Min solstråle
På kvällarna ligger jag ofta vaken och tänker på mina barn. Hur livet blev och hur livet kanske kommer att bli för dem och oss. Hur de sakta men säkert växer upp och så småningom flyttar hemifrån för att skapa sig ett eget liv, precis så som jag själv gjorde.
Lite ledsamt är det ju för vi har så himla roligt tillsammans nu och som förälder vill man ju behålla dem små och nära så länge som det bara är möjligt.
Mitt lilla bustroll är snart 3,5 år och hon testar oss rejält nu. Test-ålder kan man nog kalla det utan överdriva. Allt mamma och pappa säger ifrågasätts om och om igen så till den milda grad att gråt och tandagnissel uppstår. För de vuxna är det stroke och fullständigt frispel som är kontentan och det är bara att hitta sin inre lugna plats och andas
Lättare sagt än gjort emellanåt.
Men när hon är glad är hon riktigt glad och då är det så mysigt!
Ha en skön solig tisdag.