Haters gonna love?

Medlem
Haters gonna love?

Köpte nyligen Kingdoms of Amalur Reckoning och störde mig från första stund på att jag inte kunde zooma ut. Har letat som en galning efter en inställning som gör det möjligt men utan något givande resultat.
Så jag gav upp och bestämde mig för att ge det en chans. Jag lirade en timma och det bestod mestadels utav att döda stans alla vakter. Vilket snabbt visade sig omöjligt då städerna verkar ha ett obegränat antal vakter för så fort jag dödat två så kom det två nya.
Jag fortsatte slakta vakter då jag hade bestämt mig för att denna gången skulle jag minsann spela en ond karaktär.
Så efter en halvtimma smög jag upp på övervåningen av huset där massakern ägde rum och gick in i stealth-mode. Vakterna gav upp och jag började loota de få liken som faktiskt gick att loota. Jag fick ett par guld och lite annat smått och gott men inget att höja ögonbrynen över.
Jag antog att det var lika bra att ge upp och betala för mina brott. Det visade sig lurigare än vad jag hade väntat mig att bli arresterad då alla vakter hellre började attackera mig. Efter många om och men så lyckades jag med bedriften att bli gripen och fick då tre val. Jag kunde välja mellan att fortsätta slåss för min frihet, hoppa in i finkan eller betala för alla skador. Eftersom jag inte hade några planer på att åka i fängelse så tänkte jag betala. De begärde runt 45000 guld, kan säga att jag hade inte ens tusen guld och helt plötsligt lät en fängelsecell väldigt tilltalande.
Sagt och gjort så spenderade jag lite tid i fängelset och bestämde mig för att börja slakta monster istället.
Och det var här det började. Från att hatat kameravinkeln och stört mig så pass mycket på det så att jag inte ens kunde njuta av spelet så började jag vänja mig. Jag började ta del av storyn och började bry mig mer om folks problem. Jag betade av quest efter quest och helt plötsligt hade jag spelat 7 timmar och jag älskade det.
Jag började förstå mig på upplägget angående quests, crafting och allt annat runt omkring mig. Och när jag simmade runt och såg en konstig ring på vattenytan så blev glädjen total då jag tryckte F för att dyka ner och se vad som fanns där och hittade en epicstav. Nu fokuserar jag iofs på finesse men ett epicvapen är alltid ett epicvapen och samlaren i mig tog över. Jag samlade slaviskt varje blomma och öppnade varje kista jag kunde hitta. Jag dödade varje fiende jag såg för tänk om den fienden bär på ett par riktigt feta daggers och jag missar dom om jag låter han leva. Inte en chans, allt ska dödas.
Även en questgivare fick sätta livet till då jag avslutat ett uppdrag och hon ville ha ringen jag fixat åt henne. Ehmm... det där var en epicring lilla damen, tyvärr måste du dö. Hon kämpade tappert men glädjen var total när hon låg som en blöt fläck på marken och jag glatt trädde på mig ringen som en nyförlovad kvinna som äntligen funnit kärleken. Ett Gollumcitat är nästan obligatoriskt här men jag kämpar tappert emot.
Så nu kan jag knappt vänta tills nästa gång jag får starta upp spelet igen och börja jaga efter nästa stora uppgradering på min utrustning.
Terraria, WoW och Dear Esther får vänta ett tag till. För jag ska iväg med nån spågubbe på äventyr, fateweaver kallar han sig visst. Skit samma vem han är, så länge det finns loot på vägen.
Det enda jag stör mig på är kameravinklarna som ibland kan bli lite udda när jag strider på mindre ytor men jag är egentligen för lyrisk just nu för att ens bry mig om såna saker.
Jag njuter av att spela Reckoning och det är väl precis det gaming handlar om. Att fly den riktiga världen en stund och ha kul i en fiktiv värld där jag får möjligheten att uppleva ett äventyr utöver det vanliga.

#blogg

1
Skriv svar