Speldagbok: Calle spelar The Witcher 3

Hittar aldrig något ätbart i lootbara objekt. Skumt!

Näe, alltså, ibland har jag tuggat rått kött (inte råttkött) när det krisat och min torkade frukt är slut. Och då lootar jag allt jag ser, om det inte är i någon fattig persons stuga.

Okej, jag ger upp. Har spelat med samma silversvärd sedan start - nu får ni ge mig tips hur jag gör för att uppgradera/hitta ett nytt. Utan att bli för spoiliga. Det är bara jag som får spoila i den här tråden.

Människor blir shis-kebab på några slag men monster två levlar under är fortfarande hårda rackare.

Geralt: "I do not meddle in the affairs of men"
Också Geralt: *dödlar banditer och desertörer så fort han får chansen*

Är du en blockare eller en sidesteppare? Jag är helt klart det senare, fastän jag vet att man kan hålla på och tajma pareringen för önskad effect. Jag stör mig dock att Quen bryts även om man blockar, därav sidoskuttandet. Och jag har blivit ganska bra på det. Skutt skutt, hugg hugg, skutt, hugg hugg är ett bra recept på ghouls som brukar ledsna efter ett par slag och ge en läbbig lavett.

Önskar man kunde få counter-attacks på ett snyggt skutt.

Jag har i ärlighetens namn inte fattat det där med adrenaline points. Det står att man bara behöver hålla in svag eller stark attack men vad jag ser gör inte Geralt något särskilt. Inga akrobatiska piruetter i alla fall.

Nåväl, level nio nu. Efter blodiga baronen har jag tagit en liten paus från main quest och far runt i Velen, jäklar vad stort det är. Jag har inte ens vart i den stora staden ännu.

Haha, precis lagom hint, kul!

Angående baronen - karaktären var ju härligt burdus, lite av en Robert Baratheon fast inte lika fryntlig. Gillade ledtrådsletandet, snackandet med folk, besluten - twists and turns, och så vidare. Inget jättefan av finalen där jag valde det fredliga alternativet - där det lite av mekaniken som jag var inne på ovan: följa efter någon, bli attackerad, följa efter någon, bli attackerad. Det alla hatade i Vanilla WoW och som senare försvann mer eller mindre.

Jag gillar också världsbygget, jag hade ju säkert hört om baronen i ett par timmar innan jag faktiskt gjorde questen, både i dialoger med andra och bara löst snack i byar. Sånt är fint!

Måste testa! Har säkert 20 kilo ogräs på mig, nått borde man ju kunna koka.

Haha, fråga inte mig. Jag har uppenbarligen ingen koll. Men som Cladrius säger här nedan har du nog rätt.

Speccar på! Måste bara hitta en röd mutagen så man får lite bonusar.

Kul att du gillar det! Har inga planer på att sluta. Detta har snarare blivit en motivator att ta mig tid att lira lite mer.

Uppdatering kring potions: jag är tydligen ganska dålig. I ett uppdrag i början ska man ha fått lära sig swallow, något jag helt missat. Så detta måste undersökas. Kan bli lika pinsamt som när jag spelade igenom halva Fallout 3 (eller var det Fable?) utan att veta hur fast travel fungerade.

Jag har nog inte skippat något sidouppdrag än, märkte ju ganska snabbt när jag kom till Velen som nivå 3 att jag behövde levla lite

Jaha. Nehe. Jag var tydligen lite dum i huvudet. Och spelet verkar också defaulta på att filtrera bort det som redan är skapat. Så nu har jag potions, vet hur man pinnar recept och har siktet inställt på ett nytt silversvärd.

Nu ska den där varulven få smaka!

Kommer nog drapa ner successivt så att han inte får en chock.

Hantverket är ju imponerande, oavsett om en del detaljer skaver. Med tanke på att det kommer ta typ ett år att klara det, och jag är helt inställd på det, så når det garanterat över den där tröskeln där man inte pallar och går vidare.

Okej, glad i hågen och redo att få lite nytt silver i handen öppnar jag Quest-loggen och bläddrar ner till treasure hunts. Ser att jag bara har det där i White Orchard, Temerian Valuables, som jag inte kunnat fullfölja. Är nere i källaren, rotar och lootar, men trots att jag plockat allt, gjort alla signs i ren frustration, blir det inte slutfört. Enligt internet har fler haft problem med just detta uppdrag. Surt sa varulven.

Har därför börjat systematiskt utrota alla bandit camps jag ser. En medeltida Judge Dredd med man bun-frippa. Lagen, domare och bödel i ett. Samt en jäkligt duktig barista.

Cold brew, någon?

Bönderna kallade det en ”shrieker” men det var ju en cocktrice jag fick fäktas med nyss. Först var den lite blyg, fick locka fram den med sockerbit och pincett en bomb. En ståndaktig fight!

Den försökte penetrera mitt försvar genom snabba, stötande attacker med huvudet men efter några minuter blev den slak. Det kan ha att göra med att jag slog, slog och slog på den med ett silversvärd. Kan ha skjutit några pilar också.

Äntligen, ett nytt silversvärd! Lootade det av en gammal hagga som tyckte det var smart att koka soppa på lårbenet från lokala barn. Inte i mitt Velen!

Vad hon gjorde med en sådan dyrgrip förstår jag inte men å andra sidan gör jag bara långkok på djur. Våra meningsskiljaktigheter ledde till att vi möttes på en kyrkogård vid midnatt, så dramatiskt. Stämningen förstördes dock av att Roach av oförklarlig anledning sprang runt och emellan oss hela tiden. Lite som en dum hund som inte förstår att matte och husse grälar.

Nästa anhalt är Crookback Bog men jag hann inte hela vägen dit idag, blev plötsligt attackerad av en Wyvern (varför kallas de inte giraffdrake med den där långa halsen?). Det nya svärdet kom till användning snabbt!

Då har du hunnit spela mer än mig!

Hm, gjorde jag rätt val?

Jag sökte upp de där tanterna i träsket, men hittade bara en knäpp gumma och hennes upphittade barn. Liiite dåliga vibbar fick jag, men snart hittade jag knäppgöken Johnny och såg till att han kunde snacka igen. Och snacka kunde han!

Efter ett par om, och ett par men, så stod jag mellan att hjälpa en taggig blobb under ett träd eller inte. Enligt träsktanterna skulle jag ”lösa problemet” men enligt blobben var de onda och med en häst och lite fjädrar kunde jag frigöra den påstådde druiden. Hans ben (de i kroppen) såg dock lite märkliga ut, varför jag valde att lura honom och istället få honom att skrumpna.

Ett öronblick senare och jag stod framför träsktanterna som verkligen sett bättre dar. De ville göka, det ville verkligen inte jag men till slut fick jag veta mer om Ciri. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om passagerna där man spelar som henne. Lite menlösa va?

Och gällande valen, är det bara jag som får lätt ångest av att veta att det finns flera olika slut, och att valen man gör påverkar vilket man får? Jag sket i att spela klart Mass Effect 3 för att man från början behövde lira tråkig multiplayer för att få 100 % Galactic Readiness. Och jag vägrar hålla på med olika sparfiler och ändra val jag gjort.

Fotnot: det är jätteknepigt att spöa stora monster när man satt ljudsnäckorna i fel öra så att ljuden kommer från fel håll. Ytterst förvirrande.