Omprioriteringar

Medlem
Omprioriteringar

Det har blivit dags att släppa spelandet och tänka på verkligheten för en sekund. Med stort gillande har jag den senaste tiden lagt märke till att fler och fler grubblar över vår vardag och våra livsprioriteringar. Under lång tid har ökat välstånd och konsumtion varit det självklara målet både för individer och nationer. Större TV, större bekvämlighet och större bankkonto antas ge oss lyckligare liv, fyllda av trivsel och upplevelser. Och det verkar ju logiskt.

Själv har jag varit lite skeptisk till att denna väg leder till mesta möjliga lycka. Det verkar omöjligt att hela tiden öka produktion och levnadsstandard utan att någonsin nöja sig, och en minskad ökning innebär i ett kapitalistiskt system som vårt inte att man planar ut på en schyst nivå, utan det innebär katastrof och ruin. Det verkar inte logiskt, men är dessvärre ett faktum.

För egen del håller jag på att avsluta ett års halvtids föräldraledighet. De senaste 10 månaderna har jag arbetat 4 timmar per dag och tillbringat 4 timmar med min dotter i stället för att arbeta 8 timmar som alla andra heltidsanställda. Och det har varit underbart. Jag rekommenderar alla som har möjlighet att göra detsamma!

Ser man på dagens samhälle så verkar de flesta människors vardagsproblem kretsa omkring tidsbrist och stress. Det är väl därför man kan få bidrag för hushållsnära tjänster som städning, fönsterputs och trädgårdsskötsel när tiden inte räcker till? En annan stressande faktor är arbetslöshet och tillfälliga anställningar. Att planera sin framtid blir ju väldigt svårt när man inte har möjlighet att betala för sig, eller bara vet säkert att man kan betala för sig de närmaste månaderna framöver.

Ett sätt att lösa både arbetslöshet och tidsbrist (åtminstone delvis) vore att dela på jobben: dra ner på arbetstiden för heltidsarbete. En 30-timmars arbetsvecka vore nog ett chockerande stort steg i det här läget, men att korta arbetsdagen från 8 till 7 timmar vore mycket välkommet, åtminstone för mig. Jag tvivlar dessutom på att folk skulle ha problem med att tappa 12,5 % av sin lön med tanke på vad de får i utbyte. Kanske skulle den minskade arbetslösheten då fler får jobb dessutom göra att skatten på arbete kunde sänkas, så att minskningen i lön inte blev så påtaglig? Fast detta vet jag i och för sig ingenting om, jag bara spekulerar.

Det är nödvändigt för oss i den rika industrialiserade världen att dra ner på vår konsumtion och låta de fattigare länderna komma ikapp vår levnadsstandard. Både moraliskt och ekologiskt nödvändigt. Och de kommer att komma ikapp vare sig vi vill det eller inte, så det är hur som helst meningslöst att kämpa emot den här utvecklingen. Bättre då att hitta andra värden i livet (som t.ex. mer fri tid) än att hålla fast vid ett omöjligt system.

Med ökad datorisering och automatisering så är det ju knappast heller nödvändigt att tillbringa 8 timmar om dagen med att producera varor och tjänster. Politiker som fokuserar på ständigt maximal BNP lär dock inte hålla med om att arbetstidsförkortning vore ett steg framåt i den mänskliga utvecklingen. Och de som handlar för nöjes skull kommer nog också att ha svårt att tänka sig en mindre månadslön att spendera. Och så de som tillverkar och säljer alla dessa prylar naturligtvis. För dem är det ju livsviktigt med mesta möjliga kosing i konsumenternas fickor. Så det lär inte bli lätt att införa denna förändring.

Men det är där den grå massan kommer in i bilden. Om majoriteten människor kommer fram till att vi arbetar för att leva snarare än att vi lever för att arbeta så kan det genomföras. Tyvärr har de partier som förespråkat kortare arbetstid mer eller mindre givit upp detta krav. Det verkar vara för svårt att driva till och med för miljöpartiet och vänstern. Och det är synd, för det är i grunden en väldigt sund fråga som i ett slag skulle ge massor med människor bättre liv, och avlasta samhällsapparaten avsevärt. Vi förväntas ju dessutom leva allt längre, och om vi också ska arbeta allt längre innan pensioneringen kan det nog bli nödvändigt att korta den dagliga ansträngningen så att vi inte slits ut i förtid.

Jag bör kanske tillägga att jag i perioder varit arbetslös, studerat, arbetat heltid i flera olika branscher, och dessutom gjort några väldigt hektiska år i Norge, med många långa övertidstimmar och försakad livskvalitet till förmån för ett snabbt växande bankkonto. Och jag vill inte på något sätt begränsa människors rätt att arbeta övertid eller ha flera parallella jobb. Men om den lagstiftade heltiden drogs ner med 5 (eller kanske ännu fler) timmar per vecka så skulle det gynna alla (utom möjligtvis staten och kapitalet som nog helst skulle se att varje individ producerade varje timma som inte slösas bort på nödvändig rekreation). Mina ställningstagande bygger alltså både på praktisk erfarenhet och teoretiskt tänkande, och också på insikten att det finns något värdefullare än pengar.

Nog om detta nu. Nästa inlägg kommer att ta oss tillbaka till ordningen, och på ett eller annat sätt handla om datorspel.

#blogg


signatur

Last one to heaven is a loser!

1
Skriv svar