Getting the hang of it
Ibland kräver en ny teknik eller en ny pryl lite inkörningstid innan det känns helt bra. Så har det varit för mig med min Canon FD 85/1,8 optik som är en porträttglugg av hög rang (eller var det för 30 år sedan då den kom).
Även om det är en av de dyraste gluggarna jag äger för tillfället så har jag hela tiden valt Canons 50/1,4 före denna. Av någon anledning har jag inte hittat rätt när jag plåtat med den och känt att den varit lite för soft på full öppning och utan kontrast osv. Helt enkelt inte lika bra som deras 50mm.
Men så på senare tid har jag använt den mer och mer. Förra fotopromenaden plåtade jag en halv rulle med den och bilderna är helt enkelt fantastiskt fina. Så jag gav den ytterligare en chans på min digitala kamera och javisst, med rätt exponering och utan att få en massa ströljus från sidorna så är bilderna både skarpa och fulla med kontrast. Den är alltså lite kinkig med förutsättningarna men när man väl känner till och bemästrar den så är den faktiskt precis så makalöst bra som jag läst att den ska vara.
Här kommer en blombild från idag, även om det inte är ett makro så blir närgränsen på min digitala kamera hygglig.
Några porträtt från morgonen också
Ha en skön måndag mina fellow monday warriors.