Det är de små sakerna som gör det
Att inte låta sig imponeras av #The Last of us är svårt. Produktionsvärdet är skyhögt precis som man kan förvänta sig av Naughty Dog med underbar grafik (imponerande trots att det är en PS3-titel från början), bra röstskådespeleri, intressant handling och tight gameplay. Sen kan man ju tycka vad man vill om smygande och action (jag har själv lite svårt för smygande) men jag har nog aldrig stört mig på att det inte fungerar som det ska med kameravinklar och otighta kontroller som annars kan vara ett problem.
Det är dock inte de här stora bitarna som imponerar mest på mig såhär några timmar in i spelet utan de små små detaljerna som utvecklarna lagt till. Som att Ellie försöker lära sig att vissla tex. Det är ingenting som egentligen är viktigt för spelet men det är den typen av saker som bygger upp en karaktär och relationen mellan karaktärer. En annan ännu mindre sak är hur Ellie avviker med blicken när hon får en ficklampa i nyllet av undertecknad. Det i sig är kanske inte unikt men det här är det första spelet där jag lägger märke till det. Lite på samma sätt som jag blev tokimponerad när jag såg hur Nathan Drakes kläder blev blöta upp till vattennivån i det första Uncharted.
Sen finns det ju andra saker också som är mer av det roliga slaget som det Jak and Daxter brädspel jag såg på en butikshylla. Många lägger säkert inte märke till det, men för den som utfortskar och kan sin Playstation-historia är även det en sån där liten sak som förgyller upplevelsen.
Det är de små sakerna som gör det helt enkelt. "Alla" kan göra snygga spel, så det är mycket sånt här som skiljer de bra utvecklarna från de riktigt riktigt bra.