Orelaterade reflektioner

Ibland tänker jag tillbaka på vissa ögonblick från barndomen. Det känns så märkligt att min pappa vid dessa ögonblick var yngre än jag själv är nu. Jag minns att pappa gillade spel då, SEGA och senare Playstation. Tyckte att det var så okaraktäristiskt för honom. Att en så vuxen människa tyckte om att spela. Och bara en ögonblinkning senare är jag äldre än han var då och nu är det jag som uppskattar spel. Jag som är vuxen. Under min livstid har jag naturligtvis reviderat mina åsikter om vad som är lämpliga kulturdiscipliner för en vuxen människa, kunde inte tänka så långt som sjuåring. Ändå var det nu länge sedan min far intresserade sig för spel. På något sätt har jag konstant känslan av att mitt liv varat i en hel eon och samtidigt kan kvantifieras i några sekunder. Vet inte om ni förstår hur jag menar, men kanske känner ni likadant? Jag har aldrig frågat någon annan människa.

Det är populärt att numera döpa sina barn efter karaktärer i spel och film. Exempelvis heter Robin Williams dotter "Zelda". Svårt att tänka sig förr när nörd och gamer var exempel på pejorativ. Idag är den sociala acceptansen bättre och därför reagerar folk i allmänhet inte lika mycket när någon namnger sin avkomma efter hjälten i en bok eller kanske ett spel. Själv känner jag inte större längtan efter en mini-redruM, men det har visst en tendens att ändra sig. Tydligt om man studerar sin omgivning. Därför tyckte jag att det ändå vore bäst att förekomma människans natur, den verkande biokemin och redan nu lägga förslag på namn som kan tänkas passa en bebis. Jag vill inte vara sämre än någon annan så jag har tagit inspiration från diverse kulturmedium:

1: Pac-Man
2: Snake Verne
3: MS-Röj Aristoteles
4: Frodo av Rivia
5: Lara Harpan
6: Bowser Tranströmer

Vad är din lista?

När jag var liten hade jag en helt irrationell rädsla att jag aldrig skulle kunna lära mig digitalklockan. Som följd trodde jag också att jag var lite korkad. Eller jag hade den förväntningen på mig själv åtminstone. Att jag inte skulle klara det. Väldigt ängslig av mig. När tiden (hö hö) väl var inne så var det inga som helst problem att lära sig. Men jag kunde inte överkomma ängsligheten. Fortsatte tro att jag skulle misslyckas i saker jag företog mig. När jag skriver det här misstänker jag hela tiden att jag i slutet av posten ska markera hela texten och radera inlägget som jag gjort så många gånger innan. Jag vet faktiskt inte ens vad jag ska skriva i nästa mening. En skiss av spretiga och orelaterade tankar, ingen särskild stringens emellan och det kommer troligtvis inte landa i någon särskild konklusion heller.

Det är svårare för en människa att genomföra en korrekt konsekvensanalys om personen inte kan förstå valet hon/han precis gjort. Det är i alla fall vad jag själv tror. När jag som barn slickade på lyktstolpen mitt i vintern hade jag inte aning om varför jag gjorde det, och som ett resultat kunde jag heller inte förutse eventuella konsekvenser mitt val kunde leda till på samma sätt som om det hade varit ett informativt och medvetet val. När jag bad en före detta flickvän att inte gå i en ankdamm barfota på fyllan utan istället gå runt kunde hon inte förutse sin sönderskurna fot på samma sätt som jag, för hon förstod själv inte varför hon skulle gå omkring i dammen. Det är inte isolerade exempel utan bara två av många. Sedan dagen med lyktstolpen har jag därför kontinuerligt försökt eliminera "omedvetna val". När jag nu ser tillbaka på projektet kan jag säga att det varit lyckat. Jag har inte gjort en enda sak som lett till negativa konsekvenser sedan dess. Aldrig en enda sak varken nykter eller berusad. Det finns alltid faktorer som är bortom ens egen kontroll och det kan man inte göra något åt men om jag inte fullt ut förstår ett val så har jag inget behov av att göra valet över huvud taget längre. Har du kanske en annan förklaring?

Jag tror nog att vi är här nu; inläggets slut. Publicerar ändå. Eftersom jag kan digitalklockan så kan jag säga att den är fem på morgonen. Hade egentligen något mer att skriva men vet inte riktigt hur jag vill formulera mig och jag är rätt trött dessutom. Tar det en annan gång. God natt!

#blogg