Bastion
Nu tänkte jag lägga upp min första recension, en lite kortare sådan. Visserligen är spelet inte nytt, men då det är ett av mina absoluta favoritspel så känner jag att jag vill dela med mig ändå - om någon nu lyckats missa det. Vad jag skulle uppskatta väldigt mycket, om någon nu tar sig tid att läsa igenom alltihopa, är tips hur jag kan förbättra mitt skrivande. Sitter ni inne med kritik så kör på, jag blir bara glad!
Bastion
Indie, Action RPG
Redan de första sekunderna efter att jag startat spelet, inser jag att det inte liknar något annat jag varit i kontakt med. Jag ser huvudkaraktären, en vithårig pojke som till utseendet nästan kan liknas med Link från Zelda, ligga i en säng - på en svävande bit mark i vad som skulle kunna vara rymden. Jag hör berättarrösten, en mörk mystisk mansröst, yttra sina första ord:
"Proper story's supposed to start at the beginning. Ain't so simple with this one."
Berättarrösten kommer att följa med mig under hela spelets gång. Han kan tyckas kommentera varenda steg jag tar, men jag finner det aldrig irriterande. Tvärt om bidrar rösten väldigt mycket till den speciella stämningen som spelet från början till slut lyckas hålla kvar. Huvudkaraktären, som aldrig får något annat namn än "The Kid", förblir tyst och ganska karaktärslös. Jag kommer på mig själv med att bli mer och mer nyfiken över hans historia. Under spelets gång får jag små hintar - men aldrig mer än så. Jag anar att han har varit med om mycket, men jag vet inte riktigt vad.
Handlingen i det här spelet är väldigt speciell och delvis svårtolkad. Jag är inte helt säker på att jag förstått den själv, trots att jag spelat igenom spelet flera gånger om. Du börjar med att bygga upp den ruinerade staden Bastion, för att sedan handskas med överlevare du träffar på vägen, förräderi och svek. Allt kan tyvärr inte sägas utan att spoliera ordentligt - du måste helt enkelt uppleva det hela själv. För det är just det som är så fint med Bastion. Det är inget spel du i första hand väljer att spela för att levla så fort som möjligt i, även om det går utmärkt att spela det så om du nu vill. Bastion är ett spel du upplever och avnjuter in i minsta detalj.
Det blir mycket hack 'n slash rakt igenom, även om det finns ett flertal vapen att välja mellan. Allt från "Fire Bellows" som bränner dina fiender till döds till "Calamity Cannon" som spränger allt i sin väg, finns tillgängligt. Uppdragen, som till en början går ut på att i olika miljöer bekämpa fiender och hitta "cores" som behövs för att bygga upp Bastion, varvas med "Proving ground" där du får möjlighet att träna upp dina färdigheter i alla nya vapen du plockar upp på vägen.
Jag tycker det är väldigt kul att det släpps ett nutida 2D-spel, som dessutom lyckas så bra med utförandet. Från början till slut möts du av vackra miljöer och underbar stämning. Det är möjligt att grafiken inte är så bra som man kunde önska, men det spelar mig ingen roll. Spelets helhet - och framför allt spelkänslan - väger upp för alla brister.
Jag kom på mig själv med att fälla både en och en annan tår mot slutet. Hela spelet känns otroligt medryckande och trots att jag inte vet allt för mycket om karaktärerna, kan jag du relatera och sympatisera. Skulle jag välja ett enda ord att beskriva Bastion med skulle det utan tvekan bli vackert.
Att ett litet indie-spel i 2D skulle lämna så stora intryck hade jag inte förväntat mig. Jag är positivt överraskad över Bastion. Väljer du att inte spela det själv, då missar du verkligen något.
Bild från http://www.indiedb.com/ .