer förståelse för vad som pågår i Gotham.

För att detta inte ska bli en alldeles okritisk hyllningssång till Batman: Arkham Asylum måste jag nog nämna den lilla negativa detalj som jag trots allt lagt märke till. Bossfighterna kan nämligen ibland vara i svåraste laget. Det blir faktiskt en aning repetitivt när man gång efter annan försöker knocka den där stora fulingen man har framför sig, och om och om igen åker på stryk själv i stället. Fast det ska också sägas att bossfighterna trots det är riktigt underhållande, så detta är ett svagt minus, och faktiskt det enda funna.

Mycket mer finns inte att säga. Spelet är ap-ballt. Allt funkar som det ska, vilket man i och för sig bör förvänta sig när man köper ett spel, men inte alltid kan ta för givet.

För egen del kommer Batman: Arkham Asylum att utgöra en bra bakgrund när jag småningom tar mig an Gotham Ciy. (Jag tillhör nämligen typen som gillar att göra sin hemläxa ordentligt - oavsett vad det gäller, nästan. Som geten i Hoodwinked sjunger: I always come prepared!)

Betyg:

Smörgåstårta
Räkmacka
Ostfralla
Smörgås
Skorpa

#blogg