Skägg.
10 Chambers
E3-feber

Jag minns väl när jag ögnade igenom 90-talsnummer av SuperPLAY och begeistrades av foton av Los Angeles Convention Center. Ett glattigt uppslag i tidningen pryddes av detta spelmecka med palmer i förgrunden och otroliga löften om underbara spelupplevelser. Spel i full 3d, spel som inte får plats på en ensam cd, nya konsoler med sketfräcka namnsuffix som Ultra och X och liknande. Tänk den som någon gång skulle få uppleva E3. Det kan kommer ju aldrig hända. Förresten; finns det spel där det finns palmer? Är det inte bara typ beduiner där? Jag tänkte konstigt på den tiden, och detta har suttit i.

Nu sitter jag på Hisingen dagen innan avfärd till Los Angeles, för att uppleva just Electronic Entertainment Expo 2012. Uppleva är nog fel ord. "Överleva" eller "lyckas utvinna tillräckligt ur för att inte bli återbetalningsskyldig till förlaget" är närmare bullseye. Än så länge har det hela varit ett jäkla jobb med försök till god planering av hands-on-demos, intervjuer och presskonferenser. "Jodå, 15:30 på onsdag låter bra" kan man bara meddela en gång innan det innebär totalkaos. Jag hoppas att det inte finns några allvarliga dubbelbokningar på mitt schema.

Under en resa i Belgien språkade jag med en spansk speljournalist med redig kalaskula och matchande skägg. I år skulle han inte åka till E3, utan stanna på sin redaktion, just för att få någonting gjort. Jag har ännu inte satt min skakiga fot på mässgolvet, iklädd inplastad pressbricka, men har full förståelse för hans tankegång. Att kubba omkring mellan bås och möteslokaler för att förhoppningsvis få en god insikt i vad man faktiskt håller på med låter inte som den bästa av strategier. Allistair Pinsof har sammanfattat tivolit ganska väl i sin läsvärda krönika "What does a game journalist do at E3?". I efterdyningarna hoppas jag kunna återkomma med min egen sammanfattning av vad E3 är idag och hur en stressad besökare upplever det.

Kollegor har lovat att E3 är en upplevelse som är värd besväret. Jag tvivlar inte en sekund på att det ska bli intressant, och förhoppningsvis kommer det något matnyttigt ur det utöver trötta floskler, ständiga uppföljare och överhypning av halvtaskig hårdvara, även om sådant förmodligen bjuds i stor utsträckning. Uppmana mig gärna om vad som borde hållas utkik efter extra mycket.

En uppdatering borde även göras angående redaktionsinvasionen som jag ägnade mig åt i måndags. Efter de illasinnade spratt jag spelat på unge herr Svärd bar det av till Bishop's Arms där jag slukade fish n' chips och Clausthaler och därefter diskuterade årlig topp-100-lista med en samling frilansare och redaktionsmedlemmar. Det mest intressanta denna gång, precis som tidigare, var den övernattningslägenhet som jag delade med den snart mycket pappalediga Thomas Petersson. Att somna gick bra. Det var uppvaknandet som bjöd på dagens definitiva höjdpunkt. Jag låg på den uppfällda tältsängen och i takt med att mina ögonlock öppnades så uppenbarades en syn som utan problem skulle kunna användas som skrivbordsbakgrund i oändlig tid framöver; ett par vita kalsonger, några centimeter från mitt anlete, och ett majestätiskt skägg som såg ut att täcka världen och mörka alla stjärnor på himlavalvet. Mitt ansikte skulle explodera om mitt sinnelag inte redan upplevt tillräcklig storhet för att acklimatisera mig något. "God morgon" sa den skäggige. Döden är icke räddning nog från Skägget och Paketet på sjunde våningen på Kungsholmen.

#blogg


signatur
1
Skriv svar