Undersökning: Upp till tio timmars spelande i veckan gör barn och ungdomar lyckligare
Det är väl som med allt annat, det gäller att hitta rätt balans. Jag upplever att rätt många i min ålder(42) förfasas över deras barns spelande och hamnar i ett antingen-eller-tänk och det underlättar knappast relationen. Nu har jag inga egna barn, men har alltid köpt mycket spel till min brorson. Men jag skulle aldrig drömma om att göra det utan att rådfråga föräldrarna om lämpligheten först. Hur går det i skolan? Är det för våldsamt? Påverkar det hans aktiva liv för mycket? Så länge de svaren är positiva tror jag att spel enbart är bra för barn/ungdomar. Men å andra sidan är det ju rätt lätt för mig att vara läktarproffs när det gäller barnuppfostran.
I saw this wino, he was eating grapes. I was like, "Dude, you have to wait". - Mitch Hedberg
Intressant. Har ni en länk till var ni har fått informationen ifrån?
Som det står skrivet är det enligt en undersökning från Com Hem, utförd av Sifo. Du kan läsa pressmeddelandet här.
Tack. Jag såg att det var skrivet. Mina googlingar efter källan var dåligt skriva skulle jag tro.
(Det var inte menat som kritik utan bara ren nyfikenhet)
Jag vet inte om jag skulle kalla det "oroväckande" att föräldrar ägnar betydligt mindre än 4 timmar i veckan åt sina barns spelande. Med idrott, etc. så är det ju överlag körning dit, kanske vara vid sidan av under tiden eller t o m engagera sig i föreningen, men om min mamma hade envisats med att sitta med när jag spelade fyra timmar i veckan så hade jag blivit galen.
Med det sagt så är det klart att det är bra om föräldrarna intresserar sig för vad deras barn gillar, och pratar med dem om det.
När jag såg rubriken på förstasidan på FZ läste jag det som "Upp till 10 timmar spelande om dagen gör ungdomar lyckligare" direkt så tänkte jag, ja men det låter rimligt, det är ju ganska lagom. Hjärnan ser väl va den vill se