Spelvärldar
Om vi ser vår verklighet som en datorsimulation, skulle vår abstraktionsnivå ligga på runtime-nivå. Vi försöker tolka vår runtime-värld och skapa ordning i kaoset i världen genom att bryta ner omgivningen ner i en objektorienterad modell. Eftersom vi är begränsade i runtime-världen har vi ingen möjlighet att förstå hur nästa abstraktionsnivå ser ut, men vi försöker kartlägga den med reverse engineering. Även om vi skulle lyckas lösa hela modellen, skulle vi inte förstå hur objekten sedan verkligen ser ut. Vi kan bara se de variabler och funktioner som är public. Och även om vi skulle kunna bryta oss in i objekten skulle vi ändå ha mycket svårt att sätta oss in i själva koden under. Och efter det maskinkoden. Sedan skulle vi behöva förstå maskinen som kör koden. Och efter det kan vi försöka förstå vad/vem (låt oss kalla det gud, blanda inte ihop det med vad kyrkan tror sig är gud.) som har skapat koden.
Gud skulle förmodligen vara en något vi skulle likna med en empatistörd tonåring som spelar SimUniverse online. Eller så ligger simulationen bara där och kör, utan att någon tittar på.
Genom att undersöka och skapa våra egna världar (genom böcker, spel, film, musik, fantasier, lek, konst) öppnar sig möjligheten för oss att uppleva en simulerad idé. Med den erfarenheten kan vi förstå vår egen verklighet bättre. Om man tittar på rollspel som exempel. Där är idén om världen viktigare än reglerna. Reglerna är skapade för att vi lättare ska förstå det vi upplever. Märker man att en regel inte passar ändrar man den för att passa idén man själv har.
Samma sak gäller våran verklighet. Vi har teorier om hur världen fungerar, men teorierna är aldrig kompletta eftersom vi inte har kapaciteten att se helheten. Man formar regler efter hur man upplever världen. Rent krasst är vår upplevelse av världen alltid viktigare för oss än vad den faktiska verkligheten är.
Och även om gud inte finns, så har han satt djupare spår i verklighetens historia än vad någon av oss som individer har möjlighet att göra. Om man nu har sådant inflytande, kan vi då påstå att han inte finns? Är det ens viktigt om han finns när han ändå fått sin vilja igenom?
Intressant.
Jag tycker dock att jämförelsen med programkod haltar eftersom en datasimulering är begränsad till att göra till logiken i koden. Även om koden är dold finns den begränsade logiken där. En bättre jämnförelse skulle vara att världen är en självutvecklande AI eftersom livet muterar hela tiden.
Vi kan inte se vad meningen med livets maskinkod är eftersom den inte finns.
Vår strävan att ordna in saker och ting i system och skapa förklaringsmodeller är nog något som vi har haft nytta av evolutionärt. Det uppstår dock problem när vi applicerar såna tankegångar på universums och vår egen existens. Det är då vi skapar "Gud" som en förklaring för att snyggt och prydligt ordna upp det som vi inte förstår.
Eftersom Gud är skapad av människan är det ju snarare människan som har satt spåren i verklighetens (eller hur vi uppfattar den snarare) historia.