Den sämsta bosstriden du upplevt?
Slutbossen i Quantum Break. Så fruktansvärt frustrerande.
Pillade lite på Metal Gear Solid V härom dagen, som har några riktigt bra bosstrider (även om de inte kommer i närheten av de bästa i de tidigare spelen i serien), och började tänka på vilka riktigt dåliga bosstrider vi tvingats genomleva under årens lopp.
Det kan vara för att de helt enkelt var tråkiga, alldeles för lätta eller bara kändes märkliga.
Mina egna tankar dras ofrånkomligen till Deus Ex: Human Revolution, och främst till fighten med "The Bull", som man fick otroliga problem med om man primärt lirat med stealth som fokus. Det tedde sig otroligt märkligt att de uppmuntrar spelarna att lira som de vill och sedan slänger en boss i deras väg som nästan kräver att man speccat sig i en viss riktning.
Den andra riktigt dåliga bossen är från Final Fantasy IX. Det är visserligen gammalt, men jag kör en spoiler-tag ändå. Glöm inte att göra detsamma om ni tror att era bidrag kan spoila något, främst om det är ett nyare spel.
Mall: [spoiler]Skriv din text här och ta bort det extra i:et från spoiler.[/spoiiler]
Sista bossen, Necron, är verkligen helt värdelös eftersom han kommer från ingenstans och ska vara fokus för spelets kulmen. Jag köper det inte. Varför slänga in honom när man spenderat hela spelet med att jaga Kuja?
Alla i Dark Souls (för att jag inte klarade någon)
Slutbossen i Quantum Break. Så fruktansvärt frustrerande.
Sedan gör det inte saken bättre att det är så många buggar i spelet också.
Sista striden i Wolfenstein new collosus var fan mig svårt på svåraste. Så pass att jag sänkte svårighetsgraden med ett snäpp och klarade striden då.
Sedan första Deus ex av dom nya dvs. första bossen där var fan så jäkla svår! Inte kände man sig duktig när en glitch gjorde att man klarade bossen.
Konstigt nog hade jag inga problem med den Wolfenstein bossen, bara dual wielda sturmgevehr i marksmanversion och allt som spelet kastade på mig dog som flugor. Jag dog en gång, jämfört med rättegången där jag dog kanske 6-7 gånger.
Tycker annars att det var en väldigt tråkig boss. Hade förväntat mig en enorm robot som skulle vara riktigt episk, istället får man något som ser ut som det hade kunnat vara en miniboss
Jag kan medge att jag är inte jättemycket för riktigt svåra bossar som ska minst ta 5 liv att ta sig igenom. Jag vill ha en boss som ser intressant ut och är mer utmanande än vanliga fiender, men samtidigt så vill jag inte fastna för att bossen bara är en bulletsponge med storhetsvansinne.
En dålig boss för mig personligen är
Edric
i Wolcen, en riktig bullet sponge med ett flertal faser, varav sista fasen bara är en spam av riktigt jobbiga attacker. Tog jättelång tid för mig att komma till fas 3 bara för att bli konstant dödad. Tog ett antal timmar och iaf 8 försök innan jag besegrade honom, men efter kände jag mig inte jättelycklig av att ha besegrat honom utan bara irriterad och spelet dog i princip för mig där.
Sista bossen i Metroid Prime. Alldeles, alldeles för lång jäkla slutstrid.
Tyckte det var en ganska bra fight spciellt om man fixat alla charge combos. Sista bossen i tvåan och trean är väl också långa fighter? Tyckte tvåans sista var mycket sämre än första och tredje slutbossen.
Bullet sponge-bossar överlag går bort. Trist och fantasilöst. (Jag kollar på DIG Zoran Lazarević!)
Blev fruktansvärt besviken över den överdimensionerade golemsnubben i Wolfenstein: The Old Blood. Snacka om att lägga bajs på maten. Spelet var ju BRA och så slutar det i en sån... meh!
The Nihilanth - Half-Life. Jag behöver inte ens säga något.
Reaper Human Larva – Mass Effect 2. Fyfan säger jag bara!
Finns många mer men dessa är vad jag kom att tänka på först.
Sista bossen i Remnant from ashes.. Lat boss design och tråkig
Dreamer? Jag tyckte inte den var lika illa som den sabla växten som delar sig i flera och sedan helar sig hela tiden. Urk.
"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."
Reaper Human Larva – Mass Effect 2. Fyfan säger jag bara!
Det sämsta med det är valen för den bossen inte gör ett skit i tredje spelet.
Nämns ingenstans vad jag kommer ihåg.
Reaper Human Larva – Mass Effect 2. Fyfan säger jag bara!
Finns många mer men dessa är vad jag kom att tänka på först.
A den var ju inget vidare. Jag funderar hur den hade sett ut som "fullvuxen"
Tänker på en naken man som flyger genom rymden. xD
Tyckte det var en ganska bra fight spciellt om man fixat alla charge combos. Sista bossen i tvåan och trean är väl också långa fighter? Tyckte tvåans sista var mycket sämre än första och tredje slutbossen.
Bara spelat halva tvåan och trean plockade jag aldrig upp så dålig koll på bossarna i dom liren.
Lustigt nog så kommer jag knappt ihåg några bossfights öht. Jag vet att det finns såna jag gillat väldigt mycket och såna som jag inte tyckt om alls, men kan inte peka ut det ena eller det andra såhär i efterhand.
Dock så måste jag säga att jag håller med de som påstår att de inte får vara för lätta. För lätta kanske inte gör dem till dåliga men de blir extremt poänglösa. En bossfight ska imo bjuda på mer motstånd än vad du stött på tidigare i spelet fram tills det ögonblicket. Samtidigt får de ju inte vara för svåra heller eller ska jag snarare säga orättvisa. Otroligt svår balansgång och jag förstår verkligen att boss-designer är en specifik roll i spelutveckling.
Det sämsta med det är valen för den bossen inte gör ett skit i tredje spelet.
Nämns ingenstans vad jag kommer ihåg.
Ja, det är fullkomligt sanslost att Bioware (som ska vara så lore-vänliga) slarvade bort det så fatalt.
Ett annat exempel: Riku II i Kingdom Hearts 1, PS2-originalet. Gaaaah. Kollade nu på YouTube, cutscenen är två och halv minuter lång!
Haha usch det där minns jag från när jag var runt 14-15 år gammal och hade svårt för den fighten och fick se den om och om igen..
"There is no way you are taking Kairis heart!"
Tror typ nästa alla i Diablo 3. För att du slog 500 slag sen så kom det lite minions , du dödade dom bossen kom sen tillbaks. Dom vart bättre i reaper of souls , då slogs du mot små kraffset på väg till bossen ist för att en massa skräp ska komma när bossen "vilar" sig. Sen så fanns det ju några för lätta bossar , som The Butcher och Azmondon.
Kul tråd, men tyvärr så motiverar inte alla sina val så det säger inte så mycket om bossen/striden. Det hade varit roligt att veta varför folk tycker en boss/strid var dålig.
// Edit
Själv tycker jag i princip alla bossar där bossens enda styrka är att dom gör mer skada och har mer HP är otroligt fantasilöst och tråkigt. En fight som skulle ha tagit ett par minuter tar helt plötsligt 15 min bara för att NPC har fått ett namn... Det var det som gjorde att boss-fighterna i instancerna i LotRO var så roliga och annorlunda - de hade en mekanik och det krävdes en strategi för att klara det och inte bara en jäkla massa DPS och lite heals.
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.
Blir less ganska fort om bossar är för svåra, en del fighter i t.ex Star Wars: Fallen Order var verkligen på gränsen för mig, älskar verkligen spelet men är nu på arena boss fighten efter fängelset och den fick mig att ta en paus från spelet, har inte spelat på flera månader.
Även Control har svåra bossar, kanske blir lättare framöver men samma sak där, lessnade.
Sista striden i Wolfenstein new collosus var fan mig svårt på svåraste. Så pass att jag sänkte svårighetsgraden med ett snäpp och klarade striden då.
Ja just det! Jag uppfattade aldrig det som en bosstrid ens, bara som ett jäkla jobbigt spelmoment. Blev väldigt överraskad när spelet helt plötsligt var slut efter den striden. Håller definitivt med om svårighetsgraden, det tog måååånga försök innan jag hade turen att överleva den
Det hela var kanske mitt eget fel. Jag spelade Kingdom Come: Deliverence och mötte banditen som spöat mig i början av spelet. Jag var dock kanske lite väl överlevlad och hade ett rejält bra svärd. Jag såg direkt att han inte satte på sig någon hjälm och fintade därför en stöt mot benen innan jag satta svärdet i plytet på honom. Han dog på en gång. Det var ett rejält antiklimax.