Inga isbjörnar

En gnista har tänts. Och så lever bloggen igen.

Just idag tar jag mig tid att skriva här för att jag vill tipsa om något. Något bra.

Aldrig hajat grejen med Arctic Monkeys. Antagligen för att jag aldrig tidigare orkat lyssna in mig på dem ordentligt. Men det har jag nu. När det stod klart att min ständige favoritmusikmänniska Josh Homme (Queens of the Stone Age, Them Crooked Vultures) producerat brittgänget var jag liksom tvungen.

Och faktiskt. Det finns något här.

Så med risk för att låta jävligt 2006: Arctic Monkeys är ju rätt bra.

Gillar det här:

Mer än det här:

#blogg