Vår moral och människors död.

Medlem
Vår moral och människors död.

(Vill nykomna läsare skippa text - hoppa ner två stycken.)
Som vissa av er säkert vet försökte jag genom att exemplifiera belysa människors dubbelmoral angående människors bortgång. Efter en dag av experimenterade berättade jag mitt syfte i hopp om att få igång en diskussion. Detta gick inget vidare, eftersom de flesta som kikade in i tråden inte var villiga att diskutera det filosofiska värdet, och vår moral till människors livsöden - i det här fallet död. (Felet kan dels skrivas till tillvägagångssättet.)

Efter överväganden med en moderator stängde vi ner tråden, och här är mitt försök för att få igång en diskussion som jag anser vara väldigt givande och intressant just kring samma fråga.

Det finns egentligen tre olika underrubriker inbakat i ämnet, vilka innefattar både varför det finns en sån tabu kring något så naturligt som döden, varför det är mer accepterat när det är något som media grävt fram och varför det väcker sådana känslor och ibland vrede hos människor så att man helt utan begränsningar kan kalla människor sjuka i huvudet.

Vad är det som gör att det är accepterat att skämta om Michael Jacksons död, men absolut inte om Susanne (eller någon annan "vanlig" person)? Vad är det för skillnad, som sträcker sig så långt till att man är sjuk i huvudet om man gör det gällande den sistnämnda?

Varför är det accepterat att gotta sig i andra människors liv, inte ens de som "valt det offentliga livet som kändis"? Då tänker jag på exempel som Sturebymordet. Ett väldigt bra exempel just för att det diskuterades vart man än var någonstans. Söndagsmiddag hos föräldrarna, på spårvagnen, på förfesten, och så vidare. Varför är det så allmänt accepterat att rota sig, och nästan snuska sig, i andra människors liv under det till synes enda kriteriet att det skrivits en spalt om dom i en tidning?

Varför är det sjukt att posta en dödsannons på en helt vanlig privatperson, samtidigt som det skrattas åt Michael Jackson och diskuteras om Sturebyungdomarnas liv, bakgrund, fritidssysslor och namn?


signatur

"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/

Medlem
Skrivet av bjosarn:

Varför är det sjukt att posta en dödsannons på en helt vanlig privatperson, samtidigt som det skrattas åt Michael Jackson och diskuteras om Sturebyungdomarnas liv, bakgrund, fritidssysslor och namn?

Jag tror det kan vara så att det helt enkelt blir för personligt när det inte längre handlar om kändisar eller mord. Personen ifråga ses som en av oss istället för en av dem och det kan leda till att folk reagerar häftigt. Det påminner också om den egna dödligheten vilket jag tror skrämmer många.

Själv ser jag ingen glädje i att gotta sig i andras olycka. Att prata sakligt om det är en sak och vill man hedra en avliden person är det också okej men när det övergår till en sorts morbid underhållning blir det oftast bara smaklöst.

Medlem
Skrivet av bjosarn:

Vad är det som gör att det är accepterat att skämta om Michael Jacksons död, men absolut inte om Susanne (eller någon annan "vanlig" person)? Vad är det för skillnad, som sträcker sig så långt till att man är sjuk i huvudet om man gör det gällande den sistnämnda?

Det handlar ju om rena regler för hur humor fungerar - jag förstår inte hur du kan tycka att detta är konstigt.

MJ känner ingen av oss men vi vet alla en massa om honom, sant eller falskt så finns det mängder att faktaoider att skämta kring när det gäller honom, precis som kring andra kändisar.
När vi snackar om någon random Susanne så måste ju skämtet handla om att dö i största allmänhet eftersom ingen av oss känner till någon kring denna person.

Skrivet av bjosarn:

Varför är det accepterat att gotta sig i andra människors liv, inte ens de som "valt det offentliga livet som kändis"? Då tänker jag på exempel som Sturebymordet. Ett väldigt bra exempel just för att det diskuterades vart man än var någonstans. Söndagsmiddag hos föräldrarna, på spårvagnen, på förfesten, och så vidare. Varför är det så allmänt accepterat att rota sig, och nästan snuska sig, i andra människors liv under det till synes enda kriteriet att det skrivits en spalt om dom i en tidning?

Kändis och kändis... Det är ju brottsfall vi pratar om och det har nog mänskligheten "gottat sig i" i alla tider och dessa personer som "inte valt att bli kändisar" dyker upp lite väl ofta i media för att verka ha ont av detta - De tycks nästan njuta av alla uppmärksamhet.

Är detta ok då? Hmmm... jag tror det händer en massa saker som lätt skulle kunna bli fokus för en mediacirkus men som aldrig berättas pga att media inte var där med kameran. Jag inbillar mig nog att de flesta inblandade gillar uppmärksamheten, folk ÄLSKAR att vara offer.

Skrivet av bjosarn:

Varför är det sjukt att posta en dödsannons på en helt vanlig privatperson, samtidigt som det skrattas åt Michael Jackson och diskuteras om Sturebyungdomarnas liv, bakgrund, fritidssysslor och namn?

Nu är jag inte så insatt men av det lilla jag snappat upp tycker jag det finns all anledning i världen att granska hur det går till i sektliknande samhällen som dessa, det hör ju knappast till vardagen för de flesta av oss, det finns ett nyhetsvärde där även om det inte är stort.

Att posta en random dödsannons är i min bok ett ganska slarvigt försök att provocera fram en reaktion så man ignorerar det mer eller mindre.

Jag tycker inte fenomenet att skämta om döda kändisar är konstigt eller nytt och jag tycker det är helt ok att göra det.

Den enda frågan jag har är kanske varför du undrar? Tycker du själv att detta är så besvärande att du måste försöka "chocka tillbaka" så att alla skall inse hur hemska de är?

Döden blir rolig med avståndet, ingen nyhet där.


signatur

My goal in life is to be the person my dog thinks I am.

Medlem

Jag tror att du börjar i fel ände Bjosarn, varför tror du att människor har accepterat det vi kallar för empati med välvilja, då världen och dess problem klart och tydligt visat att den slags emotionella synaps mellan välvilja och humanism är dysfuntionell?

Jag tänker också på en annan sak; Immanuel Kants kategoriska Imperativ som lyder:

"Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag."

Dvs. den allmänna lag som vi alla är slavar under i denna tid, i detta samhälle - har inte accepterats av alla, detta gäller även dina preferenser kring empati, eller mina. Det jag anser om jämlikhet anser inte min granne och så fortsätter absurditeterna.

När det gäller herr. J - har vi troligen haft att göra med en fabricerad faktoid; en människa som ställde hela sin mänskliga gestalt utanför den gängse bilden av ett normalt liv. Varför detta gjordes vet ingen; men som i de flesta fall när det gäller människan; homo sapiens sapiens, denna samlande varelse, vill hon ha mer likvida medel för att införskaffa saker.

Medlem

Jag ser tyvärr inte problemet i det hela. Detta är en moralfråga som varje dödlig (!) borde ställa sig själv. Vissa tycker inte att det är OK att skämta om tex. MJ's död medan vissa tycker det är helt OK. Det är väl som allt annat eller är jag hos korvförsäljaren?


signatur

[http://donqen.blogg.se/]
- Glöm inte alzheimersdagen.

Medlem
Skrivet av Solodarity:

Jag tror att du börjar i fel ände Bjosarn, varför tror du att människor har accepterat det vi kallar för empati med välvilja, då världen och dess problem klart och tydligt visat att den slags emotionella synaps mellan välvilja och humanism är dysfuntionell?

Jag tänker också på en annan sak; Immanuel Kants kategoriska Imperativ som lyder:

"Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag."

Dvs. den allmänna lag som vi alla är slavar under i denna tid, i detta samhälle - har inte accepterats av alla, detta gäller även dina preferenser kring empati, eller mina. Det jag anser om jämlikhet anser inte min granne och så fortsätter absurditeterna.

När det gäller herr. J - har vi troligen haft att göra med en fabricerad faktoid; en människa som ställde hela sin mänskliga gestalt utanför den gängse bilden av ett normalt liv. Varför detta gjordes vet ingen; men som i de flesta fall när det gäller människan; homo sapiens sapiens, denna samlande varelse, vill hon ha mer likvida medel för att införskaffa saker.

Jojo, alla är olika och MJ ville få betalt men vad anser du om att skämta kring hans död? Om att skämta om någon random människa ur tidningen?


signatur

My goal in life is to be the person my dog thinks I am.

Medlem

Jag tycker att man ska få skämta om allt som rör den mänskliga varelsen, döden är inget undantag. Under renässansen i italien brukade man slita huvudet av gycklare som inte kunde underhålla despoterna på rätt sätt, och på något sätt var det samma sak som hände MJ, och nu var vi despoterna. Kanske var hädanfärden självförvållad, eller inte, men den fick definitivt hjälp av alla oss, som även nu efter hans död fortsätter den här märkliga diskursen.

"Någon random människa", varför inte, vad är det som förbjuder det? Vad är det som säger att man inte kan hantera döden på olika sätt? Ofta är de människor som är mest rädda för det okända, de som gör störst väsen av det.

Medlem
Skrivet av Solodarity:

Jag tycker att man ska få skämta om allt som rör den mänskliga varelsen, döden är inget undantag. Under renässansen i italien brukade man slita huvudet av gycklare som inte kunde underhålla despoterna på rätt sätt, och på något sätt var det samma sak som hände MJ, och nu var vi despoterna. Kanske var hädanfärden självförvållad, eller inte, men den fick definitivt hjälp av alla oss, som även nu efter hans död fortsätter den här märkliga diskursen.

"Någon random människa", varför inte, vad är det som förbjuder det? Vad är det som säger att man inte kan hantera döden på olika sätt? Ofta är de människor som är mest rädda för det okända, de som gör störst väsen av det.

Att ni i huvudtaget ifrågasätter varför man inte får skämta om icke offentliga personer,men att det är ok att göra så mot offentliga är väldigt konstigt och främmande för mig.Att hänga ut en helt okänd person på t.ex detta forumet och håna och skratta åt denne person är helt skrämmande respektlöst.

Medlem

Vilken är denna okända person som du refererar till?

Medlem
Skrivet av Solodarity:

Vilken är denna okända person som du refererar till?

Det har i en tidigare tråd postats 2 dödsannonser på 2 helt vanliga personer,och TS undrade varför man inte kan skojja om 2 vanliga personers död när man kan skojja om offentliga personers död.Detta är ju ett självklart Tabu när det gäller icke offentliga personers dödsannonser tycker jag.

P.S Tror att den tidigare tråden togs bort.

Medlem

Man ska kunna skämta om allt även döda människor men man kan tajma tillfällena på bra sätt bara. Jag kom att tänka på vad en jobbarkompis berättade en gång.

När en av hans bekanta (en kvinna) hade förlorat sin bästa väninna så var hon otroligt deprimerad och ledsen. Då kläckte min jobbarkompis ur sig en riktig dräpare för han visste varför hon var ledsen.

"Varför är du så ledsen? Du ser ju ut som om din bästa väninna har gått och dött"

Resultatet blev att hon brast ut i gapskratt för det var så chockerande men hon blev aldrig arg på honom. Han sa det väl på ett smidigt sätt men det ger en tankeställare om att man inte ska gräva ner sig i någons bortgång hur svårt det än må vara.


signatur

C-64, 64kb RAM, The Final Cartridge III, 5,25" 1541-II, WICO Bathandle <---In action Spelmusik

Medlem
Citat:

Det har i en tidigare tråd postats 2 dödsannonser på 2 helt vanliga personer,och TS undrade varför man inte kan skojja om 2 vanliga personers död när man kan skojja om offentliga personers död.Detta är ju ett självklart Tabu när det gäller icke offentliga personers dödsannonser tycker jag.

P.S Tror att den tidigare tråden togs bort.

OK, då förstår jag sammanhanget.

Medlem
Skrivet av Ariath:

"Varför är du så ledsen? Du ser ju ut som om din bästa väninna har gått och dött"

Det låter som ett tämligen respektlöst uttalande, men kommer det från rätt person kan det tas på rätt sätt.

Medlem
Skrivet av Solodarity:
Skrivet av Ariath:

"Varför är du så ledsen? Du ser ju ut som om din bästa väninna har gått och dött"

Det låter som ett tämligen respektlöst uttalande, men kommer det från rätt person kan det tas på rätt sätt.

Det är det som gör det till en förmildrande omständighet. Han är smidig och tajmar sina kommentarer med omsorg.:)


signatur

C-64, 64kb RAM, The Final Cartridge III, 5,25" 1541-II, WICO Bathandle <---In action Spelmusik

Medlem

M. Jackson är en allmänt känd person, alla känner till hans bedrifter. Många ser/såg dessutom ned på honom då han uppenbarligen saknade någon som hellst form av självinsikt.

En vanlig privatperson vet vi oftast inget alls om, och det känns fel att dömma denna person då man inte har någon aning om hurdan denne var i livet.


signatur

Metal is best served heavy.

Medlem

Bjornsan?


signatur

My goal in life is to be the person my dog thinks I am.

Medlem

Ber om ursäkt att jag varit någorlunda frånvarande, men detta är endast på grund av mycket som händer just nu.

CastorFiber: I ditt första inlägg så tror jag fortfarande du har missförstått mig. Jag förstår också att det existerar en skillnad mellan Michael Jackson och en "vanlig människa", men jag anser att denna "skillnad" är en insocialiserad känsla som jag erkänner att den finns, men tycker inte att den borde spela någon roll.
Jag håller heller inte med om att alla verkar njuta av uppmärksamheten. Jag kan inte tänka mig att de inblandade i turerna kring Sturebymorden njuter av mediernas, och i förlängningen, allmänhetens bild av dem.

Du frågar varför jag undrar? Jag finner ett intresse i hur moralfrågor påverkar olika människor. Vissa frågor spelar ingen som helst roll hos vissa, medan en annan fråga bränner dem så på handen att de måste ta till de grövsta orden de kan.

Som du själv avslutar inlägget med, "Döden blir rolig med avståndet...", påpekar ju på det jag menar - och det går inte ihop med andra argument som framförts. En kändis kan man skapa ett band till, dvs. det får en närmare koppling. Skämt om en kändis död går dock bra. En helt slumpvis "vanlig" person som de allra flesta i vårat avlånga land aldrig har hört talas om eller är känslomässigt engagerad i får man dock inte göra. Jag tycker det är intressant.

Solodarity tar upp intressanta aspekter och infallsvinklar, men jag tycker dom är för stora. Jag har försökt avgränsa den här frågan så gott jag kunnat - och jag vet att den fortfarande är för stor för att de flesta på forumet ska orka engagera sig.

Donqen har också en givande poäng, att det handlar om olika människors olika syn på saker och ting. Självfallet är det så, men vissa skriker inte "du är sjuk i huvudet!" åt ett Michael Jacksonskämt, men gör det åt andra hållet.

HollowMan: "Att hänga ut en helt okänd person på t.ex detta forumet och håna och skratta åt denne person är helt skrämmande respektlöst."
Precis som du gör i trådar som "den muslimska grannen" med mera? Ser dig inte lika högljutt protestera mot att skämta om något och någon som inte är offentlig person där. Och är det inte alltid du som propagerar för att vara utanför PK-sfären?

Red_warning: Det handlar inte om att döma någon. Utan bara varför gränsen är stenhård, trots lika omständigheter.


signatur

"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/

Medlem
Skrivet av Greger:

^Är det samma sak att säga att man förstör och förudmjukar någon annan (som inte nämns vid namn) och ska tydligen skratta åt det som att länka en dödsannons?

Börjar man hänga ut folk då om man länkar artiklar?
Jag förstår inte riktigt din logik om det är respektlöst att länka en dödsannons(kunde lika gärna ha varit fabrikerad f.ö) men att säga att man ska förudmjuka en vilt främmande människa och kränka den personen är helt okej...

Och det senare har jag inte sagt om dig heller.

Förstår du verkligen inte skillnaden? nr 1.Jag slutade mitt inlägg med extra stora bokstäver med att jag skämtade d.vs att mitt inlägg var ironiskt och ej seriöst.

nr 2.Du publicerar en dödsannons på en helt vanlig person på ett forum med namn datum och familjens sista farväl,och tycker att det inte är på något sätt ett kränkande och oseriöst tilltag medans du kallar mitt skämtande som ett påhopp.Man kan lugnt säga att det är nog inte min logik det är fel på.

Medlem

Ah okej då vet jag tills framtiden att så länge jag skriver OBS IRONISKT ICKE SERIÖST så är det fritt fram att säga vad som helst.


signatur

Morning Glory, the revival!
An "It's so easy" to be social, "It's so easy" to be cool

Medlem

Observera vad Greger skrev HollowMan..."ett hånande"
Jag förmodar att ditt ironiska och ej seriösa trots allt hade ett budskap. Eller trodde du att det var skämttråden du skrev i?
edit: om du hade låtit bli att skriva att det var på skämt, så hade det tolkats som en förolämpning. Men jag anser mest att det var ett hån.

Det är utan tvekan din logik det är fel på.

Medlem
Skrivet av TobbeW:

Observera vad Greger skrev HollowMan..."ett hånande"
Jag förmodar att ditt ironiska och ej seriösa trots allt hade ett budskap. Eller trodde du att det var skämttråden du skrev i?
edit: om du hade låtit bli att skriva att det var på skämt, så hade det tolkats som en förolämpning. Men jag anser mest att det var ett hån.

Det är utan tvekan din logik det är fel på.

Jag undrar om detta inte är Greger också,ser misstänkt ut detta:)

Medlem
Skrivet av Greger:

Ah okej då vet jag tills framtiden att så länge jag skriver OBS IRONISKT ICKE SERIÖST så är det fritt fram att säga vad som helst.

Ja för fan..skit i allt och posta gärna likbilder också,gärna med avhuggna huvuden och massor av blod...skriv gärna namn och adress på personerna som ligger där också så kan du och Tobbe skratta åt hela grejjen sen när massa folk blir upprörda:up: ....hmm får väl i fortsättningen endast skämta om kristna och helt svenska personer,för fan ta mig om man skämtar om muslimer som verkar vara vääääldigt ömtåliga i dessa dagar.

Medlem

Greger kommer nog inte uppskatta att bli jämförd med mig
Jag är bara en irriterande forumsyngling

/ TOBIAS !

edit: jag tycker man ska få skämta om det mesta, inklusive muslimer, gulag, kvinnomisshandel och tortyr. Men det gäller att tajma skämten, samt att vara beredd på att ta konsekvenserna.

Om du postade ditt skämt i en skämttråd skulle jag givetvis inte haft samma reaktion som i en tråd där muslimer är huvudämnet.

Medlem

Återigen översvämmas tråden av HollowMan's besatthet av sig själv. Kan jag får be om att försöka att inte förstöra tråden?
För alla som fortfarande är intresserade av att fortsätta diskussionen som tråden i första hand handlar om, så gäller mitt förra inlägg fortfarande.


signatur

"A word to the wise is infuriating." - Hunter S. Thompson
http://www.fz.se/bloggar/min_kamp/

Medlem

Jag tror att skälet till att det är tabu att skämta om "vanliga" människor medans det är okej att dra till med dom sjukaste skämten så fort personen har blivit känd.
En person som har sökt kändisskap (eller blivit det utan att vilja det, folk som har blivit mördad och sen fått deras liv och familj utfläkta i tidningar t.ex) har blivit en offentlig person och iochmed det så försvinner alla barriärer för vad som är accepterat eller inte (bara att se hur stora skvallerblaskor är, dom är väl det perfekta beviset på att ingenting är heligt om du har blivit en offentlig person).

I fallet med dom människor som är kända så vill vi få ner dom på jorden och bli större än dom, det bästa sättet att göra detta på är att skämta om personen, i dom flesta fall så skämtar vi om tabbar dom har gjort, något citat från dom som man återanvänder, eller så kan det vara skämt som nästintill häcklar individen ifråga, det blir såklart accepterat för personen ifråga kan inte försvara sig, vi personligen kommer inte heller få något mothugg då vi drar till med en riktig fräckis och därför är det ganska harmlöst.

Det är samma sak som när man skämtar om sina vänner, har du en mörkhyad vän kan det vara väldigt enkelt att dra skämt om att personen ifråga ska vara tyst och gå tillbaka till att vara en slav och alla förstår att det är på skämt, om du drar detta skämt till en mörkhyad person på stan så kommer skämtet med största sannolikhet att missförstås för dina riktiga åsikter och med största sannolikhet kommer du "straffas" för detta.

Och det är väl just detta som gör folk så förbannade när man skämtar om personer man inte känner och är inte kända ; Du har ingen relation till dessa individer känslomässigt, när du ser personens dödsannons (vi tar detta som exempel) så ser du bara ett namn och någon som försöker göra sig lustig över detta, men när du ser ett skämt om michael jackson så kommer du ihåg hur du älskade hans musik / hatade han för dom brott han blev anklagade för, och därmed så har ni något som binder er samman.

Just med dom människor som har dött (nu tar vi engla som exempel, för det är väl en person som dom flesta vet om) så är detta ett sätt för oss att få ut våra känslor och bearbeta den "sorg" vi har inför vad som hände (tidningarna rapporterar om vad som hände för att få oss att reagera känslomässigt, i dom flesta fall för att helt enkelt tjäna pengar på andra personers sorg) är att ta till ett av dom simplaste sätten vi kan få ut våra känslor ; att skämta.

Varför det då blir helt oacceptabelt att skämta om någon människa som har bragts om livet och har inte fått media att reagera förstår jag dock inte, det är ju acceptabelt att skämta om helt vulgära saker om michael jackson, varför blir det då helt oacceptabelt när personen ifråga har dött av okända skäl och inte fått media att rapportera om fallet?

Jag personligen tycker att det är en oerhört konstig dubbelmoral som visas när man accepterar skämt om engla, bobby, michael jackson, patrick swayze, (någon som dött som media pratar om) men det blir anklagelser om sjukdomar med den mentala hälsan så fort man "skämtar"(göra en parodi på det beteende som visades innan i fallen med just 'kändisarna') om människors död.

Självklart så måste man kunna skämta med stil, man måste veta när det är accepterat att skämta om det, man måste kunna leverera det på ett bra sätt, MEN summa summarum så handlar frågan egentligen om följande ;

Vad är egentligen skillnaden på när Aftonbladet skriver om ett 12årigt barns död och folk skämtar om det (som accepteras), men när man tar en 60årig man/kvinnas död, då är det hur hemskt som helst?


signatur

Morning Glory, the revival!
An "It's so easy" to be social, "It's so easy" to be cool

Medlem

Lakoniska svar går inte att ansamla till ett så brett fält som döden eller hennes mänskliga förespråkare; för vi har dem runt omkring oss, de som kallar sig "religiösa" och hyllar dödskulter. De påstår, med handen på hjärtat att livet, så som vi lever det är synd, och enbart efter döden, kommer paradiset. Jag tror det är just tvärtom.

Att vi finner människor som motsäger sig denna pragmatiska livshållning är något vi inte höjer på ögonbrynen längre för. Aftonbladet är just en sådan tidning, eller "nyhetsskapare", som inte drar sig för att kliva på några tår, de vet att "chock", "terror", "död" - säljer, och något som säljer utnyttjar man in absurdum eftersom det går.

Att framställa en tes som en antites tillika en tillbörlig anekdot i samband med någons hädanfärd, är lika ointressant som att bestämma för någon hur de ska sköta sin hygien. Det finns moraliska aspekter i alla livsfilosofier, men de som grundar sig på att det ska finnas ett hollistiskt synsätt, klättrar upp på samma berg som den stackars Sisofys.

Medlem
Skrivet av bjosarn:

Återigen översvämmas tråden av HollowMan's besatthet av sig själv. Kan jag får be om att försöka att inte förstöra tråden?
För alla som fortfarande är intresserade av att fortsätta diskussionen som tråden i första hand handlar om, så gäller mitt förra inlägg fortfarande.

Om du inte vart så lättkränkt hela tiden,så kanske folk hade varit intresserade av att svara på dina små frågor.Du måste först acceptera att det finns folk som inte tycker som du gör,men det blir nog svårt för din del.

Medlem

Är det ingen som är beredd att gå på min linje angående detta, dvs att "receptet" för humor ser ut som det gör?

Det finns humor i att skämta om personer vi känner till på ett eller annat sätt, ofta är ju skämten av löjligt grov natur och roliga kanske främst för att hela skämtet känns "fel".

Att skämta om en "radom" tant ur dagstidningen blir roligt först när det finns en gemensam nämnare - man kanske är ett gäng på jobbet och ser en dödsannons på någon med samma namn som chefen, vips blir annonsen kul... Det måste liksom finnas alla ingredienser för att det skall bli roligt. Exempelvis personer med en tolvårings intellekt och humor.


signatur

My goal in life is to be the person my dog thinks I am.

Medlem

Jag är lite med på den humorn Castor. Jag och en jobbarkompis satt och kollade i Metro 2003 när Irakkriget höll på. Där fanns en lista med döda amerikanska soldater varav en hette Jim Coffin.

Namnet på den fallne var så smakfullt att skämta om.

-Hey! Where´s Mr. Coffin?

-He´s in the coffin.


signatur

C-64, 64kb RAM, The Final Cartridge III, 5,25" 1541-II, WICO Bathandle <---In action Spelmusik

Medlem

Jag är på Castors linje (grattis Castor!).

Skämt handlar om företeelser i dom här fallen. En dödsannons i en tidning anser jag inte att man kan ha roligt åt om det inte är ett namn eller nåt man kan skämta om. Att skämta om en för alla okänd person blir helt platt, för det går inte att relatera till en person man inte vet ett dyft om.

Att skämta om MJ går bra om man nu är lagd åt det hållet, för MJ för oss är en företeelse, inte en person.

Öh, jag skulle ju ha en poäng där också, alltså, poängen är att det handlar kanske inte om huruvida det är moraliskt eller etiskt, utan snarare i första hand om huruvida det faktiskt går att ha roligt åt nåt. För mig innebär att ha roligt nåt slags subtlitet.. subtelitet.. subtilt och lite fyndigt och det blir inte speciellt subtilt med ett skämt om nåt man inte vet ett suck om.

12
Skriv svar