Viljans triumf

I skrivande stund är det 100 timmar sedan en 12 år lång ovana har brutits. Jag är inte längre en slav under nikotinet och enligt någon psykologikurs som jag läst för länge sedan skulle man dela med sig av dessa saker för att på så vis förhindra sig själv att få återfall.

Enligt mången sida på nätet börjar man efter ett tag må bättre än man gjorde innan och få en massa olika fördelar av att inte snusa. Min kropp verkar dock inte ha fått den informationen och skriker efter både fysiska och psykiska snus-begär. Magen mår inte heller bra utan lever i stort sett sitt eget liv oberoende vad jag vill ska stanna kvar i den eller inte. Mat smakar skit och kaffet har mist sin charm. Mitt sinne verkar inte hänga med helt heller då jag har koncentrationssvårigheter vid både läsning likväl som muntlig konversation. Extrem huvudvärk likväl som ökad salivproduktion är ytterligare trevliga biverkningar som ankommer på detta.

Vidare har jag implementerat försiktighetsåtgärder i min vardag då jag inte längre går och handlar ensam för att frestelsen inte ska bli för stor. Samt att ifall jag måste handla ensam så måste jag prata med flickvännen i telefon för att inte kunna be om snus av kassörskan. Detta är såklart en kortsiktig lösning men den behövs.

Mitt liv är för tillfället ett helvete och jag mår skit. Dock vill jag fortfarande genomlida detta för att bli fri från detta satans påfund.

Klepto, out!

#blogg