Det värsta med zombies...
Det värsta med zombies, är att jag älskar dom. Bör dock tilläggas att jag är den som står bakom ett hörn i typ 10 minuter extra och försöker få till kameravinkeln så att jag ska se vad som finns där bakom. Skräckspel överlag är något som jag älskar, men vågar knappt spela. Blev dock väldigt glad när jag körde Resident evil Revelations till 3ds och spelade igenom hela spelet själv *stolt flicka deluxe*. Det är inte det att jag är dålig, har väldigt bra procent på head shots och liknande (bättre än min fästman i Resident evil 5 minns jag *moahahaha*). Men blir så freaking j*vla rädd! Får även samma känsla när ens karaktär dör som när jag spelade Zelda som barn och Link dog under en boss-fight... Inte lika starkt dock, men det blir lite lika hjärtklappning och något som gränsar mot panik.
Nu sitter jag och spelar The walking dead på Wii U. Och ja jag vet, inte världens bästa spel. Men serien är awesome och jag behöver mer spel till mitt Wii U som jag försöker intala mig själv att jag älskar (faller tillbaka på 360'n många gånger). Och spelet utspelar sig dagtid, hur underbart är inte det (tror dock att jag precis hamnade på ett ställe och det kommer bli kväll )?! Vem går runt och söker igenom hus med människoätande monster mitt i nätterna? Nej, just det! Not this girl...
Sambon och jag ska troligtvis ge oss i kast med Slender the arrival inom en snar framtid, på tal om skräckspel. Tror dock att mitt hariga jag knappt klarar av Slendytubbies, men vi får väl se hur det går. Det är något speciellt med känslan rädsla ändå. Gud, jag låter ju helt rubbad, "det är nåt speciellt med rädlsa, den får oss att må bra *psykopat-skratt*".
Ni som läser detta, vad tycker ni? Jag kan ju inte vara ensam om att gilla att bli skrämd från och till?
Nä, nu ska jag ta och fortsätta spela. Håller tummarna att det faktiskt inte blev kväll där nu!
Take what you can, give nothing back! Yaarr!
Resident Evil spelar jag bara med lampan tänd, mitt på dagen. Jag har ett harhjärta som pickar så otroligt snabbt om det blir det minsta läbbigt.
rädd vettefanken,men jag gillar den där panikkänslan när man målat in sig i ett hörn av odöda och precis lyckas krångla sig ut. zombier är mer jobbiga än skrämmand, tror det är tanken med dem.
blir mer rädd av dinosaurier och mumier än zombier då man inte har samma slentrian för vad de ska hitta på.
mumifierade dinosaurier vore det ultimata.
För mig blir det nog tvärtom. Man "vet" så pass mycket om zombies så då bottnar liksom skräcken i att man vet vad som komma skall. Medans dinosaurier och mumier kopplar jag mest ihop med komik. Dinosaurier kan man typ rida på, och mumier har utmålats som ganska korkade i det mesta jag har sett.
Men förstår hur du tänker
Take what you can, give nothing back! Yaarr!