Är det bara jag som är kräsen?

Medlem
Är det bara jag som är kräsen?

På den gamla goda tiden när datorspel var ganska så nytt så kläcktes det nya spel och idéer var och varannan månad.
Det var då spel som Warcraft, Heroes of Might & Magic, GTA, Time Commando m.m. föddes.
Nu i modern tid känns det som att det aldrig dyker upp unika spel. Bara kopior som försöker efterlikna andra spel
samt efterföljare på samma spel (Call of Duty 26?). Visst, ibland kommer det något unikt. Som tex Pubg. Men annars
känns det mesta likadant och tråkigt. Även indiespel. Är det så eller är det bara jag som har blivit väldigt kräsen?

Medlem

Nä, ledsnar på spel väldigt ofta nu för tiden för det känns som man redan kört det. Men om storyn är lätt att sjunka in i och karaktärerna är intressanta så tänker jag inte lika mycket på det bristande i spelet.

Destroyer of framsidan
Hedersgurka

Alla funderingar som börjar med "På den gamla goda tiden.." har nog ett visst mått av nostalgi som skruvar ens minnen, men jag kan hålla med till viss del.

AAA-spel med fantasibelopp i budget kan inte ta samma risker som mindre spel. Samtidigt tillverkas många indiespel av nostalgiska spelutvecklare som saknar "den gamla goda tiden" själva.

Men med det sagt så tycker jag att det släpps flera högkvalitativa, nyskapande spel per år. Förra året fick vi Breath of the Wild, What Remains of Edith Finch, Undertale, Nier Automata och Cuphead, för att nämna några.

Året innan det släpptes Inside, Stardew Valley och The Witness, tre rätt unika och välproducerade spel.


signatur

Trottoarkantssnubblande insjögangster.

Medlem

Att kopiera framgångsrecept är inget nytt. Pong släpptes i början av 70-talet. Hur många kloner av det spelet släpptes under de efterföljande 10 åren?

Det är ju heller inget dåligt med att ta ett spelkoncept och göra något eget med det. Horizon Zero Dawn är i grunden ett action-RPG med inslag av stealth, pilbågar och närstrid. Spelmekaniskt inget nytt. Men lägg till maskinerna, storyn och världsbyggandet så kan ingen ta ifrån Guerilla att de skapat något nytt.

Du nämner PUBG som något unikt. Vad exakt är unikt med PUBG? Är inte Fortnite minst lika unikt?

Releasehästryttare

Personligen tycker jag det är svårt att hinna med alla lir man vill spela nu för tiden, på den tiden kunde man ju spela samma spel i flera månader, men nu kommer det ju 5-15 spel varje månad.

Medlem

Jag har snart spelat 300 timmar Stellaris. Vet inte hur många timmar jag har i Elite Dangerous, det är väldigt många i alla fall. Hittar man något man gillar som har djup, så håller det längre.

Medlem

Tror mer det handlar om "retro goggles", det var inte bättre för och att säga att allt som släppts i indie väg är tråkigt och likadant visar ju bara på att man inte tänkt till tillräckligt. Bara att spel som ECHO existerar visar att påståendet är helt galet. Teknologin för såna spel fanns inte ens förr.

https://store.steampowered.com/app/551770/ECHO/

Gen
Medlem

Problemet är utbudet...eftersom man har tillgång till absolut allt bara genom att klicka på en köpknapp på Steam eller dyl. Det finns videor eller playthroughs om alla spel i hela världen.

Förr i tiden hade man bara koll på en liten klick av allt som fanns och då var allt spännande. Sen fanns det inte så många spel på den tiden och eftersom folk kläckte fram så många idéer blev det mycket nytt och fräckt, speciellt i samband med den tekniska utvecklingen.

Nu görs de remakes av allt det gamla just för att utgivarna bara vill ge ut saker som kostar så lite som möjligt men ger så stor vinst som möjligt. Jag tror inte folk har slut på idéer utan mer att den kreativa friheten inte finns längre i de studios som ligger under stora utgivare. Kanske därför som indie-scenen fått såpass stort genomslag.

Medlem
Skrivet av Gen:

Problemet är utbudet...eftersom man har tillgång till absolut allt bara genom att klicka på en köpknapp på Steam eller dyl. Det finns videor eller playthroughs om alla spel i hela världen.

Förr i tiden hade man bara koll på en liten klick av allt som fanns och då var allt spännande. Sen fanns det inte så många spel på den tiden och eftersom folk kläckte fram så många idéer blev det mycket nytt och fräckt, speciellt i samband med den tekniska utvecklingen.

Nu görs de remakes av allt det gamla just för att utgivarna bara vill ge ut saker som kostar så lite som möjligt men ger så stor vinst som möjligt. Jag tror inte folk har slut på idéer utan mer att den kreativa friheten inte finns längre i de studios som ligger under stora utgivare. Kanske därför som indie-scenen fått såpass stort genomslag.

Håller med. Det är samma med film och musik. Allt är ett par klicka bort. Man blir mer kräsen och det blir allt svårare att välja vad man ska spela, titta eller lyssna på tycker jag.

Har inte köpt eller spelat nya spel på länge nu. Jag vill spela något men vet inte riktigt vad. Öppnar Steam och man har oändligt med spel att välja på vilket bara spär på beslutsångesten.

Inaktiv

Jag tycker det var bättre förr på många sätt.
Nu finns det typ två typer av spel, asdyra AAA-spel där marknadsföring är viktigare än innehåll, och där innehållet verkligen är anpassat efter minsta gemensamma nämnare bland spelarna, samt indiespel som kan ha jättebra idéer men alldeles för lite resurser för att göra några mästerverk.
Sen finns det vissa undantag som exempelvis The Witcher 3.

Men spelvärlden är iaf i ett mycket bättre läge än filmvärlden som är helt slut.

Medlem

Första gången man upplever något är väl alltid speciellt. Och aå försöker man hitta tillbaka till den känslan. Nog finns det nyskapande spel idag, inte minst indie. Men vill vi verkligen ha nytt, eller är det egentligen nostalgin som spökar?

Medlem

Vill ha tebax känslan på ett spel som wow.. det var som man var beroende av knark.. man längta hem när man var på jobbet.. gick upp 4 morgonen på lördagar för att grinda.. de va tider det!

Medlem

Ja, det är ju inte direkt så att det sprutas ut spel i andra genrer än sandlådor och onlineshooters.
Skatespel, stealthspel, 3D-plattformare, arkadracers, ja till och med FPS med singleplayer med mera, görs det väldigt lite av jämfört med förr i tiden.

Det är väldigt tråkigt att allting ska göras med så liten risk som möjligt...

Avstängd

ja & nej. På sätt och vis är dagens releaser betydligt mer innovativa och nyskapande. Samtidigt är åtminstone jag av den uppfattningen att, kring mitten av 90-talet till mitten av 00-talet så drevs många (långt från alla) utvecklare av en artistisk anda, dvs de ville skapa något roligt, unikt, häftigt, vackert, minnnesvärt. En upplevelse med andra ord, även om profit alltid funnits där, så känns det som att det ibland var sekundärt. Idag och sedan flera år nu, råder inga tvivel om att allt handlar om maxad vinst. Det ska mjölkas överallt, med "microtransaktioner" "DLC" och andra scams.

Medlem
Skrivet av Rackaren:

På den gamla goda tiden när datorspel var ganska så nytt så kläcktes det nya spel och idéer var och varannan månad.
Det var då spel som Warcraft, Heroes of Might & Magic, GTA, Time Commando m.m. föddes.
Nu i modern tid känns det som att det aldrig dyker upp unika spel. Bara kopior som försöker efterlikna andra spel
samt efterföljare på samma spel (Call of Duty 26?). Visst, ibland kommer det något unikt. Som tex Pubg. Men annars
känns det mesta likadant och tråkigt. Även indiespel. Är det så eller är det bara jag som har blivit väldigt kräsen?

Tycker det finns en poäng i vad du säger. Samtidigt är det ju svårt att hitta på något helt nytt när datorspel har funnits så pass länge och olika generar har byggts upp genom åren. Ett FPS är alltid ett FPS, som sedan kan dra åt olika håll. Allt mellan Quake Champions till Skyrim är ju egentligen att betrakta som ett FP(S) spel med tanke på att det upplevs i första person, och så vidare... Med det sagt så tror jag med andra ord inte att vi kan se så många nya genrer dyka upp. Det man kunde önska sig lite mer av är i så fall fler spel fängslande historier bakom dem. Dessvärre är det ju bara ytterst få som faktiskt lyckas med det. Blizzard är ett av de få bolag, anser jag, som är bra på det.

Förr om åren kunde tillverkarna inte heller förlita sig på häftig grafik för att ett spel skulle bli bra. Spelen fick lov att fängsla på andra sätt. Tycker att det kan satsas lite för mycket på grafik och lite för lite på en bra story nu för tiden.

Ett annat problem är att det släpps en sådan kopiös mängd med spel där den absolut största delen är skräp. De bra spelen drunknar i allt trams som kommer. Steam är fullt av det. Och eftersom den största delen är skräp ledsnar man snabbt ut på att leta upp något nytt.

Det var länge sedan jag spelade något jag verkligen fastnade för. Det skulle vara Factorio då, som är ett riktigt intressant och relativt unikt koncept. Annars går man mest och längtar efter nya Elder Scrolls VI eller en ny Diablo.

Flakmonkey

Det är inte svårt att vara nyskapande när det knappt är något som är skapat. Det är ju inte som att det inte fanns spel som kopierade "inspirerades" av varandra. Hur många maze-spel kom inte efter Pacman? Hur många shooters liknade inte Galaga? etc etc. Så det har alltid funnits känns det som.

Dock så var det ju betydligt mindre på spel här. Tittar du på första halvan av 80-talet så var det ju team av utvecklare snarare undantag än regel och så var det väldigt länge. Investerar du bara din egna tid kan du göra vad tusan som helst, det är bara du som hamnar i skiten. Är det bara ett gäng personer där ni är mycket av ett kompisgäng, ja då är det också betydligt lättare att motivera risken. Men när du kommer upp i en nivå där det är hundratals personer som arbetar på ett spel och där det dessutom finns ägare, etc ja då är det betydligt mer på spel och då är det inte konstigt att man hellre satsar på säkra kort än något som kan fungera men som också kan floppa totalt.

Medlem

du börjar bli gammal, precis som jag så tappar spelen i intresse då man sett det mesta.


signatur

Ja, jag kanske är ute och cyklar men det är fanimej miljövänligt - purresnurre@2005

Medlem

Det var ju bevisligen sjukt mycket bättre förr i denna bransch. Ungefär som internet, det var helt klart bättre för 15 år sedan.


signatur

Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.

Inaktiv

Som någon annan var inne på så tror jag boven i dramat är att allting ska vinstmaximeras idag. Man vågar/tillåts inte ta ut svängarna och skapa drömspelen som gjordes förut. Jag ser så många spel som med väldigt enkla medel hade kunnat vara helt fantastiska men P2W eller strikta budgetar sätter stopp för att slutföra dem.
Destiny, Destiny 2, Black Desert Online och Sea of Thieves är så bra grunder till att vara drömspelen men någonstans i utvecklingen så har vinstmaximeringen tagit över och spelinnehållet blir lidande.

Ett exempel på ett spel där utvecklarna bara har haft fri lekstuga och skapat och skapat utan att bry sig om några deadlines är Perfect Dark. Resultatet blev ett av världens absolut bästa spel och så mycket innehåll och detaljer så att man blir helt paff.

Avstängd

Asså vi som växte upp 89 och lite tidigare hade ju en fantastisk uppväxt om vi talar om TV- och datorspel: vi fick vara med om övergången från 2D till 3D vilket var helt mindblowing på sin tid. Fast det vore intressant också och höra om hur 70 och ännu äldre personer ställer sig till övergången 2D -> 3D inom spel eller om åldern förstörde "magin" i den övergången. Jag är oxå intresserad över vad personer födda 2000 tycker om äldre 2D-spel när de kom in rätt tidigt i 3D-världen när det blev standarden. De kanske saknar denna nostalgiska övergångseffekt från 2D -> 3D oxå?

En liknande övergång som vi kanske får se våra barn få genomgå är övergången från 3D till 3D VR i ett så mognat stadium där det inte framkallar åksjuka, ser grafiskt begränsat ut eller är begränsat i spelmekaniken.

Tänk vad välutvecklat och stabilt 3D VR-spel i framtiden kan innebära när beräkningskraften kommer i kapp bland genomsnittliga konsoler och datorer. Den potentiella "immersive-ness" i AAA+ 3D VR-spel i framtiden kommer nog att skapa nästa övergångseffekt i hur mindblowing det är precis som 2D -> 3D gjorde, iaf hos mig.

Jag har länge spekulerat och gör det ännu att dagen då 3D VR blir så fucking mindblowing, då släpps Half-Life 3 med det som sin "primära gimmick" precis som mindblowing physics & grafik (på sin tid) var det för Half-Life 2, och AI, grafiken och massa annat som var nytt på sin tid var det för Half-Life 1.

AVSLUTNINGSVIS: Idag fick jag äran att spela gammalt SNES Spel på softmoddat SNES Mini med storebrorsans styvdotter som är runt 9 år(?) och det var roligt att se henne ha samma problem och utmaningar i spelet som jag hade. Hon lyckades ändå ta ihjäl flera bossar på egen hand trots flera Game Overs & Continues. Nästa spel för henne blir nog Turtles in Time, med dess episka musik!

Efter att vi hade klarat ut spelet (The Great Circus Mystery with Mickey & Mimmie) så klev jag upp och innan jag lämnade rummet så sa jag, "Detta spel var mycket roligt på sin tid" vilket är nog den bästa självdistansen att ha till spel idag. Fast frågan är hur många spel för unga barn idag som var roliga på deras tid eller om spel i överflöd idag försämrar förmågan att kunna hitta "sina nostalgiska guldkorn som barn" för det finns så mycket att inget kan kännas tillräckligt "perfekt" nog?

Medlem

Håller med TS.

Väldigt få spel nu för tiden känns som "groundbreaking" (utan nostalgiglasögonen på).
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något speciellt med att köra igenom warcraft I och II, doom, heretic, monkey island (första från 1990), simon the sorcerer I och II.

Jag hade fyra spel till mitt sega megadrive och spelade om dessa många gånger utan att tröttna. Varje ny genomspelning var en ny upplevelse. Idag är det lite för mycket spel, precis som vissa genrer inom musiken där allt börjar låta "lika".

Less is more?


signatur

Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |

Flakmonkey
Skrivet av magma:

Håller med TS.

Väldigt få spel nu för tiden känns som "groundbreaking" (utan nostalgiglasögonen på).
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något speciellt med att köra igenom warcraft I och II, doom, heretic, monkey island (första från 1990), simon the sorcerer I och II.

Jag hade fyra spel till mitt sega megadrive och spelade om dessa många gånger utan att tröttna. Varje ny genomspelning var en ny upplevelse. Idag är det lite för mycket spel, precis som vissa genrer inom musiken där allt börjar låta "lika".

Less is more?

Men vad gjorde Warcraft, doom, heretic, monkey island och simon the sorcerer som var så unikt? Av dem skulle jag nog bara klassa Doom som banbrytande och det är ju mer för multiplayer än något annat. RTS fanns innan Warcraft, Heretic är en en Doom-klon i annan miljö, Monkey Island och Simon The Sorcerer var knappast de första äventyrsspelen och Monkey Island byggde ju på SCUMM som kom tre år tidigare. Det är självklart väldigt bra spel allihopa, men det som gjorde dem bra var inte att de gjorde något som ingen annan tidigare gjort utan för att de gjorde det så väldigt mycket bättre än alla andra i en setting som gjorde att det blev superpoppis.

Ska man vara krass så är det väl sällan det banbrytande spelet som blir mest populärt utan det spel gör det tillräckligt bra vid rätt tillfälle.

Inaktiv

Kan det vara så enkelt att man ”spelat allting 100 gånger” redan fast i olika skepnader? Ta ett spel som Far Cry 5. Det spelet har ”komponenter” som fordon, öppen värld, skjuta skurkar, smygande och vapenmodifiering, för att nämna ett par. Ta varje komponent för sig och tänk dig hur många gånger du tidigare spelat den. Jag tror det är en stor bidragande orsak varför man (iaf jag) är mer blase när det kommer till spel nuförtiden än för 10 år sedan då jag slukade det mesta med hull och hår.

Ambassadör
Xbox

Det började gå utför ungefär samtidigt som kostymnissarna klev in i spelbranschen på allvar. Alltihop känns så mycket mer cyniskt nuförtiden där precis allt får stå tillbaka för maximerad vinstutdelning till aktieägare.

Det är inte nödvändigtvis något fel i sig, men det var roligare med spel förr i tiden innan det blev ännu en i raden av megaindustrier anpassade för den stora massans minsta gemensamma nämnare. Får lite avsmak för allt när det haglar lootboxes, dlc, hype utan substans, kvantitet över kvalitet, mikrotransaktioner och dylikt tröttsamt i en aldrig sinande ström.

Men en bra berättelse är alltid en bra berättelse och det görs fortfarande spel som levererar. Det gäller bara att vada igenom allt bajs för att hitta guldkornen.


signatur

Jump in.

Medlem
Skrivet av Nosnos:

Men vad gjorde Warcraft, doom, heretic, monkey island och simon the sorcerer som var så unikt? Av dem skulle jag nog bara klassa Doom som banbrytande och det är ju mer för multiplayer än något annat. RTS fanns innan Warcraft, Heretic är en en Doom-klon i annan miljö, Monkey Island och Simon The Sorcerer var knappast de första äventyrsspelen och Monkey Island byggde ju på SCUMM som kom tre år tidigare. Det är självklart väldigt bra spel allihopa, men det som gjorde dem bra var inte att de gjorde något som ingen annan tidigare gjort utan för att de gjorde det så väldigt mycket bättre än alla andra i en setting som gjorde att det blev superpoppis.

Ska man vara krass så är det väl sällan det banbrytande spelet som blir mest populärt utan det spel gör det tillräckligt bra vid rätt tillfälle.

Du har en poäng.

Det var ju lite som när wolfenstein 3d kom ut (1992) så slog det inte igenom på samma sätt som doom gjorde på grund av leveldesignen och den avancerade motorn på den tiden. Warcraft satte en ny standard for RTS, skulle jag säga. Men som du skrev tidigare, det var inte första RTS-spelet. Heretic var unikt på så vis att det hade en inventory-system för att lagra items, detta har inte gjorts tidigare (vad jag känner till) i ett fps förut. Du får gärna rätta mig om jag har fel.

Nej, precis. Monkey island var nog en av de första äventyrsspelen jag kört. Samma med Simon the sorcerer. Båda spelen hade då rätt så unik humor.

Precis.


signatur

Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |

Medlem

Spel var bättre förr för att spelvärlden var outforskat och spännande. Idag är spel vardagsmat och det som en gång var outforskat och spännande är idag utforskat och bara ett trevligt tidsfördriv, då vi oftast redan har upplevt det vi ska spela. Det finns idag alldeless för många spel att spela och mindre spelföretag blir utklassade av större speljättar som levererar expansioner på löpande band..

phi
Medlem

Jag känner mig ibland lite som när man var en hormonstinn fjortonårig pojkvasker med blue balls som inte vet vad man ska ta sig till. Det finns så många spel som slåss om ens uppmärksamhet men så lite tid och energi för att lägga ned på dem så man hoppar runt mellan titlarna i hopp om att hitta något som man fastnar för.

Ifall ett spel inte får mig att vilja fortsätta efter en timme så blir det refund ifall det är på Steam. Håller spelet i ett par timmar men inte ger mig någon lust dagen efter så avinstalleras det och startas aldrig igen.

Med femtioelvatusen lättillgängliga släppta spel varje år så ska man alltså försöka hitta ett fåtal av spelen som man verkligen ser fram emot att få sätta sig med igen efter första sessionen.

Hittills i år har jag spelat ca 100 timmar Pillars of Eternity 2 (bra men fortfarande lite tveksamt), 100 timmar Quake Champions (jag är fortfarande skeptisk), 20 timmar PUBG (nej, vad tröttsamt spel) och 20 timmar Kingdom Come (för buggigt när det kom så det fick bli liggandes). Sen har jag testat säkert ett femtiotal spel i mindre än 5 timmar per spel utan att ha orkat fortsätta med dem.

Klart att man har blivit kräsen. Det kanske är dags att skaffa sig en ny hobby och återkomma till spelandet om ett par år när Cyberpunk släpps.

Medlem

Från mitt perspektiv så handlar det om det tekniska, speciellt konsolerna som höll tillbaka utvecklingen ett bra tag, och fortfarande gör till en viss del. Kombinera sedan det med stora budgetar och utvecklare som inte kan ta sådana stora risker längre, då blir det oftast spel som efterliknar andra spel som har lyckats, plus att det förmodligen sparar in tid och pengar på att efterlikna med minimala förändringar.

Så i helhet skulle jag säga att det ser ut som det gör i spelindustrin idag för att alla företag ska kunna fortsätta. Precis som i musikindustrin och Filmindustrin, om det finns en viss modell man kan efterfölja som garanterar en viss ekonomisk säkerhet så väljer nog dom flesta det.

Man kan säga att jag är en PC master racer, jag saknar absolut den tiden då nästan varje spel gav något nytt, det var en av anledningarna varför man började spela spel. Ta spel som Red Redemption 2, Assassins Creed Odessy eller Shadow of Tomb raider som kommer nu i höst, man vet egentligen redan hur spelen kommer utspela sig ... man har förmodligen gjort det mesta redan.

Skrivet av Jeehao:

Spel var bättre förr för att spelvärlden var outforskat och spännande.

Instämmer. Men jag tror man kan fortsätta med detta om spelen kommer i fas med den tekniska utvecklingen igen, men det kommer dock inte hända då konsolerna styr marknaden. En av anledningarna varför jag tror Half-Life 3 aldrig blev av, det finns inget spelet kan revolutionera med.

Medlem

Jag skulle inte vilja påstå att jag har ett stort bibliotek av spelade spel, men jag har hängt med ett tag i alla fall. Ett av de bästa spelen jag har spelat är samma som många andras, Witcher 3. Jag kunde inte sluta tänka på spelet och lade ned mycket tid i att verkligen utforska hela världen, testa de flesta konversations alternativen osv. Mycket bra spel som det var lätt att bli uppslukad i.

Det viktiga för mig är meningen med spelet. Är det story drivet så ska storyn vara bra, uppslukande. Är det ex ett survival spel, då ska det finnas tillräckligt med utmaningar för att det inte ska kännas som att man bara farmar och bygger för "ingenting".

På senaste tiden har det varit svårt att hitta bra PC spel. Man kollar på steam men det är bara Alpha efter Alpha spel som "kan" bli något, men man kan inte veta säkert. Det finns för mycket för att man ens ska orka leta. Därför vänder jag mig oftast till nätet och sökningar som "Top 10" och sedan en genre jag är sugen på. Så får man kolla lite reviews och hitta den vägen.

Jag har skiftat mig lite till PS4 när det kommer till att hitta story drivna spel. Jag är egentligen inte en konsol person och har definitivt inte känslan för thumbsticks. Det resulterar i att min aim är totalt värdelös, men jag har ändå lyckat plöja det underbara spelet God of War. Love it! Även en äldre titel som Last of Us. Två helt underbara story drivna spel där man verkligen känner med karaktärerna. Nu testar jag även Horizon, vars story nu också har fångat mig och får mig att vara nyfiken och väldigt mån om min karaktär.
Min slutsats är, trots att det finns många aspekter i spel som kan kännas lite repetitivt, så kan dom lyckas så länge de lägger ned tid på ex en story som är annorlunda. Cyperpunk är ett spel jag hoppas på. Det är (nästan) "samma" som de flesta andra, men upplevs annorlunda pga hur de i början presenterade spelet = hemlighetsfullt, samt vet man att skaparna publicerat bra spel innan. Men det verkar också som att storyn kommer vara något "nytt".

Medlem

Jag begränsar mig till RPGs med bra story och strategispel, helst med rymd eller fantasy tema. Jag läser även mängder av böcker med bra story. Så det innebär att jag aldrig blir leds på spel så länge det finns nya världar att upptäcka och nya character development systems att utforska, gärna så komplext som möjligt. Jag är allergisk mot neddummade spel som är allt för simplifierade.

Bra spel håller dessutom mitt intresse väldigt länge. Speciellt om de har bra replayability. Några random exempel på bra spel på PC som för mig räckt länge:

Nu lider min huvudspeldator av trasig PSU dock så får hålla mig till konsoler och handhållna i väntan på RMA.

1
Skriv svar