Priset för att skaffa nya vänner

Medlem
Priset för att skaffa nya vänner

Händer det att du funderar över varför du bara umgås med samma vänner, vecka in och vecka ut? Kanske tänker du dig att det har att göra med att de upplevs som världens bästa vänner, att ingen känner dig som de gör, att de accepterar dig för den du är eller varför inte att du inte har tid att flamsa omkring med nya bekantskaper som inte sällan slutar upp som någon form av sociala parenteser.

Men just tidsaspekten är något jag tycker att man bör fundera över, för vare sig vilka vänner du har, hur mycket de betyder för dig eller vilka rädslor du har så är tiden beständig. Du har möjligtvis några vänner från "förr", människor som vet vem du var, och hur du blev den du nu är. Kanske är de här de vännerna du spenderar den mesta av din sociala tid med, att du lärt dig att just dessa finns där ändå, alternativt att ni växt ifrån varandra. En viktig poäng att väcka här är att du vet var du har dem, för ni har redan skapat en relation, och förhoppningsvis är ni medvetna om hur den andre ser på det. Kanske räcker det att ses lite då och då, och lägga mer tid på annat. Dock är det farligt att ta vänner för givet, en fälla som många faller i – men inte sällan med god anledning. Jag tycker exempelvis personligen att det är fasligt skönt att umgås med vänner där jag inte behöver fundera över om det verkligen är människor jag själv vill vara med, eller huruvida de faktiskt vill spendera tid med mig. Sen händer det väl ibland att endera sida börjar ifrågasätta och den andre inte gör det och vips, så var livet lite annorlunda igen.

Fast så kommer det perioder i livet när man mer eller mindre medvetet kastar sig ut i nya sociala sammanhang. Mer eller mindre angenäma möten med en mängd nya människor som man ser på olika sätt, som väcker olika tankar och känslor hos en och kanske mest relevant för dessa tidstankar – man inte byggt upp en relationell bro med. För vi har alla en begränsad tid att spendera. Det växlar och pendlar och stormar och hoppar rätt friskt det där. I vissa perioder kan det känns viktigt att vara ute och träffa människor, kanske för att träffa den där (eller plural om man är into that stuff), dela åsikter om intressanta saker man själv eller andra brinner för, eller kanske för att man känner att man inte har något annat för sig. I andra perioder kan egentid vara det absolut viktigaste som finns. Inte utan poäng, jag tror det kan vara ganska lätt att glömma att om man vill ha en riktig trygghet att falla tillbaka på så är det nog vanskligt att alltid förlägga det på andra personer, istället kan det finnas ett starkt värde i att vara trygg i sig själv.

Hur lång tid tar det att bygga upp en relation? Vad bygger den egentligen på? Är det gemensamma vänner, gemensamma intressen, gemensamma ställningstaganden eller kanske så mycket meningsskiljaktigheter att man vill veta mer, mer, mer?

Jag tror att detta är värt att tänka extra kring för att våga fråga sig själv när man har någon förståelse för sitt nya vänskapsband. För hur lång tid tar det? De flesta av oss har många olika former av vänskap med folk. En del kanske är "Yees! Party", medan andra vill man endast höra av sig till när man har funderingar man inte riktigt klarar av att förhålla sig till själv. Andra är djupare, och andra är än ytligare. Kanske har man olika namn på dessa. Betyder polare, kompis och buddy samma sak?

För det är rätt dyrt att knyta nya vänskapsband. Det är en härlig investering som ofta ger mycket tillbaka, men en investering som är dyr i tid – en tämligen begränsad valuta. Jag tycker allt man personligen ser som vänskapsband bör vårdas i olika mån i olika stadier i livet, och jag tänker mig att vänskap bör ses som något man tror på. Annars torde det inte vara vänskap, utan något annat.

Av vilka anledningar möter du nytt folk, och händer det att du låter bli att dra i en kontakttråd för att du känt att det helt enkelt inte finns tid att skapa något inledningsvis ganska oförutsägbart?

Och hur säker är du på din relation till dig själv?

#blogg

1
Skriv svar