Call of Duty

Du kastas till marken av den kraftiga smällen av en artillerigranat som slår ner precis bredvid dig. Tryckvågen får ditt huvud att gunga och för en stund känns det som att hela slagfältet blir tyst. Ljudet från dina skrikande kamrater intill dig känns lika avlägset som dovt och när du tar dig upp på fötterna igen så känns det som att du rör dig i slow-motion. Men strax kommer sinnena ifatt dig, de skadades skrik återkommer och du inser att det inte finns någon återvändo. Du laddar om ditt vapen och med ett bastant stridstjut rusar du framåt utan något annat i tankarna än ditt, ditt lands och alla de allierades mål – att det är dags för nazisterna att dö.