The Walking Dead Season Two avklarat
Kanske lite magstarkt att kalla det att "avklarat" då det inte är mycket till utmaning men jag har hursomhelst nått slutet på den andra säsongen av The Walking Dead. Minns att jag kände mig lite utmattad när jag klarade av säsong ett och så känns det även nu. Återigen inte utmattad som när jag (äntligen) klarade sista banan i Super Meat Boy utan känslomässigt. Nu ska jag inte komma här och överdriva genom att säga att det var en känslomässig bergochdalbana där jag pendlade mellan skratt och gråt, det vore att överdriva. Jag levde mig dock verkligen in i handlingen och brydde mig om karaktärerna såpass mycket att flera av besluten som jag var tvungen att ta var jobbiga.
Beslut ja, det är egentligen spelets enda spelmekanik. Visserligen får du styra huvudpersonen Clementine till och från men så fort det är något viktigt som ska göras så är det bara ett mer eller mindre stressat knapptryck bort. Inga krav på "skills" här inte.Speciellt då ett uteblivet val också är ett val. För somliga är det här självklart oacceptabelt, men jag tycker det passar spelet bra. Jag tror att en mer utmanande spelmekanik hade riskerat att rasera den täta stämingen och med det rasera spelet.
För den som inte vet det bygger spelet på TV-serien som i sin tur bygger på seriealbumen med samma namn. Nu är väl jag den enda som varken läst seriealbumen eller sett ett endaste avsnitt av TV-serien så ska inte gå in på det övergripande händelseförloppet men spelet går iaf ut på att lotsa Clementine, en tjej i 10-årsåldern genom ett zombieinfesterat USA. Att överleva själv är omöjligt och hon måste därför slå följe med andra överlevare som både kan hjälpa och stjälpa. Det är här spelets tveklöst starkaste sida.
Karaktärerna är med några få undantag extremt (för att vara ett spel) intressanta. Alla känns mänskliga med goda, dåliga och hemska sidor. Det finns inga änglar och hur onda beslut en karaktär tar känns de inte helt ologiska om man tänker sig in i deras situation. Du tvingas också ta den typen av beslut själv. Beslut som leder till dina vänner (och ovänners) död. Ibland är det lätta att ta och ibland svåra men den gemensamma nämnaren för all är att du verkligen vill göra aktiva val. Åtminstone ville jag det. Att ta ett slentrianbeslut fanns inte på kartan. Jag brydde mig för mycket helt enkelt.
Något som var lite trist för egen del var att jag inte fick fortsätta på den väg jag påbörjade under säsong ett. Det är inte spelets fel i sig utan beror på att jag lirade det på Playstation 3 medan jag nu lirade på Playstation 4. Självklart hade det varit kul att få lira vidare men jag vet inte om det hade gjort spelet bättre eller sämre. Jag rekommenderar däremot alla att i varje fall ha spelat igenom den första säsongen. Det är såklart inte ett måste för att få ut något av det, men jag tror bara att det är först då du kan få ut maximalt av säsong två.