Open world eller linjärt? Vad gillar du?
Hej!
Det är väldigt ofta snack om att folk gillar open world och att det är en fördel i spel etc. Själv är jag kluven. Jag tycker det i många fall kan förstöra inlevelsen när dom säger "skynda dig till plats x" och sen sidequestar man i 8h och när man väl går dit man måste skynda sig så finns det inga konsekvenser. Jag tycker också det kan bli lite stressande att ha för mkt side quests osv. Man vill göra dom men egentligen är det main story som brukar driva mig.
För min del tycker jag det är befriande med ett bra och linjärt spel där jag kan fokusera på att bara gå på story och inte utforska varenda hörn eller göra grejer som inte känns relevanta för huvudstoryn.
Med det sagt så förstår jag givetvis varför så många uppskattar open world. Det är ju en lyx men som i mitt fall kan bli lite stressande med. Hur känner ni?
Open world eller linjärt?
Vill dock poängtera att några av de bästa upplevelserna jag haft är open world spel där jag bestämt mig att RP:a "vad hade jag gjort om det var jag i verkligheten?". Då känns det inte lika viktigt att döda 8 vargar för en burk honung om min son är försvunnen etc. Absolut roligast hade jag i Mass Effect 2. Där gick jag 100% på story och gjorde ytterst få sidogrejer. Det fick ganska stora konsekvenser och slutade i fördärv pga min dåliga kännedom/relation till sidokaraktärerna samt ett dåligt uppgraderat skepp. Alla karaktärerna dog inklusive huvudkaraktären. Trots att jag klarade spelet. Jag har nog aldrig varit så snopen i ett spel. Bara satt och glodde och undrade vad fan som hänt.
Både och, allt handlar om hur bra de berättar storyn med stilen de har på spelet.
Som Gta, Horizon eller Witcher hade aldrig funkat linjärt, medans till exempel Max Payne, Hellblade och Last Of Us gör det
Jo där har du så klart rätt. Menade inte huruvida vissa spel borde varit linjära istället. Syftade mer på att uncharted och last of us-stuket är något som taggar mig mer än ett open world spel även om dom är lika välgjorda.
Personligen blir det olika förhållning beroende på spel. Ett linjärt spel får inte vara för långt för mig, då blir det för enformigt och jag tröttnar. En linjär story bör vara ca 10 h enligt mitt tycke. Då kan man beta av det under en helg eller en vecka.
Ett open world-spel blir mer ett projekt som pågår i månader för mig. Jag är då inte ute efter huvudstoryn utan mer att utforska världen och göra sidouppdragen. Här lyckades Witcher 3 perfekt enligt mig. Sidouppdragen var helt fantastiska. Jag kunde följa ett sidouppdrag likt ett linjärt spel och RP:a under en helg för att sedan lämna spelet någon vecka och vara lika intresserad när jag kom tillbaka.
Så som slutsats. För ett linjärt spel är huvudstoryn det viktigaste och i ett open world-spel är sidouppdragen och världen det viktigaste.
Jo där har du så klart rätt. Menade inte huruvida vissa spel borde varit linjära istället. Syftade mer på att uncharted och last of us-stuket är något som taggar mig mer än ett open world spel även om dom är lika välgjorda.
Nä, men svarade mest på frågan bara. Jag gillar både och beroende på om utvecklaren gjort ett bra jobb med världen och storyn.
Har inget emot en öppen värld med massa sido quests osv. som drar ut på tiden om världen tilltalar mig. Men gillar även ett linjärt spel som är klart på ca 10 timmar där de matar med story hela tiden och häftiga scener som till exempel God Of War och Uncharted.
Nä, men svarade mest på frågan bara. Jag gillar både och beroende på om utvecklaren gjort ett bra jobb med världen och storyn.
Har inget emot en öppen värld med massa sido quests osv. som drar ut på tiden om världen tilltalar mig. Men gillar även ett linjärt spel som är klart på ca 10 timmar där de matar med story hela tiden och häftiga scener som till exempel God Of War och Uncharted.
God of War var perfekt med sin linjära del. Gillar även hur fighterna blir lite instancerade. Här är din fight i detta rummet. Lös det eller sluta spela.
Men ett open world spel jag tyckte funkade riktigt nice med side q stuket var MGSV. Alla side q kändes som main q då det handlade om att stärka sin bas. Main q uppdragen kändes lite mer som events som drog storyn fram. Dessutom grymt kul frihet i hur man tog sig an uppdragen där.
Mitt problem med open world är att det så fucking jobbigt att göra story mode, behöva hamna mellan open world och missions hela tiden, åka dit och göra det osv så blir att jag aldrig lirar klart open world spel som shadows of mordor, asscreed black flag, witcher 3 osv
Håller med dig i det. Man är supertaggad i början och vill göra allt men sedan bränner man ut sig.
Personligen blir det olika förhållning beroende på spel. Ett linjärt spel får inte vara för långt för mig, då blir det för enformigt och jag tröttnar. En linjär story bör vara ca 10 h enligt mitt tycke. Då kan man beta av det under en helg eller en vecka.
Ett open world-spel blir mer ett projekt som pågår i månader för mig. Jag är då inte ute efter huvudstoryn utan mer att utforska världen och göra sidouppdragen. Här lyckades Witcher 3 perfekt enligt mig. Sidouppdragen var helt fantastiska. Jag kunde följa ett sidouppdrag likt ett linjärt spel och RP:a under en helg för att sedan lämna spelet någon vecka och vara lika intresserad när jag kom tillbaka.
Så som slutsats. För ett linjärt spel är huvudstoryn det viktigaste och i ett open world-spel är sidouppdragen och världen det viktigaste.
Haha ja inför God of War tänkte jag "fan bara 30h" men det kändes lite för långt. Iaf om man kör svår diff och är lite halvkass som jag. Blev sittandes i över en timma på vissa fighter.
Witcher rörde jag aldrig för att storleken skrämde bort mig. Dock har jag hört det du säger, side q i det spelet är fantastiska. Började precis läsa första witcher-boken, The Last Wish(?). Läst nästan hela. Gillar den skarpt och kommer dra igenom alla böckerna. Därefter kommer jag nog skaffa witcher 3. Sett playthrough på 1an och halva 2an (som jag ser klart efter böckerna).
Nä, men svarade mest på frågan bara. Jag gillar både och beroende på om utvecklaren gjort ett bra jobb med världen och storyn.
Har inget emot en öppen värld med massa sido quests osv. som drar ut på tiden om världen tilltalar mig. Men gillar även ett linjärt spel som är klart på ca 10 timmar där de matar med story hela tiden och häftiga scener som till exempel God Of War och Uncharted.
Håller helt och hållet med! Om det är väl utfört så kan ett open-world-spel vara precis lika fantastiskt som ett linjärt spel. Fast med fokus på olika saker. Jag gillar verkligen båda, för det kan bli för mycket av det goda ett tag. Sen är jättekorta spel helt underbara där emellan, som går att springa i genom på en timme.
Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S
Föredrar linjära spel. Spelar oftast aldrig färdigt open world spel jag heller.
Faktum är att det enda open world spel där jag har orkat spela igenom hela main storyn är Oblivion.
Annars så brukar jag tröttna någonstans halvvägs in.
Visst, det finns linjära spel som jag inte heller har spelat färdigt, men open world spel är klart överrepresenterade i kategorin "Spel som jag har påbörjat, men tröttnat på innan jag tog mig igenom main storyn".
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.