Vad lyssnar jag på? 2.

Humor är viktigt för mig, med det säger jag inte att allt är roligt eller räknas som humor, för det tror jag inte på, bevisat av historien av allt skit som försvaras som skämt eller humor. Nope, screw that.

Men till saken! När jag är nedstämd eller riktigt irriterad och behöver lyfta humöret några snäpp, så kollar jag på "Whose Line is it Anyway?" underbart program. Men vad lyssnar jag på?
Safety dance kanske, jo det gör jag, men nu handlar detta inlägg om:
"Weird Al Yankovic".

Hanns parodier (inte satir) av kända låtar och även hanns egenkomponerade skingrar orosmolnen och lämnar bara ett leende. Till och med artisterna han gör parodi på ger sin välsignelse och uppmuntran. För att koppla lite till "Whose line..." i videon "all about the pentiums" medverkar min favorit komiker: Drew Carey! dubbel glee!

I mitt tycke behövs det komiker som weird al på musik scenen. Smarta sådana som fattar skillnaden mellan glad parodi och när det blir elak satir, för det sista klarar jag mig utan.

Weird Al har varit en bidragande faktor till det som blev "min humor" skämten jag drar, ordvitsarna, tänkandet...hanns musik har format en del av mig, den clownliknande sidan, spjuvern, och den som skrattar.

Ger sig på Nirvana,(alltid välkommet), Madonna, lady gaga, Michael Jackson, ingen är bortom en komisk makeover.

Han har även gett svaret till hur föräldrar ska göra för att få sitt matvägrande barn att äta: släng upp en bombox på axeln och sjung så seriöst och riktat du kan, om barnet går iväg, så följer du efter tills sången är över, för bomboxar är portabla.

#blogg