Extraliv?

En sådann dag när verkligheten slår ner som en blixt. En släkting har drabbats av den (för mig) vidrigaste sjukdomen som har så många variationer på sig, cancer. Just nu pågår operationen, och självklart finns bara ett resultat. Att det kommer gå bra.

Men helskotta vad liten man känner sig, vad skört allting faktiskt är. Det är inte första gången den känslan kommer över mig, men jag lyckas alltid förtränga den mellan gångerna. Då lever man som att livet aldrig tar slut och som om man själv är oövervinnerlig. Och så är allt som krävs för att vända upp och ned på allt man visste en cell som får för sig att bete sig som en upprorisk tonåring. Celler.

Kanske är det i just dom här tillfällena som spelandet betyder som mest för mig. Chansen att få tillbringa tid någonstans där naturens lagar inte existerar, där du får chansen att börja om när du misslyckas. Somliga skulle väl kalla det att fly verkligheten och att slösa bort den tid man fått. Men vad är i så fall att leva rätt? Varför anses det som man tar vara på livet när man läser en bok, men inte när man tillbringar tid framför tv'n? Vem har bestämt vilket media som är bättre än det andra?

Spelandet kommer alltid finnas där för mig. När det är tufft, för att få en paus från allt. Vid glada tillfällen, tillsammans med familj eller vänner. Att få vara delaktig i något stort och få göra något enastående som att rädda världen. För efter jag har fått rädda världen i spelet känner jag att jag är redo att göra detsamma på riktigt. Nu kanske inte min värld är så stor, men vissa dagar behöver man ha fått göra något stort för att orka vara superhjälte i sina barns ögon.

Idag är jag ingen superhjälte! Jag sitter som en statist på sidan av allt och inväntar besked, i hopp om att dagens huvudrollsinnehavare ska få dom direktiv alla önskar. Tills dess finns jag med mina barn, och när dom sover ska jag rädda världen. För det är det enda jag kan rädda idag, varken jag eller min handkontroll kan styra över utgången av operationen. Men jag måste få rädda någonting!

#blogg

Tack. Va snälla ni är! Värmer lite extra när folk som egentligen inte behöver visar omtanke.