South Park: The Stick of Truth - Recension av en oinsatt

Testpilot / Ambassadör
Speedrunning
South Park: The Stick of Truth - Recension av en oinsatt

Jag har precis spelat genom South Park: The Stick of Truth. Mitt perspektiv är den av en gamer som inte aktivt tittar på serien, men som känner till karaktärerna och är mycket väl bekant med klassiska rollspelskonventioner.

Rollspelskonventioner på sitt eget sätt

I spelet blir huvudkaraktären ”The new kid” en ny bekantskap. Han har precis flyttat till den lugna bergsstaden South Park i Colorado. Då hans föräldrar inte verkar speciellt engagerade utan bara hoppas att det ska vara lugnt och fridfullt i South Park så tycker de att den namnlösa huvudpersonen ska gå ut och skaffa några vänner. Något som används genomgående genom spelet.

Direkt blir du (som The New Kid) indragen i kampen om att härska över universumet som pågår mellan människorna i Kingdom of Kupa Keep (KKK) och alverna (Drow Elves) i skogen. Du blir rekryterad av människorna på Kupa Keep för att besegra de usla alverna och skydda den titulära Stick of Truth, för den som håller pinnen styr över universum. Det finns fyra klasser där alla beskrivs av oförskämda kommentarer från Cartman. Klasserna finns är de klassiska Warrior, Mage och Thief, samt den något mer Stick of Truth-unika klassen Jude. Efter valet som formar hela din genomspelning får du en snabb genomgång hur stridssystemet går till. Upplägget är väldigt enkelt upplagt för den som spelat turbaserade rollspel förut, speciellt de som lägger in lite mer interaktion i striderna likt Super Mario RPG och Paper Mario där tajmade knapptryckningar påverkar skada och andra effekter. Med det i ryggsäcken var det dags för äventyr.

Själva äventyret bygger på att hjälpa personer så att de blir din vän på Facebook. Detta kan underlätta din genomspelning då det låser upp perks som ger egenskaper för att anpassa efter din spelstil. Detta byggs även på med modifikationer på utrustningen som hittas i spelet. Detta ger ett djup så att även den inbitne RPG-spelaren känner sig hemma. Under resans gång märker the new kid att potentialen finns inom honom. Han får hjälp av andra att använda sin kropps mest illaluktande tillgång för att ta sig förbi hinder i världen. Såklart talar jag om fisar. De är inte bara till hjälp för att ta sig fram, utan även som förstärkning under spelets turbaserade strider. Det är en unik tolkning av de rätt utnötta magi och egenskapsystem som hittas i många andra spel, vilket känns helt rätt för South Park-världens premisser.

En lyckad förening

Det märks att Obsidian kan rollspel, inte bara för att det går att anpassa sin karaktär, utan för att det är intuitivt att komma in i det. Det är inte för låst, det är inte för öppet. Det finns ledtrådar för den som behöver, men det är roligt att bara gå runt i spelet och hitta saker. Det finns saker att hitta och samla på, sidouppdrag att göra. I alla dessa resor får jag som spelare uppleva ämnen och händelser som tagits upp i serien på ett mer interaktivt sätt. Trey Parker och Matt Stones karaktärer är väldigt färgrika både till utseende och beteende och språk. Även jag som aldrig kollat aktivt på serien så känner jag till karaktärerna, och kan även uppskatta deras egenheter och en del repliker ger mig ett fånigt leende på grund av igenkänningsfaktorn, trots att det de säger högst troligt är väldigt opassande. Det känns som att de två olika parterna har fått husera fritt inom sina egna expertområden och skapat något som verkligen fungerar. Det största klagomålet jag har är när de olika typerna av fisar ska läras ut. Det är alltid en kortare sekvens som inte går att hoppa över som spelas varje gång du misslyckas med fisen under upplärningstillfället. Det är inte alltid de mest intuitiva kontrollerna. Lyckligtvis är det inte riktigt lika omständigt när de används i spelet, vilket gör det förlåtligt.

Starka känslor och överraskningar

Känslorna som Stick of Truth ger mig när jag spelade var väldigt blandade, men väldigt starka. Med det menar jag inte nödvändigtvis på ett negativt sätt. Det är sällan ett spel får mig att känna mig obekväm i en situation, men Stick of Truth lyckades med detta. Det är ovanligt att ett spel får mig att sjunga på melodier som skulle få mig att börja skämmas på jobbet, men även det lyckades spelet med också. Spelmekaniskt känns spelet klockrent för vad det är. Med det menar jag att spelmekaniken inte är i vägen för vad South Park gör bäst, vilket är att med gott samvete och med glimten i ögat kalla alla i sin omgivning för äckliga hemska människor på olika sätt. Med det sagt är inte allt perfekt, men det förstör inte upplevelsen. Sakerna som karaktärerna i South Park gör skulle aldrig gå hem i många andra världar. Att jag som relativt nyanländ inte ifrågasätter tokigheterna tyder på att de har gjort något rätt.

Utvecklarna har lyckats bra att ge ”The new kid” en roll i denna redan etablerade värld genom att allt kretsar runt honom och hans förmåga att skaffa vänner. Att medla mellan olika grupper, hjälpa frustrerade politiker, utöva procedurer på opassande patienter, undersöka mystiska substanser och slå ner hemlösa är bara några saker som äventyret tar den fortfarande namnlösa protagonisten. Stick of Truth är en berg- och dalbana för både karaktärerna och spelaren där många av de trender som varit på tapeten de 10 år som ledde upp mot spelets släpp tas upp och dras till absurdum, precis som det ska vara. Spelet har tydliga referenser på banalt och respektfullt sätt från Skyrim och The Elder Scrolls-serien överlag, men även Final Fantasy och andra stora titlar och väver in detta till en värld som vid första anblick känns som en väldigt osannolik matchning.

Slutsats

En sak som alla som plockar upp detta spel kan vara säkra på, ingen kommer någonsin kunna lista ut vad som händer härnäst. Just därför ger jag Stick of Truth en varm rekommendation för sin presentation, sin ”stick it to the man”-attityd och för att spelet får vara South Park, bara något mer interaktivt. Spelet respekterar sina spelrötter i klassiska rollspel men ger tydliga pikar till genren överlag. Spelets längd kan för mig ses som nästintill perfekt. Steam klockade speltiden till 18 timmar, detta medräknat att spelet stått på under matlagning och diverse ärenden. Jag kände att jag fått ut det mesta jag vill av spelet, men har inte gjort allt till 100%. Ett näst intill perfekt helglir.

South Park: The Stick of Truth
4
Mycket bra
+
Känns väldigt South Park
+
Helt skamlös satir
+
Solid spelmekanik som inte är i vägen
+
Överraskningar hela tiden
+
Passar inte bara South Park-entusiaster
+
Håller än i dag
-
Stridssystemet känns väldigt standard
-
Stundvis för lätt
Det här betyder betygen på FZ

#Medlemsrecension #SouthPark #RPG #Obsidian #Grukk-recenserar


signatur

Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S

Medlem

Mycket bra skrivet! Håller med dig i din upplevelse, visst det var inte helt perfekt stridssystem och de obligatoriska fislektionerna var lite trista (kändes som man skulle spela med handkontroll istället för mus och tangentbord), men herregud vilken spelupplevelse! Har spelat igenom det två gånger och har hittat alla utom en Goji-mon (hette dom så?)

Har tyvärr inte köpt eller kört The Fractured But Whole ännu (missade 60% rean på den häromdagen), men står på listan när den reas nästa gång (troligtvis summer sale)


signatur

:: Regimus neque hostis :: Retrospelande Skaraborgare som har en backlog från 1984 ::

Testpilot / Ambassadör
Speedrunning

@Roten: Kul att du gillade den!
Jag spelade med handkontroll, så jag vet inte hur mus och tangentbords-kontrollerna var, men det kändes väldigt anpassat till kontroll. Som tur är, påverkar det inte spelet i övrigt så mycket utan det är mest tutorialsekvenserna.

CHINPOKOMON! (måste sägas på samma sätt som när de plockas upp)
Jag hittade bara en handfull, men jag tror jag missade många då jag inte riktigt visste vad det var precis i början.

Jag har även spelat The Fractured But Whole så det kan komma en recension på det också.
Även det är ett roligt spel. Steam har ju reor rätt ofta nu, speciellt för Ubisoftspel så det är bara att hoppas på att det kommer en snart!


signatur

Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S

1
Skriv svar