Är skräckspel verkligen läskiga?

Testpilot
Är skräckspel verkligen läskiga?

Häromdagen spelade jag klart Alien Isolation som jag plockade upp på Alien Day rean för typ tio kronor. Jag hade sneglat åt spelet tidigare men aldrig haft en anledning att införskaffa det innan det i princip blev gratis. Sagt och gjort, jag spelade igenom spelet och atmosfären i spelet samt ljuddesignen var verkligen av högsta klass.

Själva gameplay var okej och spelet var alldeles för långt (tog mig ungefär 15 timmar, vilket nog är fem timmar för mycket för den här sortens spel). Det var dock inte bara priset som hade varit ett hinder för mig tidigare, utan nämligen spelets stjärna, Xenomorphen självt som påstods vara så pass skräckinjagande inte bara på grund av dubbel-munnen som kan hacka dig i bitar utan även för att utvecklarna hade givit den ett beteendemönster som anpassades utifrån hur du spelar spelet.

Det var väl ungefär såhär jag trodde att upplevelsen skulle bli på förhand (sorry Calle om jag tar upp gamla sår som inte läkt ännu!):

Min upplevelse var däremot en annan. Jag upplevde snarare en slags katt och råtta-lek mellan mig och Xenomorphen under resans gång. Vad som skulle vara det läskigaste spelet någonsin, blev snabbt istället en något frustrerande hinderbana där jag gömmer mig under skrivbord och i skåpluckor. Spelet ger dig verktyg för att hantera Alien på andra sätt senare i spelet vilket förbättrar upplevelsen. Men i och med att jag alltid kan komma tillbaka efter en instant kill blir det inte särskilt läskigt. Spelet var atmosfäriskt och i många fall intensivt, men inte läskigt.

Då kommer vi även till den här videon som sätter fingret på mina känslor efter att jag klarat av spelet.

Jag håller inte med om allt som sägs i videon men de generella dragen delar jag. Exempelvis tycker jag inte att filmer är läskiga, i så fall är spel mer läskiga då du styr vad som sker. Men att du kan dö och sedan få en laddningsskärm och du är tillbaka igen gör att skräckupplevelsen åtminstone förminskas.

Vore kul att höra vad andra tycker. Det ska sägas att jag har lite enklare för spel där the big bad är monster snarare än människor i mentalssjukhus, men efter att ha sett videon och spelat en del spel har jag kommit till insikten att det inte gör så mycket om jag dör, eftersom jag kommer alltid tillbaka. Samtidigt tycker jag inte om permadöd system heller eftersom bristande design skulle kunna förstöra ett sådant spel totalt.

Medlem

Nej jag tycker generallt inte skräckspel är läskiga.
Nu mer har jag märkt att jag per automatik försöker tackla skräcken med att gå rakt på oavsett vad som händer.
Kan ju vara en omedveten försvarsmekanism hos mig själv
Däremot tror jag skräck i VR funkar, både när det gäller stämning och jump scare.
Tillägger att jag ännu inte gett mig på skräck i VR.
Men jag tyckte i början att dom headcrabliknande fienderna i Boneworks var obehagliga.

Jag köpte också Alien isolation nu på rean och fick tipset att inte spela pancake utan dra ner VR modden och köra.


signatur

🇸🇪 VR Sverige Discord server
https://discord.com/invite/avnhs6mgjc

Medlem

Ja, jag tycker skräckspel är läskiga. Jag tror att för egen del handlar det mycket om att jag har väldigt lätt för att leva mig in i spelet. Om jag spelar Alien: Isolation är det jag som sitter och trycker i ett omklädningsskåp - inte karaktären i spelet.


signatur

🖥️ RTX 4090 | i9-13900KF | 64GB

Skribent

Jag tycker helt klart att skräckspel är läskiga, till den grad att jag inte gillar att spela många av dem

Det värsta är nog inte själva skräckmomenten, utan väntan på att något ska inträffa – jag hatar verkligen jump scares och att vara jagad.

Jag tror jag har svårt att skapa ett "avstånd" till spelet och därför blir på tok för påverkad.

Testpilot
Skrivet av Molotov:

Nej jag tycker generallt inte skräckspel är läskiga.
Nu mer har jag märkt att jag per automatik försöker tackla skräcken med att gå rakt på oavsett vad som händer.
Kan ju vara en omedveten försvarsmekanism hos mig själv
Däremot tror jag skräck i VR funkar, både när det gäller stämning och jump scare.
Tillägger att jag ännu inte gett mig på skräck i VR.
Men jag tyckte i början att dom headcrabliknande fienderna i Boneworks var obehagliga.

Jag köpte också Alien isolation nu på rean och fick tipset att inte spela pancake utan dra ner VR modden och köra.

Ja, kan tänka mig att med ett VR headset så kan det nog bli lite läskigare. Har personligen inte så mycket erfarenhet av VR, vore kul att höra hur pass väl spelet passar för det.

En gå-på-attityd brukar fungera väl helt klart. Om man rör sig försiktigt så tappar spelet tempo och oftast har jag märkt att det är rätt onödigt i de flesta fallen.

Skrivet av Baronova:

Ja, jag tycker skräckspel är läskiga. Jag tror att för egen del handlar det mycket om att jag har väldigt lätt för att leva mig in i spelet. Om jag spelar Alien: Isolation är det jag som sitter och trycker i ett omklädningsskåp - inte karaktären i spelet.

Kan förstå det om man verkligen lever sig in i situationen. Men eftersom Xenomorphs inte finns på riktigt blir det lite svårare (för mig).

Samtidigt är det ju bara prova igen om man dör, den chansen har inte karaktären.

Skrivet av Jonny Myrén:

Jag tycker helt klart att skräckspel är läskiga, till den grad att jag inte gillar att spela många av dem

Det värsta är nog inte själva skräckmomenten, utan väntan på att något ska inträffa – jag hatar verkligen jump scares och att vara jagad.

Jag tror jag har svårt att skapa ett "avstånd" till spelet och därför blir på tok för påverkad.

Ja, jumpscares gör även att jag hoppar till men de är enstaka skeenden som försvinner efter några sekunder. Det hade varit mer läskigt om det gick att få till något mer varaktigt. Inte att upplevelsen bygger på "när kommer nästa jumpscare".

Problemet är att jag inte riktigt har svaret själv, därför jag skapade tråden. Det behöver nog vara mer på spel än att bara dö och sedan få ladda om sparfilen. Lätt hänt att man hamnar i en slags loop dessutom om spelet är för svårt.

phi
Medlem

Sitter själv med Aliens Isolation just nu och håller med. Jag blir mest bara irriterad på fanskapet och att jag tvingas springa och gömma mig överallt.

Det har mest varit en massa utdragna ”trial and error”-konfrontationer med xenomorphen där jag stått i ett skåp, smyger ut och hux flux där är den jäveln. Jahapp, då får jag väl springa tillbaka till skåpet igen och vänta för att sen titta ut och slänga iväg en noise maker åt motsatt håll och smyga vidare.

I övrigt så har inget skräckspel skrämt mig men jag gillar ofta atmosfären i skräckspel. Det påtvingande smygandet och gömma sig gör mig dock mest frustrerad efter ett tag.

Medlem

Har alltid tyckt att skräckspel är asläskiga, ofta läskigare än skräckfilm. Dock ska ju spelen vara designade på ett sånt sätt att man TROR att man ska dö hela tiden men faktiskt inte gör det, och aldrig att man behöver köra om samma monster/fiendemöte flera gånger, för då tappar det verkligen. Har för mig att Amnesia löste det bra då monster inte dök upp igen på samma ställe efter att man dött och laddat (åtminstone vid det tillfället jag minns, kanske inte hela tiden i spelet), sånt är väl ganska viktigt för att behålla spänning.

Överlag så har jag nog bara bra inlevelseförmåga och låg stresstålighet, haha. Men när man behöver köra om samma moment gång på gång i skräckspel försvinner läskigheten totalt, samma sak gäller för mig om spelet tar bort kontrollen från spelaren, det slutar vara läskigt för mig så fort jag slutar ha kontrollen över vad jag gör, just för att man vet att man inget kan göra annat än att vänta.

Redaktör
Ponny

En väldigt intressant fråga, och det är ju svårt att svara "ja" eller "nej" på den. Senaste spelet som gjorde mig rädd rakt igenom spelet var helt klart Soma. Och då var det inte jumpscare-rädsla, utan spelet drog mig snarare in i en stämning som gjorde att jag kände mig så fruktansvärt ensam. Resident Evil 7 i VR var, särskilt till en början, också ett spel som kröp in under huden på mig.

Jag älskar ju att bli skrämd, men blir tyvärr sällan det. Det krävs att jag utsätts för sådant jag inte sett eller upplevt tidigare. Problemet är att det blir allt svårare att ramla över sådant, men när det väl sker så...

Helt klart är det svårt att få till riktigt bra skräckspel. Och det tycker jag gäller även film och böcker. Det är ju också (som nämnt) fruktansvärt individuellt. Är ju t.ex. lättare att veta vad som är bra plattformsspel och actionröj, medan skräck är mer abstrakt. Svår grej, men intressant fråga som sagt.


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem

Oftast tycker jag skräckspel är läskiga men det har mycket med hur mycket man kan leva sig in i spelet. Det finns helt klart saker man kan göra för att få bättre inlevelse. Ta bort distraktionsmoment (telefoner, chatter, tv osv). Även sitta i ett mörkt rum och ha hörlurar på sig istället för ljud från högtalare hjälper. Höj volymen. Och se till att vara själv i rummet. Sitt nära skärmen osv osv.

Om man fortfarande inte känner att man kan bli skrämd så skulle jag nästan vilja beklaga för det är ju det man är ute efter i skräckspel. Vi är alla olika så att trigga skräckkänsla kanske inte fungerar för alla. Om man har spelat många skräckspel tidigare så vänjer man sig också så kanske värt att ta några veckor/månader paus mellan skräckspelen.

Medlem

prova skräck i VR det kanske kan vara nåt

@Fredrik Eriksson har du läst böckerna av Dean R Koontz, vissa böcker är det ganska mycket skräck

Medlem

Håller med till fullo. Kan inte minnas, vare sig från spel eller film, då jag blev rädd senast. Jumps scares funkar, men de är billiga, och de behöver inte ens vara läskiga.

Alien isolation gillade jag. Men läskigt? Nej.

FM-guru
F.d. Sisyr

Det är väl helt individuellt. Jag kan inte minnas att jag någonsin tyckt en film varit läskig, men med spel är det för mig helt annorlunda då jag, som några andra här skriver, lever mig in i spelet och det i högre grad är jag som utsätts och inte bara karaktären.

Medlem

Finns väl inget absolut svar på detta utan väldigt individuellt. Jag blir lätt skrämd av både spel och film men har vanligtvis inga problem att spela/de dem ändå.

Tänker dock inte ens röra skräck i VR, där går nog gränsen för mig när det går från roligt till bara jobbigt.


signatur

"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."

Medlem

Till en början med måste ju omgivningen vara rätt, så att förutsättningarna att bli skrämd ens finns. Dvs. inga småbarn, vänner eller tända ljus, bara högt ljud och isolerad i ett rum, med dem bitarna på är man igång. Dvs. ingen är cool som ser en skräckfilm utan ljud eller med en polare i soffan

Jag gillar känslan av att bli skrämd och inte veta vad som lurar runt nästa hörn, därav min fascination för skräckspel. Blir rädd men det är ju hela grejen man är ute efter om man gillar sådant. Men inget spel har fått mig att sluta spela det. När sedan temat är spot on ja då är jag totalt såld, tex Dead Space eller Alien Isolation är min typ av mörk sci-fic och jag bara älskar det. Amnesia är ett fenomenalt skräckspel också även om jag inte diggar temat.

Film är svårare. Nu kikar jag inte på skräck längre då min nuvarande sambo fick nog efter The Conjuring, och den kan jag hålla med om var en av de värsta jag upplevt bland allt skräp som annars finns in den genren.

Medlem

Tycker det är skitläskigt. Är för mig själva charmen med dessa spel, att man sitter och halvt skiter ner sig. Önskar det var samma med film, men där blir jag inte alls påverkad på samma sätt.

Medlem

Det är dom inte.


signatur

Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.

Medlem

Man räds det okända. Därför ett skräckspel baserat på en redan etablerad franchise har bekymmer. Sen tycker jag många skräckspel är riktigt lata med sin uppdragsdesign, mekanik och gameplay, där sådan väsentliga saker oftast känns sekundära.

Medlem

Dom som varit läskigast för mig är typ amnesia the dark descent och silent hill 3

Avstängd

Att säga att man inte alls blir nervös eller får en liten adrenalin är en lögn.
Det finns en tjej som streamar skräckspel.

Och när man tittar på hennes ögon ser det ut att dem kommer hoppa ut när som helst av rädslan som kroppen producerar. Så frågan är om du inte försöker lura dig själv.

Men däremot håller jag med om att Alien isolation inte är så skräcklig.

Edit: det beror väl på vilket skräckspel man spelar.

Medlem

Nä, aldrig varit rädd för ett spel eftersom jag vet att det är ett spel och det är bara att köra igen. Jag kan dock känna stress i vissa situationer då det händer mycket och man inte är beredd på vad som händer. Men jag sitter inte och jagar upp mig och inte vågar fortsätta direkt för att jag är rädd.

Men jag är mer för skräckspel med action, har svårt för renodlade skräckspel då jag blir uttråkad. Jag är ute efter stämningen, miljöerna och monstren. Spelar inte för att bli rädd. Älskar Dead Space för övrigt, såna spel jag är ute efter.

Medlem

Jag får ingen "glädje" utav skräckupplevelsen så jag undviker den medvetet.
Dead Space är antagligen det senaste spelet jag lirade som tillhörde den kategorin med då rörde det sig främst om stress pga begränsad ammunition. Jag hatar alla spel när jag måste vara konservativ pga den anledningen.
I Dead Space kom jag knappt inte vidare för att jag hade sparat vid ett tillfälle med låg ammunition precis innan en boss vilket var tråkigt rent spelmässigt.


signatur

Asus ROG Strix Z370-H Gaming | Intel Core i7-8700K | AMD Radeon RX 6950 XT | Corsair Vengeance LPX 3500 MHz 2x16 GB 16-18-18-38 | Diverse lagring | Fractal Design - Define R5 | Corsair RM1000x

C64 | C64C | NES | Amiga 500 | Mega Drive | Game Gear | SNES | N64 (RGB) | GCN | DS Lite | Xbox 360 | Wii | 3DS XL | Wii U | New 3DS XL | PS4 Pro | Switch

Medlem

Har en jävla inlevningsförmåga i spel så ja, absolut.

Medlem

tror I dessa lägen måste man försöka ge sig in i spelet ordentligt, Om jag tänker efter hur jag kan spela dessa typer av spel så finns det 2 "lägen" 1, jag går in för det jag tänker inte på att det finns en save funktion utan försöker göra allt jag kan för att överleva eller vad det nu är, då blir spelet mer intressant och skrämmande. 2, jag tar distance ser hur gameplay fungerar försöker lista ut vad som styr vad, t,ex när fienderna ska komma eller inte. Jag vet det finns quicksaves eller liknande så jag kör trail n error metoden, slänger mig in I dimman eller mörkret dör jag så respawn och testa ny metod. Gör jag så, så börjar jag genast se "skalet" av spelet och helt plötsligt så är jag inte rädd för något längre för jag vet reload är inte mer än ett knapptryck bort.
Perma död är dock något jag inte tror är svaret på detta, tror lättare lösningen är att helt enkelt välja nr 1 försöka sätta sig in och verkligen spela spelet som det är tänkt. Än att försöka luta sig tillbaka och tänka den "i detta fall" Alien är bara pixlar och jag vet att det är bara en AI som styr.

Medlem

Jag blir inte alls skrämd av skräckfilmer längre. Tycker de flesta skräckfilmer är sjukt tråkiga och ointressanta. De enda jag gillar är dom med psykologisk skräck som 1408 där din hjärna vänds upp och ner.

Men spel där jag lever in mig rollen att det är JAG som är personen så sätter andrenalinet igång.

VR skräckspel är helt omöjliga att ens prova. Det är som att transporteras till en mardröm IRL. Provar man tex Affected The Manor så kan man lägga sig i fosterställning på golvet

Flakmonkey

Blir rejält skrämd av spel men som flera andra här påpekar så måste omgivningen och sinnesstämningen vara den rätta. Det skulle tex inte vara särskilt läskigt att spela Alien Isolation nu när det är relativt ljust ute och jag hör ett skrattande sambo med syster från ett annat rum. Om jag däremot väntar några timmar och spelar det mitt i natten när det bäcksvart så då jävlar.

Jag klurar lite på om det här även gäller andra känsloregister? Om du inte blir riktigt skrämd av ett spel för att du bara kan försöka igen och det bara är ett spel hur är det då med sorg och glädje? Och då menar jag inte glädje för att det är kul att spela utan för att spelets handling, miljö, etc ger glädje. Har ju ett flertal bekanta som inte har någon som helst förståelse för varför jag kan gråta av en film, en bok eller en låt men för mig är det något som bara är. Vet inte om det på något plan helt enkelt har med fantasi och inlevelseförmåga att göra, att sätta sig in i en fiktiv karaktärs situation och känna samma terror, sorg och glädje som karaktären känner i spelet, filmen, boken etc.

Medlem

Som avtrubbad skräckfilmsgubbe så är det inte mycket som skrämmer nu för tiden. Vissa spel skrämmer betydligt mer. Tex Penumbra och Amnezia. MEN....... Jag efter jag spelade igenom Halflife Alyx i VR så kan jag väl utan att tveka säga att jag tycker att det är det absolut läskigaste spelet. Scenen med den döva zombien slår allt om du frågar mig och jag är verkligen inte lättskrämd.

Medlem

Jag tyckte att Clive Barker's Undying var riktigt läskigt på sin tid, men sedan dess har nog inget spel skrämt mig. Alien Isolation blev jag mest irriterad på. Xenomorphen var ju bara i vägen hela tiden, utan att skrämmas alls.


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Skägg.
10 Chambers
Medlem

Stalker är nästan för läskigt för mig. Så jag har inte provat nått "skräckspel". Men jag antar att jag hade behövt kalsonger på lager om jag provade...

Medlem

De är som OP skriver att det är snara jobbigt oftast beroende på spelmekanism.
Alien var ibland läskigt pga jumpscares men inte atmosfären.
The Evil Within däremot hade vissa sekvenser som jag upplevde som läskigt.
Men det är problemet med mång horror filmer - gore - och detta är inte nödvändigtvis läskigt. Snarare "störande".

12
Skriv svar