Vad är grejjen med simbanor egentligen?
Håller som bekant (eller inte) på att ta mig igenom den svenska Wolfenstein-nystarten. Fram tills igår hade det varit en rakt igenom angenäm upplevelse med härligt skjutande och lagom mycket berättande för att inte kännas helt fast i det förflutna. Så vad hände då igår som gjorde att mina höga tankar sjönk som en sten? Jo jag fick spela en jävla simbana. Nej inte en simbana som de de har i ditt närmaste badhus utan en bana där jag tvingas simma på något sätt eller vis.
Vet inte om det är jag som är konstig men jag kan inte minnas en enda simbana som är okej. Ecco the Dolphin räknas inte här eftersom det utspelar sig helt i vatten. Det är inte kul när Nintendo prövar på det i någon Super Mario eller Zelda-del och inte är det särskilt upphetsande i Uncharted- eller God of War-serierna heller. Jag tycker de är bökiga, tråkiga och en allmän styggelse som inte bidrar med något positivt. Det är självklart mina spontana tankegångar och jag tvivlar inte på att det finns exempel där det är hur bra som helst (kom gärna med såna) men rent generellt så tycker jag att de gärna får lägga ner krutet på annat än försöka få till en bra simbana.
Faktum är att en av få simbanor jag gillar är den hatade banan i Turtles till NES. Den är svår som fan, men jag har alltid gillat den av någon anledning.
