The Sebbe Awards 2014

Nu när det nya året är här kanske det är dags att ta en titt tillbaka på förra årets spelskörd och dela ut lite priser.

Årets spel: Valiant Hearts
Inget annat spel berörde mig mer under 2014 än Valiant Hearts. Att fokusera på människorna som stred i stället för på första världskriget i sig var en briljant idé. Den fokusen gav även samlandet en djupare mening, då allt man hittade utvecklade någon aspekt av krigets historia. Det var en sak som Call of Juarez: Gunslinger gjorde väldigt bra 2013, och det är kul att se fler spel ta efter den modellen om de nu ändå ska ha olika samlingsobjekt.

Ubisoft har haft ett tufft år när det kommer till deras AAA-spel, som på olika sätt inte levererat (förutom Far Cry 4:s elefantstrider), men deras mindre team har gjort riktigt bra ifrån sig. Jag tycker att Valiant Hearts är det bättre spelet, men Child of Light var också en riktigt stark upplevelse.

Årets multiplayer: Titanfall
Jetpacks! Jätterobotar! Sådant gör allting bättre. Jag var väldigt tveksam till Titanfall inledningsvis, men när jag väl fick prova det själv frälstes jag direkt. Det finns fortfarande gott om saker att förbättra, men kombinationen av rörlighet och mechstrider ledde till den roligaste onlineupplevelsen jag hade under 2014. Att göra folk galna med den smarta pistolen är också hysteriskt kul.

Årets mobilspel: Marvel Puzzle Quest
Det släpptes väl tekniskt sett 2013, men det har uppdaterats på olika sätt under hela 2014 så det får stå med här ändå. Sedan har jag spelat MPQ som en galning ända sedan jag först provade det i mars, vilket också gör att inget annat spel ens är i närheten av att kunna ta den här platsen från spelet.

Jag gillar verkligen Puzzle Quest-formeln, och jag älskar Marvel. Det är inledningsvis lite grindy, men när man väl har en del karaktärer så öppnar det upp sig och blir riktigt roligt.

Årets humor: South Park: The Stick of Truth
Jag borde inte gilla det här spelet. Det tar allt som jag vanligtvis ogillar med South Park (den omogna humorn) och gör ett spel av det, i stället för allt det som jag vanligtvis gillar med South Park (den vassa udden). Det är på sätt och vis inte det South Park-spel som jag helst skulle vilja se, men på något sätt gapskrattade jag mig ändå igenom det.

Årets comeback: Wolfenstein: The New Order
Egentligen borde det inte vara så svårt att föra tillbaka en hjärnlös actionpangare i modern tappning; genren har, olyckligtvis, inte rört sig särskilt långt framåt på den punkten. Vi har fått några Bioshocks och Spec Ops: The Lines, men på det stora hela domineras marknaden ändå av spel som har stått och trampat vatten mognadsmässigt ända sedan ids glansdagar.

Men det är svårt. Duke Nukem Forever försökte, men misslyckades. id själva försökte på sätt och vis, med Rage, men misslyckades. Wolfenstein: The New Order förtjänar att hyllas som mer än bara ett bra spel jämfört med andra, sämre spel, men eftersom jag inte har orken att beskriva exakt vad det gör så bra så får det räcka med att säga att det är det bästa skjutspelet jag spelat 2014.

Årets opolerade pärla: Continue?9876543210
Jag recenserade det i början av förra året, och håller fortfarande med om den dom jag gav då. Det förtjänar de 3/5 som jag gav det, och är på inget sätt en GOTY-kandidat. Men det är ändå något speciellt med det. Jag gillar idén bakom spelet. Jag gillar estetiken, musiken, mystiken. Det är för svårt och invecklat för spelets bästa, men vågar samtidigt vara någonting alldeles eget. Vi kommer förmodligen aldrig att se något som det igen, vilket på sätt och vis är lite synd.

Årets "Jag borde verkligen ha spelat det där innan jag gjorde listan"-spel: Ether One
Jag tyckte att det här indiespelet såg riktigt intressant ända sedan jag först hörde dess premiss, men trots att jag fick det för en spottstyver på GOG har jag ännu inte orkat ta mig an det. Jag borde ta mig an det.

Jag kommer ta mig an det. Någon gång.

Årets "Förtjänar att få åtminstone någon nominering, men är bara näst bäst i alla kategorier jag kommer på"-spel: Dragon Age: Inquisition
Det finns mycket som gör att Dragon Age: Inquisition inte är 2014:s bästa spel: det är lite för buggigt; det är lite för kort (huvudstorymässigt) och har ett lite för dåligt slut; det är lite för mycket onödigt rännande runt efter saker att samla. Men ändå: herregud vad roligt jag hade med spelet! Bioware visar vad de kan göra när de får tiden och resurserna att skapa något fantastiskt, och jag hoppas att Inquisition leder vägen för deras framtida spel.

Fast utan allt jävla samlande.

#blogg

@Mattias: Ah, den dagen. Vi har alla en sådan dag. Känns som att man aldrig riktigt når dit.

@Apministern: Ja, verkligen. Jag hoppas att Mass Effect-teamet får samma förutsättningar som DA:I-teamet fick. Jag skulle verkligen inte ha någonting emot samma upplägg där, med flera stora öppna zoner. Jag tror att de skulle passa den serien riktigt bra. (Egentligen ännu bättre än Dragon Age.)