Aska och stoft!

Medlem
Aska och stoft!

Det kommer att komma en viss tid, jag vet inte när eller hur, men den kommer att komma. En tid, när endast en enda människa återstår på jorden. Även om det är för en sekund. Eller en dag. Eller flera år. En liten människa som vandrar över klotet, herre över aska och stoft. Aska och stoft. En människa ensam i universum. En människa som famlar i det eviga mörkret. En människa vars död och liv aldrig kommer uppmärksammas, utom kanske just här, i min blogg, år 2012. Kanske kommer den här människan att på något märkligt sätt finna just det här inlägget. Inte särskilt troligt, men fakta överträffar ofta dikten, eller hur?

Jag undrar vad du skulle göra, vad du skulle tänka. Höjer du nävarna mot den nästan svarta himlen och förbannar den Gud du kanske tror på? Kanske känner du vrede mot dina förfäder och deras synder, från dessa som du har ärvt den trasiga planet du nu står på. Från oss. Jag antar att vi försökte. En del av oss i alla fall. Men det var inte så lätt. Med ett knapptryck kunde vi förvandla en nation till aska. Aska och stoft. Och med stor makt följde inte alltid ett stort ansvar som man levde upp till. Bara du kvarstår av den en gång så stolta och visa mänskligheten. Du bär inget hopp, varken för Homo Sapiens eller för dig själv.

Förorenat vatten, dåligt med mat. Du är döende. Luften du andas är askan av dina bröder och systrar. Askan och stoftet. En sista kraftansträngning, en sista blick över den öken av bråte som ligger utbredd framför dig. Den enda av dig, den sista av oss.

Och när du står där, så omöjligt ensam, mitt i den rasande kataklysmen, så skulle jag vilja se dina ögon. När allting dör utom en sista soluppgång. Och där står du, inte alls rädd. Tid och rum böjs. Ett sista andetag. Sen är du bara aska. Aska och stoft.

#blogg


signatur

Burn in the light.

1
Skriv svar