Dark Souls II

Jag hade väntat mig minst ett inlägg om Dark Souls II på bloggen, men inte. Det är ju annars ett spel som ger reaktioner. Har ni inte införskaffat denna irriterande, avskyvärda och underbara skapelse?

Jag har redan spelat 40 timmar av detta monster, och jag har kommit ifrån att att hata det jävla skitspelet till att verkligen verkligen tycka om det. Det belönar mig när jag är tålmodig och straffar mig när jag förhastar mig. Och skitspel... ja det är skräp när jag är dålig, det är spelets fel inte mitt. ;). Få spel ger mig tålamod att utforska och ta det varligt. Man måste helt enkelt, för annars är du död, död, död och sedan lite mer död.

Ilska när man inte direkt använder sina surt förvärade Souls och blir av med dem i ett nafs pga ett felsteg eller ett felhugg. Jag blir så ARG och skriker. Barnen säger "Men sluta då, om du är dålig." Jag försöker förklara för dem hur det fungerar och de nickar, klappar mig på axeln och säger "Bra försök pappa".

Glädjen att hitta användbara ringar eller vapen är så stor i det här spelet. Jag hatar fortfarande bossar, det gör jag alltid i spel, men av någon anledning sitter jag där och försöker om och om igen. Jag prövar en ny taktik eller ny rustning. Kanske den lättare rustningen som gör mig smidigare hjälper mig mot den just den där bossen? Jag kommer vidare, kommer över tröskeln och har lärt mig hur man spelar DSII. Det är så himla roligt, så som få spel ger glädje. Få spel gör att jag minns barndomen, till varför jag började spela, varför det är så roligt att komma vidare. Belöningen!

Köp det nu, för att hata och för att älska!

#blogg