Spel jag minns: Rocket Ranger
Var ett tag sen jag mindes ett spel här på bloggen och eftersom jag inte har något bättre att skriva om så tänkte passa på att skriva några rader om Rocket Ranger.
Den som likt jag växte upp med gaming under andra halvan av 80-talet då hemdatorer som Amiga (och i mitt fall Atari) var det hetaste på marknaden minns säkerligen Cinemawares klassiker. Jag minns själv förstå gången jag såg det och jag kunde för mitt liv förstå hur något kunde vara så snyggt. Nu borde man ju inte blivit förvånad eftersom Cinemaware gjort sig ett namn till stor del tack vare snygg grafik (Defender of the Crown någon?) men med sitt andra världskrigstema var det något som verkligen fick mycket uppmärksamhet redan innan man börjat spela det.
Man skulle ju kunna tro att ett sånt här spel likt många andra med snygg yta inte var mer än just det en snygg yta, men så var inte fallet. Här fanns en originell (åtminstone för tiden) historia där du är en amerikansk forskare under andra världskriget som får ett meddelande från en framtid där nazisterna vann kriget. Du får också reda på att deras framgång berodde på den smått fantastiska mineralen lunarium som har förmåga att sänka intelligenskvoten hos de som utsätts för den. Med den här vetskapen finns det självklart bara en sak att göra och det är att ta saken i egna händer och stoppa den tyska maskinen.
Hur detta går till är också intressant då spelet likt det mer kända Defender of the Crown blandar en rad olika spelmoment såsom lätt strategi, handgemäng, flygande (med ett rocketpack!!) och skjutande i bästa cover-stil. Varje del här är kanske inte så imponerande men spelet är verkligen att summan av delarna är mer värda än delarna var för sig. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag faktiskt att konceptet är såpass intressant att det skulle vara kul att se vad någon utvecklare skulle kunna göra med med det med den teknik och kunskap som finns idag.
Hursomhelst så var det inte något spel jag klarade, mycket beroende på att jag inte riktigt förstod det, men jag tyckte ändå att det var förbannat kul. Inte minst var det kul att titta på när någon annan spelade det (lets play live) då det lyckades förmedla en äventyrsfilmskänsla som ytterst få spel gjorde på den här tiden. Det fanns ju till och med en kärlekshistoria där. En historia som kanske inte är den djupaste men med tanke på inspirationskällan från 50 talets serietidningshjältar passar den alldeles utmärkt.
En klassiker helt enkelt som förtjänar att inte glömmas bort.
