Bloggen är tillbaks och en nystart för mig.

Då var det väll dags att börja med denna igen.
Känns som en evighet sen jag skrev nått och påtryckningarna har varit många att jag ska ta upp bloggandet igen, så vi ger det ett försök.

Mycket har hänt sen senast, alldeles för mycket för att jag ska orka, eller komma ihåg, att skriva om allt på en gång.
Men kortfattat:
Svea Livgarde finns inte längre som en raidande guild.
Jag raidar numera i guilden Trolltyg på servern Stormreaver.
Jag stortrivs i guilden och raiderna.

Mists of Pandaria började kanon för oss i Svea Livgarde med många bra och tidiga kills av nya bossar. Dock påbörjades en ond spiral ta form med att riktigt bra spelare lämnade/tröttnade och vi hade inte möjlighet att få in samma mängd eller kvalitet som lämnade. Detta nådde sin kulmen under julen där inte mindre än 11 av våra core spelare bestämde sig för att lämna eller sluta spela. Resultatet av detta blev att Svea Livgarde bestämde sig för att gå 10-manna istället för 25-manna (dessvärre blev inte 10-manna raidandet långvarigt och nu raidar Svea inte alls).
Då jag inte är någon 10-manna spelare utan älskar allt vad 25-manna innebär, bestämde jag mig för att det var slut på detta kapitlet i min WoW ”karriär”.

Det tråkiga med allt detta är att man lämnar alla de otroliga människor man lärt känna under de åren man spelat och lett Svea. Personer som man pratat med dagligen har man helt tappat kontakten med. Det har inte gått att undvika att undra hur det går för alla dessa personer, och med det så dyker frågan upp om jag gjorde rätt val? Skulle jag stannat kvar och kämpat ännu en gång? Men svaret blir samma varje gång, nej jag gjorde helt rätt val. Jag har inte längre orken eller lusten att varje dag kämpa eller oroa mig med att om vi skulle få raid, att få in nya ansökningar, att ständigt finnas tillgänglig osv.

Så nästa fråga jag ställde mig själv var om jag skulle sluta spela helt eller om jag skulle söka mig till en annan guild. Det valet var betydligt lättare, jag brinner fortfarande för att raida, och jag är fortfarande lika motiverad i spelet så jag kom snabt fram till att jag ville fortsätta spela.
Jag har haft rätt bra koll på vilka andra svenska 25-manna guilder som funnits, Detta gjorde att valet till vilken guild jag skulle söka mig väldigt enkel, det blev guilden Trolltyg på servern Stormreaver. En guild som raidar exakt på den nivån med dom kraven som jag själv strävar efter. Jag la min ansökan till dom under julen och fick ett positivt svar. Så efter nyår var jag i Trolltyg och har trivts kanon sedan dess. Dessutom valde även några fler från Svea att söka till Trolltyg. Alla kom inte in, vilket jag faktiskt tycker är rätt skönt. Jag har absolut inget emot någon av de som sökte, snarare tvärt om. Men jag ville samtidigt inte att Trolltyg skulle bli invaderat av Svea folk, jag sökte mig vidare för att få en nystart, och risken hade varit att det hade känts som ett ”mini Svea” om alla de som sökte kom in.

Så nu har mitt nästa wow-kapitel påbörjats och det var länge sedan jag kände en sådan glädje med spelet.

Det här behövde jag.

Ezeke Facebook
Trolltygs Hemsida

#blogg

Den första guilden i vanilla kommer man väl ihåg, håller fortfarande kontakt med några av dom, och ännu fler håller man koll på. Men det är en saknad helt klart.

Raidar idag 3 dagar i veckan vilket är precis lagom för min del, man är inte lika ung som förut och är tvungen att prioritera det verkliga livet betydligt mer.

Kör du fortfarande?