Zelda: Phantom Hourglass avklarat

Jag är inne på andra veckan av min fyra veckor långa semester och jag kan äntligen lägga ett av spelen på min backlogg på hyllan. Zelda: Phantom Hourglass är det och jag har extremt svårtolkade känslor kring det. Mycket kring det är nämligen fantastiskt bra samtidigt som det finns en hel del som jag stör mig något ofantligt på vilket gör det svårt att sätta någon form av "helhetsbetyg".

För att ta det goda först så känns spelet verkligen som ett i Zelda-serien vad gäller den härliga blandning av äventyr, action och pusslande. Handlingen med "havets kung" som detroniserats av en ond makt och nu måste ha hjälp av en grönklädd ung hjälte är kanske inte den allra mest engagerade men jag är ändå nyfiken på vad som kommer näst. Det finns också den där härliga dosen av humor och lekfullhet som iaf jag tycker har varit ett av seriens kännetecken enda sedan det första spelet till NES.

Under äventyrets gång stöter man också på andra klassiska egenheter. Bomba fram dolda öppningar, bumerangkastning och "tempel/slott/grottor/etc" med slutbossar finns tex där och gör sitt till för att man ska känna sig som hemma. Knappast banbrytande men ett koncept som fungerat i alla år och som fungerar även nu. Jag måste ha sett i det närmaste fånig ut när jag tog mig an något av spelets "tempel/slott/grottor/etc" då det i nästa alla fall gjort mig barnsligt glad. Få spel kan bjuda på en sån härlig mix av klurande och svärdsvingande som de med Link i huvudrollen och det här är inget undantag.

Däremot känns inte världen i sig så "Zeldaig" vilket många nog ser som något negativt och som de också hade svårt för i Windwaker som tveklöst är det spel som Phantom Hourglass har mest gemensamt med.

Det är nämligen svårt att inte se likheterna med det lika klassiska som ifrågasatta Gamecube-spelet. För det första har vi grafiken, som jag i vanlig ordning inte vill prata så mycket om, och för det andra så utspelar det sig till stora delar till havs. Själv hade jag en aning svårt för detta i Windwaker och detsamma gäller tyvärr även i Phantom Hourglass. Kanske är det mig det är fel på men att färdas på öppet hav är helt enkelt inte något som faller mig i smaken. Det är händelsefattigt och trist även om de klämmer in piratattacker och möjligheten att leta efter sjunkna skattkistor. Meningslösa transportsträckor helt enkelt.

Havet är emellertid inte det som jag stör mig mest på utan det är något som jag tagit upp tidigare nämligen styrningen med stylusen (pennan). Jag förstår det verkligen inte. I mina ögon så bidrar det inte på något sätt till att göra spelet bättre utan det känns bara som ett sätt för Nintendo att försöka rättfärdiga dess existens. Som jag ser det hade spelet enbart blivit bättre med "klassisk" styrning även några pussel hade fått ta stryk men å andra sidan hade jag inte haft några problem med att använda stylusen vid specifika tillfällen när det verkligen höjer upplevelsen. Nu bidrar det istället enbart till frustration.

Men men trots dessa två saker så är Phantom Hourglass utan tvekan ett bra spel och ett som jag kan rekommendera till alla som ännu inte spelat det till DS eller 3DS. Jag kan inte klassa det som något av de bästa i serien men det betyder å andra sidan inte alltför mycket då det skulle innebära att det är ett av de bästa spelen någonsin. Nu är det "bara" väldigt bra och på det stora hela en härlig spelupplevelse.

#blogg

spoila inget nu, spirit tracks kan ju bli mitt nästa spel