Kära speldagbok...

Medlem
Kära speldagbok...

Inledning
Hej på er, är ny här så hoppas att jag har lagt den här tråden "rätt" nu. Min tanke och förhoppning med den här tråden är att det någonstans ska bli en mer fast punkt där jag kan ventilera åsikter kring i stort sett allt som hör till spel och spelbranschen och kanske lite annat också. Twitter och liknande sociala medier skulle säkert fungera utmärkt för detta och jag använder mig också av dem, men för lite längre texter så känns det mer passande att försöka sig på något sånt här. Nedan här finner ni en presentation av mig samt min spelbakgrund och lite annat smått och gott.

Presentation
Jag är 31 år gammal, bor i villa tillsammans med sambo samt två hundar i Småland. Kommer ursprungligen från Göteborg och har en bakgrund inom media/IT men efter något av en existentiell kris under förra vintern och våren så valde jag i somras att säga upp mig för att byta inriktning i livet och just nu studerar jag lite mindre kurser på distans för att sedan hoppa på ett program på universitetet till nästa höst. Mår oerhört mycket bättre av detta beslut och för första gången i mitt liv känns det som jag på något sätt nu verkligen har ett mål att sträva mot.

Vad det gäller det sociala umgänget är det tyvärr något som det har blivit allt mindre av de senaste åren, jag vet egentligen inte riktigt vad det beror på eller jo, det gör jag nog egentligen. Livet har sin gång och när vänner flyttar, skaffar barn eller något annat så blir tiden för umgänge mindre och mindre. Har också märkt att mitt behov för det sociala nog dämpats något med åren och jag har kanske inte heller varit så bra på att höra av mig. Det är svårt det där med vänskap när man blir äldre, de tidigare så tydliga sätten att umgås har på något sätt suddats ut. Det ska dock sägas att det på intet sätt är synd om mig, jag har min bästa vän kvar och jag och sambon har säkert jämfört med många andra ett ganska så stort umgänge, men jag kan inte blunda för att jag saknar spelkvällarna, festerna eller bara att snacka skit i ventrilo. Väldigt tydligt har detta blivit på just spelfronten, men mer om det senare.

Utöver detta så har jag och har alltid haft ett brinnande sportintresse. Spelade både hockey och fotboll upp till jag var runt 20 år gammal, det var en fin tid och jag letar ännu efter något som kan få mig motiverad till att börja träna mer regelbundet igen. Löpning funkar hyfsat för mig så det försöker jag göra några gånger i veckan. Har också testat på hela gymgrejen, men nej det är inget för mig. Avskyr miljön på gym rent generellt och har nu inrett ett mindre hemmagym i källaren, där är det lättare men startsträckan för att att verkligen komma igång på allvar är fortfarande väldigt lång. Får ta mig i kragen där, så jävla jobbigt är det faktiskt inte och känslan efter är (hur jävla klyschigt det än låter) väldigt skön. Annars så består mycket av mitt sportintresse i att jag har några favoritlag som jag följer slaviskt, det blir en hel del timmar i soffan eller på läktaren under säsongen.

Det där borde nog ge er en ganska bra bakgrund om mig som person och vi kan nu äntligen gå in på min bakgrund som spelare..

Spelbakgrund
MItt första spelminne är av Duck Hunt på NES, min kära morfar hade spelet och även om jag kanske inte "fastnade" där och då så minns jag med glädje hur han och jag spelade spel som Super Mario och liknande tillsammans. Morfar som faktiskt idag vid 94-års ålder fortfarande spelar! Numera är dock hans NES pensionerad och idag spelar han istället Battlefield 1942 samt Total War en hel del. Något som gör mig väldigt glad och som speciellt under denna vår varit väldigt positivt för honom. Även om han idag kanske inte är riktigt lika sugen på att testa på nya spel själv så är han fortfarande väldigt nyfiken av sig och vill gärna höra om vad jag spelar för tillfället och liknande när vi pratas vid.

Efter debuten på NES så gick dock åren och det var inte förrän Nintendo 64 skulle till att släppas som jag återigen blev intresserad. Minns att jag önskade mig konsolen och Super Mario 64 i julklapp och den lyckan som gick igenom min kropp när Pappa efter att i stort sett alla paket var öppnade gick till garderoben och plockade fram ett stort paket till mig. Där var den! Detta var i samband med att jag började årskurs ett och de gjorde klart för mig att läxor och liknande skulle vara gjort innan jag fick sätta mig. Minns nu också när jag skriver detta att de också hade läst i manualen att man vid varje timma skulle ta en paus på 15 minuter, än idag vet jag faktiskt inte om detta bara var något som de sa eller som faktiskt stod i någon manual..Oavsett vilket så var jag under några år där oskiljaktig från min N64, spel som Goldeneye, Diddy Kong Racing och liknande kommer föralltid ha en speciellt plats i mitt hjärta.

Några år senare så kom pappa en dag hem med en "familje-PC". De tidigare datorerna som cirkulerat i vårt hus hade mer eller mindre bara varit tillägnade pappas jobb så detta var en stor dag för mig. Vid detta laget hade jag spelat hockey i några år och tillsammans med datorn så hade pappa också plockat med sig ett exemplar av NHL 97 och det var nog där och då som jag verkligen blev en gamer. Jag spelade rent ut sagt skiten ur det spelet och under många år var det sedan ett stående inslag att jag alltid fick det nya NHL och FIFA när de släpptes, herregud vad kul jag har haft med de där spelen genom tiderna...En kärlek som består än idag kan jag meddela även om den fått sig några rejäla smällar de senaste åren med tanke på hur EA har valt att behandla framförallt NHL-serien.

Ytterligare några år gick och vid en födelsedag så fick jag min egna "speldator" av mamma och pappa, detta var ungefär samtidigt som det här med bredband började ploppa upp i Sverige. Några månader senare fick även vi bredband och nu öppnades en helt ny värld för mig. NHL och FIFA-spelen byttes i mångt och mycket ut mot framförallt CS och Tibia. Där det sistnämnda verkligen blev något helt galet, vi i kompisgänget lanade i stort sett varje helg där under en tid och det var också nu vi fick höra de första sakerna om något nytt och spännande som skulle komma, nämligen World of Warcraft. Jag själv hade spelat igenom Warcraft 3 och även om jag gillade det så ska jag inte sitta här och säga att det rörde mig i grunden. Det var ett bra spel, bra story etc men inte mer än så. När vi dock fick höra om World of Warcraft så började det vattnas i munnen rejält, detta kändes som något som bara skulle vara för bra för att vara sant. På något sätt hade vi en sådan tur att vi lyckades få nycklar till betan och där och då tittade jag aldrig tillbaka.

Jag fastande fullständigt, på ett sätt som jag aldrig gjort i något tidigare. Bara tanken på att min Troll Warrior som jag än idag har kvar skapades den där första dagen 2005 får det ibland att svindla för mig. Då gick jag i nian, idag är jag 31 år gammal. Jag har vuxit upp med det där jävla spelet, det har varit med mig genom utbildningar, heartbreaks, fyllenätter....Jag har träffat vänner där vars bröllop jag varit på, sett dem få barn, gått på begravningar för vänner jag träffat där. Kort och gott, under väldigt många år så var WOW mitt liv. Så till den milda grad att jag nu i efterhand inte undrar om kanske min mamma och pappa hade rätt när vi bråkade under uppväxten och de sa att jag var beroende, det var jag nog. Tiden i Azeroth är heller på intet sätt slut för mig, men spelet har tappat sin glans, nästan alla vänner har slutat och känslan under de senaste åren har lite varit den att jag på något vis varit den sista killen kvar på festen. Numera så nöjer jag mig dock med att bara se till att levla upp någon karaktär när nya expansionen kommer och hänga med lite i storyn så gott det går.

Under denna tiden i Azeroth så tappade jag i stort sett allt intresse för andra spel, det fanns helt enkelt inte tid med något annat, men sen hände något. Min bästa vän som jag tidigare nämnde började aldrig spela WOW, han var helt enkelt för rädd för att fastna och istället valde han att fokusera mer på storydrivna singleplayerspel. Spel som också jag ville spela, men som sagt så fanns inte tiden till det och nog inte heller viljan från min sida just då. Wow var helt enkelt för roligt. Han har dock alltid berättat för mig om spelen han spelat just då och vi har även dragit igenom några tillsammans, minns fortfarande med värme hur vi en stormig och regnig natt satt i hans studentlya och lirade igenom hela Heavy Rain tillsammans, en upplevelse som jag än idag håller som top 10 av allt jag varit med om i spelväg.

Denna tanke om allt jag missat under alla år jag varit fast i WoW har väl i stort sett gnagt i mig ända sedan dess. Det fanns helt andra upplevelser där ute som jag gick miste om bara för att jag var så jävla fast i Azeroth...Därför började jag för något år sedan så sakteliga bygga upp mitt spelbibliotek på konsolerna. (Eftersom NHL bara släpps på konsol så har jag under alla dessa år köpt konsolerna bara för att lira sportspelen). Som ni säkert förstår är min backlog gigantisk och med tanke på att jag har missat så mycket har jag kunnat köpa det mesta till vrakpriser på typ tradera och liknande vilket gjort att mitt bibliotek verkligen vuxit rejält!

Det är den som jag nu börjat hacka igenom! Och herregud vad jag älskar det! Hela mitt spelintresse har fått ett enormt lyft och för första gången på många år så måste jag säga att jag verkligen njuter av att spela igen, så till den milda grad att jag kanske blivit lite fartblind här den sista tiden och nu sitter med förhandsbokningar på både en Series X och PS5 (mer om konsolerna i ett kommande inlägg).

Konklusion
Detta blev långt, oerhört långt. Bra jobbat om du pallat ta dig igenom allt detta! Men kände att det behövdes en rejäl bakgrund för att ni ska förstå var jag kommer ifrån. Min kärlek för spel har som sagt återigen väckts till liv och speciellt då på konsol, varför just konsol? Jag vet ärligt talat inte. Kanske är det av ren bekvämlighet, att bara kunna lägga sig i soffan med kontroll i näven, sambon jämte och hundarna på golvet nedan och uppleva ett äventyr, det är fan oslagbart samtidigt som jag mer eller mindre spenderar hela "arbetsdagen" framför datorn och har så gjort de senaste tio åren typ...Oavsett vilket, i den här tråden kommer ni som sagt kunna följa mina tankar, synpunkter och liknande kring spel jag spelar just nu, spelbranschen i stort och liknande. Vad jag spelar för närvarande kommer i nästa inlägg.

Tack och förlåt
// greb1989

Skribent

Varmt välkommen in i värmen, och riktigt kul att du återigen gått ned dig i spelträsket Ser fram emot att hänga med på den fortsatta resan.

Medlem
Fragtjuv

Varmt välkommen!


signatur

Xbox Series X
Playstation 5
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB

jbx
Medlem

Snyggt! Välkommen till en trivsam miljö🤗


signatur

Xbox Series X | Playstation 5 | Nintendo Switch

Medlem

Välkommen!


signatur

Jag skiter i vad du känner, jag vill veta vad du tycker/tänker!

Medlem
Medlem

Välkommen åter! Spelens många olika världar är magiska att få uppleva. Finns så jäkla många tunga mästerverk att avnjutas likt ett fint vin.


signatur

((( ....You Can Try and Live in Darkness, But You Will Never Shake the Light.... )))

==> NES,, Mega Drive,, N64,, PS2,, Xbox,, GameCube,, PS3,, PS4,, Wii U,, Xbox 0NE,, Steam,, Switch,, PS5 ==>
_____________________________________________________________________________________________________
|| Windows™ 10 Home || Cool Master® || Intel® Core i7 6700K @4.00Ghz || ASUS™ GeForce® GTX 1070 || Kingston© Hyper X Fury --32GB DDR4 @2133Mhz || GigaByte™ Z170 Gaming k3 || EVGA™ 600W || KiOXiA® Exceria 420Gb SSD || Seagate™ Barracuda 2TB HDD || ROCCAT™ Tyon --Laser || Logitec™ G710 || ASUS™ VG248 LCD 24" 1080p @144Hz || Bahnhof™ 250 Mbit --Fiber || OpenVPN™ + WireGuard™ ||

Medlem

Tjenare!


signatur

<allt jag skriver är mina åsikter och ni behöver varken hålla med eller säga emot>

Medlem

Hej och Välkommen ur Wow träsket och in i nästa

Det känns nästan som det är mitt eget liv jag läser om i dit inlägg, men med några skillnader och är även jag 31år gammal.
Precis som du var jag trollbunden utav wow redan från betan, men de senaste 3 expansionerna har jag endast vart med en del i början och sedan kommit tillbaka i slutet för att spela igenom storyn och få se sista raiden. Nu står jag och överväger om jag ska köpa Shadowlands eller inte.

Ska bli spännande att följa vad du hittar på.
Något jag personligen tycke var riktigt härligt när jag tog mig från wow och började spela annat var att man slapp vänta på uppföljaren till många spel eftersom den redan fanns.

Medlem

Varmt välkommen.
Trots att jag är tjugo år äldre så känner jag igen mig så mycket. Framför allt till allt runt World of Warcraft. Skillnaden är att jag spelade MMORPG innan WoW (mest i form av Dark Age of Camelot och Everquest). Jag har så enormt mycket att tacka World of Warcraft, förutom det mest uppenbara att jag träffade min fru där, så är några av mina bästa vänner som jag än idag umgås med från den tiden. Jag har varit på WoWvänners bröllop IRL men som tur är inte någon begravning (peppar peppar).
För mig tog min glanstid i WoW slut i samband med Pandaria, en expansion som jag än idag har enormt svårt för. Jag har dock hängt kvar i spelet med några vänner, dock som tvättäkta casual. Senaste expansionen var det bara jag, en vän och min fru. Jag har försökt prova några gillen, men jag känner mig helt enkelt för gammal och alla andra så himla unga. Shadowlands står runt hörnet och nu är det bara jag och min fru. Vi kommer väl köra igenom våra mains och sedan lägga WoW på hyllan för evigt, men så sade jag inför Battle for Azeroth också.
Vi är fortfarande ett gäng som träffas oregelbundet på Discord och snackar, ibland spelar vi något ihop men det blir sällan mer än några dagar då folk helt enkelt har liv. Jag spelar numera lite allt möjligt, som inte är pvp för det var jag inte ens bra på när jag var ung, som gammal 50+ så har jag helt enkelt inte en chans och då blir det sällan kul.

Flera av oss vart väldigt tända av Amazons New World och vi kommer göra en seriös satsning, men det kommer aldrig bli som förr.

Medlem

Välkommen! Fantastiskt med en så pass till åren kommen morfar som fortfarande spelar. Ett föredöme för mänskligheten!


signatur

Det blir bara mer och mer data...

Medlem

Kul & välkommen!

Känner igen mig i mycket av uppväxten, byt ut n64 mot playstation, och cs mot cod/mohaa så . Härligt att kunna uppskatta den otroliga mängd spel-upplevelser som finns där ute, så man inte bara är fast i ett spel.

Gött att du hittat ny kraft i livet också, får man fråga vad du ska studera till ? Man borde vara bättre på att ta tag i dessa grejer.. själv ganska trött på min del av it-branschen efter 10 år, men barn och annat har gjort att jag dragit mig från att ge mig ut i det okända igen, även om man skulle må betydligt bättre.

Medlem

Välkommen! Då är du redo för spelhösten


signatur

Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |

Medlem

Fint inlägg! Känner igen mig i mycket. Är också 89:a. Dock spelade jag mycket på sidan om World of Warcraft och tog ofta paus från det spelet. När jag ser tillbaka på min gaminghistoria ångrar jag ingenting. Om man njuter av något så är det tid väl spenderat.

Här är några tips:

*Rollspel: Rekommenderar varmt The Witcher 3 (2015). Helt fantastiskt spel med oslagbar atmosfär och story. Du får heller inte missa Knights of the Old Republic 1-2 (2003-2004) - särskilt om du gillar Star Wars. Missa heller inte Mass Effect-serien!

*Strategi: Civilization (VI är senaste) är ett måste. Turordningsbaserat massivt strategispel där du bygger en civilisation från stenålder till framtid. Kan även starkt rekommendera den svenska spelutvecklaren Paradox alla spel. De kräver dock nästan lika mycket tid som WoW på grund av en mycket brant inlärningskurva. Crusader Kings 3 som släpptes i år är ett mycket bra spel att börja med. Det är djupt men ändå mer lättförståeligt än deras andra spel. Det är också deras mest välrecenserade spel med 10/10 på IGN och 94% i PC Gamer!

*Actionrollspel: Diablo 2 (2000) är det bästa actionrollspelet någonsin (och även ett av de bästa spelen, enligt mig). Åldern börjar ta ut sin rätt, så jag skulle rekommendera Path of Exile (2013) istället. PoE är gratis att spela (man kan köpa kosmetiska prylar för riktiga pengar, men ej prylar som man blir bättre av). Spelet är ännu djupare än Diablo 2 med ännu mer action och loot. Dessutom släpper de nya gratisexpansioner flera gånger om året. Path of Exile är ett av mina absoluta favoritspel som jag spelar mest just nu.

*Open world: Dying Light (2015) är mitt favoritspel i denna genre. Det handlar om att försöka överleva en zombieapokalyps. Gameplay är helt fantastiskt roligt. Rekommenderar även Assassin's Creed: Odyssey (2018) - fantastisk story, miljöer och grafik. Missa inte heller GTA 6 (2013).

*Stadsbyggarspel: En genre som har seglat upp till en av mina favoritgenrer tack vare flera fantastiska spel de senaste fem åren. Till exempel Cities: Skylines och Frostpunk - två spel som du absolut inte får missa (speciellt det förstnämnda).

*FPS/Action: Battlefield V är det senaste Battlefield-spelet. Eftersom din morfar har spelat det vet du nog vad det går ut på. Rekommenderar hellre Battlefield än Call of Duty (de två stora konkurrenterna på marknaden).

Jag har en massa fler tips på spel som du borde spela, men det här får räcka till att börja med.

TLDR: Se skärmdump på mina mest spelade spel på Steam. Jag har ringat in de spel som du inte får missa i rött. Bara att fråga om du undrar över något!

Medlem

Välkommen.

Jag tror att de flesta som är 30+ kan hålla med om att när man var 23-24 bast så kunde man räkna på ena handen, antalet vänner som försvunnit eller blivit svårare att få tag på grund av saker som jobb, flickvän eller flytt. Det går relativt lätt att få ihop 5 pers till att hitta på något, och du behöver inte fråga 2 veckor innan, max 2 dagar innan, om ens det.

Sen går det 5-6 år och vips är situationen tvärtom, antalet polare som det bara är att ringa eller knacka på dörren hos, kan du knappt räkna på en hand, eftersom nästan alla du känner skaffat familj, relation, jobb i en annan stad eller liknande. Vill du träffa någon så kanske ni kan boka 2-3 timmar nästa vecka, eller näst-nästa... eller veckan efter det.

Sen när ni väl träffas så sms:ar hans tjej en gång i halvtimman, eller ringer hon exakt när det gått två timmar. Det är så för två av mina vänner, den ena har det värre. Min fru är annorlunda. Hon säger: du får komma hem när du vill (men hon menar egentligen, om kommer du hem senare än vad jag tänkt mig, så ska jag skälla ut dej!).


signatur

”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]

Medlem
Skrivet av CARTMAN:

Välkommen åter! Spelens många olika världar är magiska att få uppleva. Finns så jäkla många tunga mästerverk att avnjutas likt ett fint vin.

Tackar så mycket! Att det finns! Har börjat jobba i ett Excelark nu för att på något sätt försöka lägga upp en plan för hur jag ska hinna med att spela allt gött som jag har missat under alla dessa år.

Skrivet av confal:

Hej och Välkommen ur Wow träsket och in i nästa

Det känns nästan som det är mitt eget liv jag läser om i dit inlägg, men med några skillnader och är även jag 31år gammal.
Precis som du var jag trollbunden utav wow redan från betan, men de senaste 3 expansionerna har jag endast vart med en del i början och sedan kommit tillbaka i slutet för att spela igenom storyn och få se sista raiden. Nu står jag och överväger om jag ska köpa Shadowlands eller inte.

Ska bli spännande att följa vad du hittar på.
Något jag personligen tycke var riktigt härligt när jag tog mig från wow och började spela annat var att man slapp vänta på uppföljaren till många spel eftersom den redan fanns.

Tjena! Tackar så mycket, haha ja nog blir det lite så. Känns skönt dock att spela lite spel som faktiskt har någon form av slut. Vi är nog inte ensamma, wow slog ju oerhört hårt i vår generation. Vi var i perfekt ålder när det spelet kom, tror nästan att det omöjligt att finna någon född kring 89 som inte har en aning om vad WOW är.

Lite så har även jag gjort de senaste expansionerna. Köpte Shadowlands så fort vi fick möjlighet, men tror faktiskt att det lutar åt att detta blir min sista expansion....Det har jag dock sagt tidigare hehe...

Precis! Har ju mer eller mindre hela spelserier som bara ligger och väntar på mig, känns väldigt spännande!

Skrivet av JackHeart:

Varmt välkommen.
Trots att jag är tjugo år äldre så känner jag igen mig så mycket. Framför allt till allt runt World of Warcraft. Skillnaden är att jag spelade MMORPG innan WoW (mest i form av Dark Age of Camelot och Everquest). Jag har så enormt mycket att tacka World of Warcraft, förutom det mest uppenbara att jag träffade min fru där, så är några av mina bästa vänner som jag än idag umgås med från den tiden. Jag har varit på WoWvänners bröllop IRL men som tur är inte någon begravning (peppar peppar).
För mig tog min glanstid i WoW slut i samband med Pandaria, en expansion som jag än idag har enormt svårt för. Jag har dock hängt kvar i spelet med några vänner, dock som tvättäkta casual. Senaste expansionen var det bara jag, en vän och min fru. Jag har försökt prova några gillen, men jag känner mig helt enkelt för gammal och alla andra så himla unga. Shadowlands står runt hörnet och nu är det bara jag och min fru. Vi kommer väl köra igenom våra mains och sedan lägga WoW på hyllan för evigt, men så sade jag inför Battle for Azeroth också.
Vi är fortfarande ett gäng som träffas oregelbundet på Discord och snackar, ibland spelar vi något ihop men det blir sällan mer än några dagar då folk helt enkelt har liv. Jag spelar numera lite allt möjligt, som inte är pvp för det var jag inte ens bra på när jag var ung, som gammal 50+ så har jag helt enkelt inte en chans och då blir det sällan kul.

Flera av oss vart väldigt tända av Amazons New World och vi kommer göra en seriös satsning, men det kommer aldrig bli som förr.

Tack så mycket! Känns väldigt kul att äntligen ha tagit steget fullt ut och blivit medlem här på sajten, har "lurkat" här ett tag nu...Det är ju just det som är det fina med World of Warcraft eller ialf var det fina. Vänskapsbanden man knutit i det där spelet kan fan göra mig tårögd ibland. Fantastiska människor! Ja Pandaria var väl ingen höjdare direkt, för mig var det dock WoD som på något sätt krossade illusionen. Det blev bara så oerhört ensamt den där expansionen...BFA har jag mer eller mindre spelat solo hela vägen, lirade en liten stund med en kompis men sedan kom verkligheten och knackade på hos honom och tiden fanns helt enkelt inte längre. Lite synd, men hade ändå rätt så svårt att gå igång på BFA..

Haft lite koll på det spelet, men beslutade mig rätt tidigt att jag inte skulle hoppa på det, dels finns det andra spel som jag nu hellre lägger tid på samtidigt som det någonstans nog är bra för mig att jag tillslut tog mig ur det där beroendet som World of Warcraft har varit för mig.

Skrivet av majsalle:

Välkommen! Fantastiskt med en så pass till åren kommen morfar som fortfarande spelar. Ett föredöme för mänskligheten!

Tackar! Haha ja, verkligen! Tror faktiskt att hans nyfikenhet och intresse för bland annat det här är en anledning till att han fortfarande är med oss.

Skrivet av heady89:

Kul & välkommen!

Känner igen mig i mycket av uppväxten, byt ut n64 mot playstation, och cs mot cod/mohaa så . Härligt att kunna uppskatta den otroliga mängd spel-upplevelser som finns där ute, så man inte bara är fast i ett spel.

Gött att du hittat ny kraft i livet också, får man fråga vad du ska studera till ? Man borde vara bättre på att ta tag i dessa grejer.. själv ganska trött på min del av it-branschen efter 10 år, men barn och annat har gjort att jag dragit mig från att ge mig ut i det okända igen, även om man skulle må betydligt bättre.

Tack så mycket!

Ja, det känns väldigt spännande, har så väldigt mycket spännande spel som jag nu vill sätta tänderna i att jag någonstans måste få lite ordning på hur jag egentligen ska tackla det här.

Tack, det känns väldigt skönt. Yes! Min tanke är att hoppa på en 3-årig utbildning till Systemvetare, känns väldigt spännande samtidigt som utbildningen i sig är såpass bred att jag mer eller mindre kan välja och vraka mellan branscher att jobba i sen. Förstår verkligen att barn och liknande gör det väldigt mycket svårare, jag har dock funnit tröst i att min kära mor valde att studera vid 50 års ålder igen, visserligen hade hon möjligheten att göra det samtidigt som hon jobbade men ändå. Det är aldrig för sent att ändra kurs här i livet!

Skrivet av Mikaelh:

Fint inlägg! Känner igen mig i mycket. Är också 89:a. Dock spelade jag mycket på sidan om World of Warcraft och tog ofta paus från det spelet. När jag ser tillbaka på min gaminghistoria ångrar jag ingenting. Om man njuter av något så är det tid väl spenderat.

Här är några tips:

*Rollspel: Rekommenderar varmt The Witcher 3 (2015). Helt fantastiskt spel med oslagbar atmosfär och story. Du får heller inte missa Knights of the Old Republic 1-2 (2003-2004) - särskilt om du gillar Star Wars. Missa heller inte Mass Effect-serien!

*Strategi: Civilization (VI är senaste) är ett måste. Turordningsbaserat massivt strategispel där du bygger en civilisation från stenålder till framtid. Kan även starkt rekommendera den svenska spelutvecklaren Paradox alla spel. De kräver dock nästan lika mycket tid som WoW på grund av en mycket brant inlärningskurva. Crusader Kings 3 som släpptes i år är ett mycket bra spel att börja med. Det är djupt men ändå mer lättförståeligt än deras andra spel. Det är också deras mest välrecenserade spel med 10/10 på IGN och 94% i PC Gamer!

*Actionrollspel: Diablo 2 (2000) är det bästa actionrollspelet någonsin (och även ett av de bästa spelen, enligt mig). Åldern börjar ta ut sin rätt, så jag skulle rekommendera Path of Exile (2013) istället. PoE är gratis att spela (man kan köpa kosmetiska prylar för riktiga pengar, men ej prylar som man blir bättre av). Spelet är ännu djupare än Diablo 2 med ännu mer action och loot. Dessutom släpper de nya gratisexpansioner flera gånger om året. Path of Exile är ett av mina absoluta favoritspel som jag spelar mest just nu.

*Open world: Dying Light (2015) är mitt favoritspel i denna genre. Det handlar om att försöka överleva en zombieapokalyps. Gameplay är helt fantastiskt roligt. Rekommenderar även Assassin's Creed: Odyssey (2018) - fantastisk story, miljöer och grafik. Missa inte heller GTA 6 (2013).

*Stadsbyggarspel: En genre som har seglat upp till en av mina favoritgenrer tack vare flera fantastiska spel de senaste fem åren. Till exempel Cities: Skylines och Frostpunk - två spel som du absolut inte får missa (speciellt det förstnämnda).

*FPS/Action: Battlefield V är det senaste Battlefield-spelet. Eftersom din morfar har spelat det vet du nog vad det går ut på. Rekommenderar hellre Battlefield än Call of Duty (de två stora konkurrenterna på marknaden).

Jag har en massa fler tips på spel som du borde spela, men det här får räcka till att börja med.

TLDR: Se skärmdump på mina mest spelade spel på Steam. Jag har ringat in de spel som du inte får missa i rött. Bara att fråga om du undrar över något!
https://i.ibb.co/Q86LyNd/Untitled.png

Oj tack så mycket! Här finns det verkligen saker att ta sig en närmare titt på och visst är det så att man inte ska ångra sig allt för mycket hade dock gärna haft en mer liknande approach som du haft. Kanske hade varit bra med ett break då och då från WoW bara för att se vad för något annat intressant som finns.

The Witcher är redan införskaffat och högst troligen ett av de spel som jag sätter tänderna i härnäst. Mass Effect serien har jag redan påbörjat och är klar med ettan, fullkomligen älskade varje sekund av det...Eller nej kanske inte varje sekund, inslagen med rymdbilen var fan inte kul någonstans haha. Tvåan, trean och det så bespottade Andromeda står dock i hyllan! Kotor finns även med på listan såklart! Älskar Star Wars!

Ska ta en titt på Civ, har spelat något spel i serien för längesedan, nackdelen med sådana spel är dock att jag ibland har lite svårt att verkligen ta mig an spelet...Har kommit till insikten att jag ofta behöver någon form av story för att verkligen hålla intresset uppe.

Diablo 2 har jag spelat en hel del genom åren! Kul att du också rekommenderar Path of Exile, har blivit rekommenderad det tidigare men aldrig testat det. Ska ge det ett försök här framåt!

Dying Light står även det här i hyllan! Ser verkligen fram emot att spela det. Sett en hel del gameplay på youtube och liknande och ser ut att vara ett spel som kan passa mig som handen i handsken.

Cities Skylines har jag testat och gillade skarpt! Kanske inte något spel som jag blir helt uppslukad av men har väldigt kul när jag väl spelar det.

Battlefield alltså...Haha, min relation till de senaste versionerna av det spelet har blivit allt mer komplicerade. Jag älskade de där spelen fram till BF3...Efter det har jag helt enkelt blivit för dålig för att spelen ska vara roliga i längden för mig. Förstår att detta kanske är som att svära i kyrkan nu, men har faktiskt lutat mer åt CoD de senaste åren, det känns någonstans mer okomplicerat samtidigt som Zombies är riktigt roligt de få gånger man kan spela med lite kompisar.

Tack så hemskt mycket för alla tips!

Skrivet av Hanzo:

Välkommen.

Jag tror att de flesta som är 30+ kan hålla med om att när man var 23-24 bast så kunde man räkna på ena handen, antalet vänner som försvunnit eller blivit svårare att få tag på grund av saker som jobb, flickvän eller flytt. Det går relativt lätt att få ihop 5 pers till att hitta på något, och du behöver inte fråga 2 veckor innan, max 2 dagar innan, om ens det.

Sen går det 5-6 år och vips är situationen tvärtom, antalet polare som det bara är att ringa eller knacka på dörren hos, kan du knappt räkna på en hand, eftersom nästan alla du känner skaffat familj, relation, jobb i en annan stad eller liknande. Vill du träffa någon så kanske ni kan boka 2-3 timmar nästa vecka, eller näst-nästa... eller veckan efter det.

Sen när ni väl träffas så sms:ar hans tjej en gång i halvtimman, eller ringer hon exakt när det gått två timmar. Det är så för två av mina vänner, den ena har det värre. Min fru är annorlunda. Hon säger: du får komma hem när du vill (men hon menar egentligen, om kommer du hem senare än vad jag tänkt mig, så ska jag skälla ut dej!).

Precis så är det ju, jag har också turen att leva med en sambo som inte är som en hök på mig. Hade aldrig heller pallat det, men verkligheten ser ju tyvärr ut så för många. Har en kompis vars flickvän...PÅ KLOCKAN! Alltid ringde när han sagt att han skulle vara hemma, detta gjorde i längden att vi drev allt mer isär. Han drog sig för att träffas då det i slutändan inte var värd all den skit han fick. Idag sitter han med två barn med den här kvinnan och får man tro hans uppdateringar på sociala medier så är livet inte direkt en dans på rosor. Hemskt givetvis, men samtidigt måste man någonstans stå upp för sig själv, även i en relation med någon man älskar.

Medlem

Tack så hemskt mycket för alla fina ord! Varför väntade jag så länge med att bli medlem här egentligen?! Nu verkar ju vara hur goa som helst!

Idag tänkte jag prata lite om de konsoler jag sitter på och varför jag har valt att spela i stort sett allt jag kan på Xbox istället för något annat. Trots min avatar är jag faktiskt inte en sådan "fanboy" som det kanske kan ge sken av...

Xbox One X/Xbox One S
Under den förra generationen så satt jag faktiskt enbart på en PS3. Xbox intresserade mig inte alls då förutom att kontrollen kanske var skönare. Alla mina vänner hade PS3 och därför blev valet den gången ganska enkelt.

Inför släppet av PS4 och Xbox One på hösten 2013 så var dock situationen annorlunda, kompiskretsen hade smalnat av rejält och många flyttade också i den vevan. Detta gjorde att jag mer eller mindre gick in i det här valet med vidöppna ögon och till en början så kände jag mig ganska säker på att valet skulle falla på en PS4a. Vi minns väl alla den fullkomligt katastrofala marknadsföringen av Xbox One i början, herregud vilket totalt haveri det där var...

Under sensommaren där så började dock Microsoft att rulla tillbaka mycket av allt det där idiotiska och när det väl var dags hade jag kokat ner det till att Microsofts onlinetjänster på det stora hela var bra mycket stabilare än Sonys. Då många vänner som sagt flyttat förstod jag att jag skulle få förlita mig på online för matcher på FIFA och NHL....Att spela mot Ain går förstås, men på denna tiden var jag faktiskt rätt duktig på båda spelen så att bara nöta Ai skulle i längden nog helt enkelt bli för enkelt. Sen var det ju det här med kontrollerna också...Xbox kontrollen var (och är enligt mig) den bästa kontrollen på marknaden...Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att det kändes lite häftigt att kunna sätta igång både tv och spel med bara röstkommando..

Åren gick sedan och jag var nöjd med min Xbox One, sambon klagade visserligen på att den såg ut som en gammal VHS-spelare men den gjorde det jobbet jag behövde den för...Så en dag när jag kom hem från jobbet stod ett paket på köksbordet, jag hade själv ingen aning vad sambon planerat men på det där paketet låg en lapp där hon skrivit;

- Din fula "VHS" har förfulat mitt vardagsrum alldeles för länge så jag fixade något du kan byta ut den mot..

Hon hade alltså varit och köpt ett One S till mig, tydligen så var den "finare" och såg inte lika grotesk ut i TV-möbeln. Sagt och gjort, jag bytte ut konsolen och slogs av när jag höll på där hur otroligt mycket mindre den faktiskt var och såhär i backspegeln hade hon givetvis rätt, den första Xbox One var verkligen inte något under av design. I samband med detta så började också mitt intresse för WOW att svalna och jag började hålla lite mer koll på vad som faktiskt hände med Xbox och jag gillade verkligen det jag läste mig till. Tydligen hade Xbox jobbat hårt med att göra sin katalog från 360 spelbar till även denna konsolen och när nyheterna om GamePass började komma ut så kändes det ännu mer spännande. Några riktiga steg till att börja lira ordentligt togs dock inte än. WoW hade fortsatt ett väldigt starkt grepp kring mig trots allt samtidigt som jag också jobbade väldigt mycket...

Sen blev det dock 2020 och....Well mitt intresse för konsolerna tog som sagt fart på allvar och jag började spela allt mer på min Xbox...Det ack så bespottade Anthem var ett av de första spelen förutom NHL och FIFA som jag började spela och jag gillade det måste jag säga och vidhåller än idag att grunden till ett väldigt bra spel ligger där fortfarande! Snabbt blev jag allt mer insnöad och började kolla på ett One X. Sägas ska göras att vi ett drygt år innan också köpt villa vilket nu också innebar att jag hade ett helt "eget" rum att göra vad jag ville med. Alltså var problemet med något som inte var tillräckligt snyggt i tv-möbeln och liknande borta. Sagt och gjort, ett One X införskaffades och jag älskar verkligen den där maskinen. Microsoft har enligt mig stått för en väldigt fin resa den här konsolgenerationen, från den katastrofala releasen till att nu erbjuda GamePass, Xcloud och liknande. En riktigt fin utveckling och för mig som inte bara spelintresserad utan även teknikintresserad så tycker jag att Microsoft nu verkligen känns som det mest spännande av Sony och Microsoft. Bakåtkompabiliteten har också gjort att det varit väldigt enkelt att få tag i alla de här spelen som jag vill ha och som jag nu kan spela på min "main konsol". Visserligen har jag också införskaffat en 360 under det senaste året men anledningen till att jag har den är nästan enbart att spela lite gamla sportspel när vänner är på besök. Klassiker som NHL 12 och liknande funkar tyvärr inte på One X.

PS4 Pro
Som sagt har jag först och främst spelat på Xbox den här generationen och har egentligen inte haft några tankar på att byta, men de exklusiva spelen är helt enkelt bättre på Sony. Därför valde jag i somras att köpa en PS4-Pro och visst är det också en helt fantastisk maskin även om jag ser mer svagheter hos den än hos One X. Här har jag inte hunnit spela så mycket men biblioteket av spel på PS4 växer också det och senast idag införskaffade jag faktiskt Ghost of Tsushima och sedan tidigare jag nog egentligen allt jag vill köra igenom på PS4. Ett stort plus är givetvis också det faktum att Sony faktiskt inte är kvar i 90-talet och skeppar sina kontroller med AA batterier som Microsoft envist fortsätter att göra...

PC
Äger givetvis också en speldator som tyvärr hamnar allt mer på efterkälken hos mig. Visst vet jag lika väl som alla andra att spel ofta gör sig bäst på dator, men med åren så har faktiskt komforten av att ligga/sitta i soffan vunnit över de där extra pixlarna eller några frames till. Ska det till att spelas strategispel och liknande är det dock datorn som är mitt go to såklart. Sen får vi ju inte glömma World of Warcraft heller...

Utöver detta så har jag också förhandsbokat både PS5 och Series X och även om jag inte bestämt mig helt än så lutar väldigt mycket just nu åt att jag fortsatt också kommer att lira mest på Xbox. Just nu gör man som sagt så mycket rätt i min bok att jag helt ärligt talat alltså inte ser någon anledning till att egentligen byta plattform. Hoppas verkligen dock att Sony snart ska komma in i matchen vad det gäller en sådan sak som bakåtskompabilitet, tänka bara hur fantastiskt det hade varit att kunna spela PS2 och PS3 spel på PS5, vilket otroligt spelbibliotek de hade suttit på...Sen tror jag nog att Sony i framtiden också måste komma med någon rejäl utmanare till GamePass. Playstation Now är i dagsläget inte ens i samma liga enligt mig.

Vad spelar jag just nu?
Well...Let me tell you!

Det senaste spelet som jag rullade eftertexter på var "The Outer Worlds" en väldigt härlig upplevelse måste jag säga och även om den humoristiska tonen ibland kändes något krystad så gillade jag spelet. Många karaktärer är verkligen minnesvärda och atmosfären som omger en när man spelar det där spelet är väldigt härlig. Hur som helst.

Efter detta så velade jag lite, jag hade lite tankar på att kanske spela igenom GTA 5 på allvar. Spelade det senast på PS3 och då skrapade jag egentligen bara på ytan men så av någon anledningen drogs jag till att verkligen testa något som jag aldrig egentligen testat....Valet föll på Final Fantasy 13..

Både min bror och min bästa vän har under flera år tjatat på mig att jag borde testa något FF-spel....Jag har dock dragit mig för det. Det har verkat på tok för konstigt och "japanskt" för min smak. Karaktärerna verkade också vara helt hemska...Denna gång tog jag dock tjuren vid hornen och nu drygt 4 timmar in är jag faktiskt väldigt glad över att de tjatat så på mig. Jag gillar verkligen spelet!

Visst är vissa karaktärer oerhört jobbiga, speciellt Vanille och Snow får det nästan att vända sig i magen på mig men samtidigt har jag märkt att ju mer jag spelar desto mindre störs jag av dem. Jag gillar dem inte, men tolererar dem numera. Istället har jag blivit väldigt fäst vid karaktärer som Lightning och Sazh. Även combaten har överraskat postivit på mig. Något som jag också trodde att jag skulle hata och det kanske jag också gör vid slutet av det här spelet, men såhär långt gillar jag alltså den. Detta med att byta olika paradigms påminner faktiskt också mig lite om stance dance på den gamla goda tiden i wow.

Nu är jag faktiskt ingen människa som lägger särskilt stor vid vid hur saker och ting ser ut i spel. Visst får det inte se alldeles för jävligt ut (jag tittar på dig PS1) men annars så lägger jag inte så stor vikt vid det. Trots detta så blev jag väldigt positivt överraskad av hur otroligt fint spelet faktiskt ser ut. Ljussättningen är otroligt vacker för att vara ett spel som är över tio år gammalt även karaktärerna ser helt okej ut. Det sistnämnda kanske också har en del att göra med själva "artstylen" på spel som dessa men oavsett vilket så är jag imponerad. Jämför det exempelvis med Deus EX Human Revolution (också ett spel jag spelade igenom tidigare i våras), karaktärerna där ser inte alls lika bra ut och då släpptes ändå det spelet drygt två år senare än FFXIII.

Lite negativt såhär långt är dock hur otroligt linjärt spelet är, detta visste jag dock på förhand och var förberedd på men ändå...Vad var tanken bakom att göra det såhär linjärt?

Anyway såhär långt är jag alltså väldigt positivt överraskad av spelet som sagt och för att vara mitt första riktiga test av ett JRPG så känns det som att jag kanske har missat något här. Har även Final Fantasy 15 i hyllan och skulle jag gilla det också så får det nog bli ett köp av även sjuan som som släpptes till PS4 här för några månader sedan.

Sist men absolut inte minst, jag behöver något att byta av med ibland tror jag. Jag har tittat på att kanske ge The Witcher 3 en chans nu men samtidigt känns det kanske lite väl att ha två så "stora" spel igång samtidigt. Körde igenom storyn på Call of Duty Ghosts för några månader sedan och gillade det faktiskt ganska mycket och det var helt perfekt längd att för att funka som en "palate cleanser". Ganska filmiskt och inget som man direkt behövde använda så mycket koncentration till..Hur är storyn in Black Ops spelen? Sitter på hela serien men aldrig rört singleplayer på ett enda av dem.

Nu är dock klockan alldeles för mycket...Sängen kallar, på återhörande imorgon.

Tack och förlåt,

Medlem

Tjena Gamer! välkommen......

Inte unikt på något sätt, tror alla gamers kan relatera till precis det du skriver och är nog snarare fakta än att det skulle vara ovanligt gamers life helt enkelt.

Gått i typ samma fotspår som dej fast började i annan ordning vic20 ,c64 ,amiga 500 ,amiga 1200 , PC. Har xbox osv men spelar aldrig på dom utan ungarna kör där.

Liksom dig hittade jag en virtuell värld som förändrade kanske hela mitt liv, Ultima Online där efter har det bara löpt på med kanske höjdpunkten AC med Byron AkA Reckful men även spelat i pvp guild med andra bland annat Rain som senare blev Rainman i Ultima Online (Mer känd hos andra som han som nackade Lord British AkA Richard Garriot) 10+ år Dark age of camelot, Everquest osv osv. Framför allt väcktes min intresse för pvp och där efter kör jag bara såna spel.

En class som var riktigt kul som en annan svensk i spelet väckte till intresse hos mej.

Lika jobbigt som det är när man är verkligen inne i något är att hitta en ersättare, kommer ihåg Ultima Online spelet blev till slut så jäkla tråkigt efter allt dom ändrade om men fan vad svårt och hitta ett alternativ då vad jag än hittade jämförde jag det med Ultima Online.

Spelar mindre nu än förr vilket beror på 2 saker igentligen, 1. Har inget Wohoo spel just nu 2. Hittade en hobby bygga arcade spel så föll väl naturligt kanske att det blev spel relaterat.

Då jag spelat online spel i typ 25år, Min värsta fiende är nog dom nya generationerna folk är fruktansvärt toxic och där skon klämmer lite och jag tappat intresset lite i mellan åt är det fruktansvärt man pallar liksom inte med dom. Så min grej är nog mer folket än man inte hittar nya spel och köra.

Som du skriver om konsoll finns riktigt bra spel dock drabbas jag ganska snabbt av panik (har ingen och snacka med) konsoll ensam spel inget för mig tyvärr.

Hur som hoppas du kommer trivas på FZ!

Medlem
Välkommen

Jag har bara skrivit något enstaka inlägg på en screenshots tråd, men måste verkligen skriva en liten rad till dig. Vill bara säga att jag tycker du är otroligt duktig på att skriva, önskar jag hade dina färdigheter. Då kanske man skulle försöka sig på att recensera något spel. Något jag tror du skulle kunna vara väldigt bra på. Men hur som helst, grymt att du delar med dig så mycket att dig, och dina erfarenheter. Jag dras med i din text, och tycker som sagt det är väldigt intressant läsning.

Medlem

Alltså det där med att gömma paketet med TV-spelet gjorde även min pappa.
Julen 1989 när alla paketen var öppnade uppenbarade sig ytterligare ett paket med ett NES.
Resten är historia 😊

Medlem
Skrivet av Atorak:

Tjena Gamer! välkommen......

Inte unikt på något sätt, tror alla gamers kan relatera till precis det du skriver och är nog snarare fakta än att det skulle vara ovanligt gamers life helt enkelt.

Gått i typ samma fotspår som dej fast började i annan ordning vic20 ,c64 ,amiga 500 ,amiga 1200 , PC. Har xbox osv men spelar aldrig på dom utan ungarna kör där.

Liksom dig hittade jag en virtuell värld som förändrade kanske hela mitt liv, Ultima Online där efter har det bara löpt på med kanske höjdpunkten AC med Byron AkA Reckful men även spelat i pvp guild med andra bland annat Rain som senare blev Rainman i Ultima Online (Mer känd hos andra som han som nackade Lord British AkA Richard Garriot) 10+ år Dark age of camelot, Everquest osv osv. Framför allt väcktes min intresse för pvp och där efter kör jag bara såna spel.

En class som var riktigt kul som en annan svensk i spelet väckte till intresse hos mej.
https://www.youtube.com/watch?v=FCoa18GsbPk&t=603s

Lika jobbigt som det är när man är verkligen inne i något är att hitta en ersättare, kommer ihåg Ultima Online spelet blev till slut så jäkla tråkigt efter allt dom ändrade om men fan vad svårt och hitta ett alternativ då vad jag än hittade jämförde jag det med Ultima Online.

Spelar mindre nu än förr vilket beror på 2 saker igentligen, 1. Har inget Wohoo spel just nu 2. Hittade en hobby bygga arcade spel så föll väl naturligt kanske att det blev spel relaterat.

Då jag spelat online spel i typ 25år, Min värsta fiende är nog dom nya generationerna folk är fruktansvärt toxic och där skon klämmer lite och jag tappat intresset lite i mellan åt är det fruktansvärt man pallar liksom inte med dom. Så min grej är nog mer folket än man inte hittar nya spel och köra.

Som du skriver om konsoll finns riktigt bra spel dock drabbas jag ganska snabbt av panik (har ingen och snacka med) konsoll ensam spel inget för mig tyvärr.

Hur som hoppas du kommer trivas på FZ!

Tjena och tack så mycket! Har lirat en hel del wow med vänner som började sin onlinebana med Ultima och liknande spel, själv var jag nog lite för liten för de där spelen när de kom. Spelade lite Tibia i början av 00-talet men utöver det så var det inte förrän WOW kom som jag verkligen fastnade. Förstår verkligen vad du menar när det kommer till ersättare. När mitt intresse för wow började dala var det där några år som jag verkligen famlade runt...Spännande dock med byggandet av egna arcadespel!

Tycker du? Kanske är det så. Jag förstod tidigt på WOW att det var bäst att söka sig till RP-realms då folket där generellt var något äldre och mer mogna än på de andra servrarna. Sen har jag inte spelat särskilt mycket PVP heller då jag varit med intresserad av PvE. Kan tänka mig att mycket ligger i det där faktiskt.

Haha nej, konsol kan bli lite ensamt det är sant.

Skrivet av Zilverborn:

Jag har bara skrivit något enstaka inlägg på en screenshots tråd, men måste verkligen skriva en liten rad till dig. Vill bara säga att jag tycker du är otroligt duktig på att skriva, önskar jag hade dina färdigheter. Då kanske man skulle försöka sig på att recensera något spel. Något jag tror du skulle kunna vara väldigt bra på. Men hur som helst, grymt att du delar med dig så mycket att dig, och dina erfarenheter. Jag dras med i din text, och tycker som sagt det är väldigt intressant läsning.

Tack så mycket! Vad kul att du gillar det! Äsch, övning ger färdighet också. Alla kan i stort sett skriva, är du intresserad av att själv börja så bara hör av dig i PM så ska jag försöka hjälpa dig så gott jag kan. Recensioner kommer!

Tack för alla fina ord!

Skrivet av apocalypse101:

Alltså det där med att gömma paketet med TV-spelet gjorde även min pappa.
Julen 1989 när alla paketen var öppnade uppenbarade sig ytterligare ett paket med ett NES.
Resten är historia 😊

Haha verkar vara något av en klassiker ja!

Medlem

Återigen, tack så mycket för alla fina ord!

Idag har det varit en ganska så hektisk dag här hemma. Vi håller på att renovera köket och idag var det dags att sätta dit bänkskivorna...Det ska sägas här att jag inte är någon hemmafixare av rang. Mina färdigheter när det kommer att skruva stannar någonstans vid att bygga datorer. Jag lär mig dock och mycket har hänt sedan vi köpte huset! Självförtroendet hos mig är dock aldrig så lågt som när jag kommer in på typ Bauhaus eller liknande...Män i drivor med arbetsbyxor och så mycket lössnus under läppen att den buktar ut säkert en decimeter som självsäkert slänger upp brädor på något flak som de snabbt och smidigt givetvis också backar runt saker och ting med...Själv står jag där och svettas framför en stuv med träplankor som jag inte alls vet om de kommer att funka till det som ska göras och med en fjösig prilla Lyft under läppen, kaninpuls och allt. Nej fyfan, jag trivs inte i de där affärerna, men själva fixandet hemma går ju faktiskt framåt.

Vad det gäller spelandet så har det tyvärr varit lite väl lite av den varan idag. Hann med någon timme på Final Fantasy 13 dock och nu börjar det hända lite när det kommer till combaten på allvar. Idag var det första gången som jag faktiskt behövde tänka till lite för att klara av några fiender, kul! Känns bra med en progressiv utveckling i spelet och att det inte som tidigare mer eller mindre bara gick att trycka på "A" för att klara av alla fighter. Kul med djup!

Vad det gäller mitt "andra" spel att köra famlar jag fortfarande något i mörkret. Har satt en deadline för mig själv tills på onsdagkväll dock...Har någonstans landat i att jag nog ska ha någon form av shooter ialf. Det blir nog lite för tungrott med två RPGs samtidigt.

Hoppas att ni alla haft en skön helg och är utvilade inför ännu en vecka. För egen del så innebär denna veckan en del plugg samt ett veterinärbesök för en av hundarna och förhoppningsvis en hel del spelande.

På återhörande imorgon.

Tack och förlåt.

Medlem

Välkommen att stöta och nöta på forumen Greb

Medlem

Måndag! Kanske inte den bästa dagen i veckan för de flesta, i min bok så har dock alltid tisdagarna varit värre, helt värdelös dag det där,

Idag tänkte jag att vi kanske kunde diskutera det här med spelvärldar lite...Har funderat ganska mycket på ämnet den senaste tiden. Den numera insomnade spelpodcasten "Overkligt" hade ett intro som jag funderat väldigt mycket på sista tiden på just det här ämnet.

- Våra liv utspelas i oräkneliga främmande världar, om det så är spelens, filmernas eller bara fantasins

Det säger mig något, men har haft att lite svårt att bena ut vad det egentligen betyder för mig personligen. Stora delar av mitt liv har som sagt utspelats i Azeroth, men vad var det egentligen som drog in mig så? Visst gjorde/gör Blizzard ett helt fantastiskt spel, vännerna jag mötte där har många blivit vänner även utanför spelet. Var det jakten på epics...? Nej, jag tror inte det. Istället var det hur Blizzard lyckats bygga upp en värld som kändes genuin. Redan som liten vet jag att jag drogs tidigt mot det här med sagor...Drakar, riddare och djupa skogar och öppna fält. Borgar, sköldar och den där fantasin om att en helt oupptäckt värld låg vid dina fötter...Jag tror detta på något sätt alltid funnits med mig och Blizzard gav mig med World of Warcraft den chansen, chansen att få stiga in i en värld som jag tidigare endast kunnat uppleva i mina drömmar och fantasier...

Första gången jag sprang igenom Orgrimmars portar och hörde de nu så bekanta trummorna för första gången....Där och då kändes det någonstans som att jag hade hittat hem. Världen var och kändes oerhört levande. Minns fortfarande känslan av hur pulsen ökade något när jag för första gången tog mig till Undercity...De ruttna trasorna som hängde överallt, råttorna som irrade omkring på marken...Det var nästan så man kunde känna lukten av mögel och död där och då....Det finns otaliga fler minnen som dessa från mina äventyr i Azeroth och jag bär med mig alla väldigt kärt. Det var en fantastisk tid och ända sedan dess har jag nog någonstans jagat en liknande "kick" och det är inte förrän nu på senare tid som jag har kommit till insikten att jag kanske bara borde sluta leta efter något liknande igen. Stöter jag på något som får mig att känna på samma sätt igen hade det givetvis varit fantastiskt, men att hela tiden försöka känna efter och jämföra andra spel och spelvärldar med den känslan förstår jag har varit förstörande på väldigt många sätt och det var inte förrän jag slutade som jag verkligen lärde mig att uppskatta andra typer av världar igen.

Ett utmärkt exempel på detta är Metroserien. Detta var något av det första jag började spela på allvar när jag kommit ur min så kallade "wow-bubbla" och snacka om att den världen verkligen fick mig att känna något. Detta var dock nya känslor, känslor av instängdhet, känslor av klaustrofobi, känslan av hopplöshet....Just känslan av hopplöshet ligger under stora delar som en tung våt filt över hela världen...Trots detta så lyckades 4A Games ändå med konststycket att också skapa en värmer i världen. Människorna som befolkar den är visserligen rätt så hårda...Men här finns också djupare känslor som sorg, kärlek och vemod...Det ska sägas här att man visserligen hade något av en fördel då spelen i grunden bygger på Dmitrij Gluchovskij bok...Men trots detta så är det så oerhört imponerade hur man lyckats skapa en värld som verkligen får dig att känna dig som att du är Artyom...Något som också slog mig här är hur imponerande också ljudbilden är...Det limmar så oerhört bra med det grafiska och skapar en helhet som verkligen låter dig att resa till en annan värld för en stund. Minns speciellt att jag under genomspelningen av det första spelet en natt spelade utan hörlurar (jag sitter i stort sett alltid med hörlurar) det var helt enkelt för intensivt för mig att spela med ljudet så nära...Detta fick dock till följd att en av hundarna reagerade oerhört kraftigt på ljudet och verkligen tryckte in sig under soffan...Det om något säger hur oerhört viktigt det också är med ljudbilden i spel.

Ända sedan Metro har jag nu kunnat ta till mig ännu fler världar...Kanske inte alltid på samma sätt, men jag har lärt mig att uppskatta den otroliga variation som finns inom mediet som sådant och hur stor inverkan det faktiskt kan ha på en som människa. Som ren konstform är nog spel det absolut svåraste du kan tänka dig att ge dig på...Du ska inte bara göra ett "roligt" spel utan för att verkligen bli odödlig ska du också kunna skapa något tilltalande för ögonen, passande ljud- och ljussättningen...Listan kan göras hur lång som helst...Du behöver alltså mer eller mindre kunna kombinera alla världens konstformer samtidigt som du också ska få till tekniken. Oerhört imponerande!

Just nu spelar jag som sagt igenom Final Fantasy 13, ett spel och en genre som jag på förhand hade väldigt förutfattade meningar om och visst har några av dem också visat sig stämma, men precis som livet i stort så har mycket av det man på förhand trott inte visat sig stämma alls...Jag kan verkligen ta till mig karaktärerna i spelet och även om Vanille och Snow gör det svårt för mig ibland så är jag väldigt fäst vid Lightning, Hope och Sazh. Karaktärer som verkligen känns levande i en värld som också den (trots sin väldigt linjära stil) faktiskt också den känns levande och spännande...

Det finns en hel drös med spel som jag skulle kunna fortsätta att ta upp här och nu, men jag tror vi återkommer till Skyrim, Oblivion och liknande en annan dag...

Vilka världar tycker ni att spelutvecklare lyckats lite extra med? Hade varit väldigt roligt att höra vad ni tycker.

Nu cirkulerar dock två hundar runt här så tror jag gör bäst i att ta med dem ut på sin kvällspromenad. På återhörande imorgon.

Tack och förlåt.

Medlem

Oftast är det världar i öppna RPG spel som tilltalar mig extra mycket, spel som Fallout, The witcher, Elder scroll osv.
Här får man röra sig fritt, upptäcka lite som man vill och behöver inte bara följa en story hela tiden.
Jag gillar även möjligheten att själv få bestämma vem man ska vara i dom här världarna, vill du vara den stora hjälten eller den kalla lite mer hårdhudade typen eller kanske bara en ren egoist är upp till dig.
Det brukar även cirkulera en del sköna karaktärer i dom här spelen som både älskas och hatas.

Samtidigt kan stämningen i världen i de mer linjära spelen kännas tydligare tycker jag.
Ångesten och hopplösheten jag stundvis känt när jag spelat igenom Metro serien och The last of us har inget öppen värld spel riktigt lyckats fånga och då kan ingen direkt påstå att till exempel Fallout världen är speciellt munter.

Men jag har fortfarande inte fått den där stora kicken utav en värld som de 3 första expansionerna utav wow.
Everquest var det första mmo spelet jag stötte på, jag ägde det dock aldrig själv utan kunde endast spela det på loven dom gånger jag åkte för att hälsa på min moster och hennes sambo. Mor och Far tyckte inte att de där med att ha kontokortet registrerat på ett spel kändes speciellt bra annars hade jag nog vart lika torsk på det som jag senare skulle bli på wow. Tackar till han som kom på gamecard. Det är något speciellt att spendera sin tid i ett mmo men det allra viktigaste här är att man hittar ett skönt gäng att spela med annars hade jag nog tröttnat mycket tidigare. Jag vill inte veta hur många timmar det hoppats mellan hustak i nån stad bara för att kunna sitta och snacka skit på Teamspeak.

Jag tror ett av problemen förutom ålder och att jag är mer kräsen nu är att det känns svårare att bli imponerad utav nya spel idag eftersom mycket redan gjorts tidigare i andra spel.
Första gången jag spela GTA var jag så himla torsk på att man kunde sno bilar och köra hur man ville, när Battlefield 1942 kom kunde man flyga plan och köra pansarvagn. Max payne med sitt slow motion, Assinssin's creed att man kunde klättra på nästan allt och deras upptäcka kartan torn som var riktigt fränt då, men som nu mer bara är ett förstörande moment i spel om du frågar mig.
Därför kom Death stranding som en frisk fläkt med lite ny tänk, gillade det dock inte första timmarna men sen ville jag inte att det skulle ta slut istället.

Medlem
Skrivet av confal:

Oftast är det världar i öppna RPG spel som tilltalar mig extra mycket, spel som Fallout, The witcher, Elder scroll osv.
Här får man röra sig fritt, upptäcka lite som man vill och behöver inte bara följa en story hela tiden.
Jag gillar även möjligheten att själv få bestämma vem man ska vara i dom här världarna, vill du vara den stora hjälten eller den kalla lite mer hårdhudade typen eller kanske bara en ren egoist är upp till dig.
Det brukar även cirkulera en del sköna karaktärer i dom här spelen som både älskas och hatas.

Samtidigt kan stämningen i världen i de mer linjära spelen kännas tydligare tycker jag.
Ångesten och hopplösheten jag stundvis känt när jag spelat igenom Metro serien och The last of us har inget öppen värld spel riktigt lyckats fånga och då kan ingen direkt påstå att till exempel Fallout världen är speciellt munter.

Men jag har fortfarande inte fått den där stora kicken utav en värld som de 3 första expansionerna utav wow.
Everquest var det första mmo spelet jag stötte på, jag ägde det dock aldrig själv utan kunde endast spela det på loven dom gånger jag åkte för att hälsa på min moster och hennes sambo. Mor och Far tyckte inte att de där med att ha kontokortet registrerat på ett spel kändes speciellt bra annars hade jag nog vart lika torsk på det som jag senare skulle bli på wow. Tackar till han som kom på gamecard. Det är något speciellt att spendera sin tid i ett mmo men det allra viktigaste här är att man hittar ett skönt gäng att spela med annars hade jag nog tröttnat mycket tidigare. Jag vill inte veta hur många timmar det hoppats mellan hustak i nån stad bara för att kunna sitta och snacka skit på Teamspeak.

Jag tror ett av problemen förutom ålder och att jag är mer kräsen nu är att det känns svårare att bli imponerad utav nya spel idag eftersom mycket redan gjorts tidigare i andra spel.
Första gången jag spela GTA var jag så himla torsk på att man kunde sno bilar och köra hur man ville, när Battlefield 1942 kom kunde man flyga plan och köra pansarvagn. Max payne med sitt slow motion, Assinssin's creed att man kunde klättra på nästan allt och deras upptäcka kartan torn som var riktigt fränt då, men som nu mer bara är ett förstörande moment i spel om du frågar mig.
Därför kom Death stranding som en frisk fläkt med lite ny tänk, gillade det dock inte första timmarna men sen ville jag inte att det skulle ta slut istället.

Håller med dig till fullo angående Metro, otrolig spelserie även om jag nog tycker att Exodus kanske var det sämsta i serien. Jag har ännu inte gett mig in på Fallout men fått New Vegas rekommenderat till mig av många då jag gillar Outer Worlds så det får jag ta en närmare titt på i framtiden.

Hade precis som du också fått uppfattningen att jag var kräsen och inte alls kunde "komma in" i spelvärldar på samma sätt och det kan jag nog inte heller riktigt, men jag har blivit bättre på det den senaste tiden och även om åldern och liknande givetvis spelar in så är jag väldigt glad idag för att jag hittat tillbaka till den där nyfikenheten på spelvärldar igen. Skillnaden idag är väl att det riktiga livet kanske kommer och knackar på lite för ofta bara.

Medlem

Tisdag! En bra tisdag faktiskt!

Sambon och jag hade en riktigt härlig tur med hundarna nu ikväll och det känns faktiskt rätt så skönt att hösten nu är på gång på allvar. Jag har personligen inga större problem med att det blir mörkare, lite sol mitt på dagen är såklart välkommet men det är något speciellt att kura ihop sig framför något riktigt bra spel när vinden viner kring huset och regnet slår mot fönstret....Well nog om vädertjafs..

Idag har jag förutom att skriva lite på ett arbete och grejat en del med huset också klickat hem tre spel. Far Cry 5, Assasins Creed Black Flag samt Kingdoms of Amalur Re-Reckoning...Två av dessa har jag faktiskt någon form av band till...

Far Cry 5
Far Cry 3 var ett av de få spel som jag spelade under förra generationen och jag gillade det skarpt. Speciellt gillade jag att använda mig av pilbågen och smyga runt. Kollat runt lite på de andra spelen i serien som också kommit mellan trean och femman men fastnade inte direkt för något. Att springa runt på amerikanska landsbygden kändes dock lite spännande samtidigt som jag också blev lite intresserad av den onda snubben.

Kingdoms of Amalur Re-Reckoning
Detta spelade jag en helg hemma hos en polare för en massa år sedan och vi fastnade båda rejält. Tanken där och då var att köpa hem det till min PS3, men som så mycket på den tiden rann det ut i sanden så när jag såg att det skulle släppas en remaster så kunde jag inte hejda mig. Minns att jag verkligen gillade världen och hoppas att det fortfarande håller i sig.

Assasins Creed Black Flag
Började för några veckor sedan att spela Ezio Collection och även om det nu var ett tag sedan jag spelade då jag fastnat fullständigt i Final Fantasy 13 just nu så gillade jag det. Min bror har tjatat på mig att även införskaffa de andra spelen i serien så när nu Black Flag poppade upp så plockade jag det också. Det jag hört om spelet är mer eller mindre endast positivt och det ska bli väldigt spännande att ta sig an det när jag väl kommit igenom Ezio Collection..

Nu vänter dock sängen för mig, var uppe i natt och kollade på Stanley Cup finalen och även om jag sov någon timme på dagen så börjar det nu kännas. På återhörande imorgon.

Just det, jag har även begått recensionspremiär här på forumet. Kanske inte det roligaste spelet att recensera och kanske inte heller det hetaste spelet på marknaden direkt, men jag ville ändå doppa i tårna och testa. Synpunkter och liknande är varmt välkomna!

Här hittar ni recensionen: #4043355

Tack och förlåt.

Medlem
Skrivet av greb1989:

Håller med dig till fullo angående Metro, otrolig spelserie även om jag nog tycker att Exodus kanske var det sämsta i serien. Jag har ännu inte gett mig in på Fallout men fått New Vegas rekommenderat till mig av många då jag gillar Outer Worlds så det får jag ta en närmare titt på i framtiden.

Hade precis som du också fått uppfattningen att jag var kräsen och inte alls kunde "komma in" i spelvärldar på samma sätt och det kan jag nog inte heller riktigt, men jag har blivit bättre på det den senaste tiden och även om åldern och liknande givetvis spelar in så är jag väldigt glad idag för att jag hittat tillbaka till den där nyfikenheten på spelvärldar igen. Skillnaden idag är väl att det riktiga livet kanske kommer och knackar på lite för ofta bara.

Ja håller med tyckte Exodus var bra men når inte riktigt fram hela vägen.
New Vegas är riktigt bra tycker jag, Outer Worlds har jag dock inte spelat men ligger med på framtids listan.
Just nu har jag gett Bloodborne ett nytt försök och tagit mig längre än första gången i alla fall. Får se när jag sliter av mig håret och ger upp denna gång gillar egentligen inte spel som Dark souls och Nioh osv men likväl ska jag ge mig på dom och blir alltid lika tjurig.
Det finns någon form av hatkärlek, känslan när man plockar en boss efter försök nummer 50 är rätt härlig ändå.

Jag tror min räddning till spel har vart just att verkliga livet nu mer knackar på i tid och otid.
När frugan jobbar natt och lilleman vaknar precis när något spännande ska hända, då jag ligger i mörkret och stirrar upp i taket i väntan på att han ska somna om igen. Där och då väcks den sanna spelglädjen att jag bara vill tillbaka och se vad som händer. Att lyckats vakna 1tim innan alla andra och smyga upp och spela en stund eller när jag ser att klockan börjar närma sig läggdags för att orka upp till att lämna på förskolan och hinna till jobbet i tid, men jag ska bara göra klart en sak till. De här stunderna är dom allra roligast att spela och jag måste ofta sluta när jag som minst vill det. Det är både frustrerande att behöva sluta men även det bästa som kan hända mig många gånger för att då längtar jag tillbaka. De gånger jag får göra klart alla mina ska bara är det inte säkert att jag rör spelet på flera veckor.
Blir en aning trött på mig själv ibland.

För övrigt tycker jag Assassin's creed Black Flag är det bästa utav Assassin's spelen. Då har jag dock inte spelat Origins eller Odyssey än.

Medlem

Hoppas det är okay att reply:a.

Amalur är underskattat faktiskt. Är rätt roligt att spela.

Far Cry 5 hade ju så sjukt bra sekvenser med the inbred redneck family. Väldigt bra voice-acting och bra dialog. SJälva gameplayet var ju helt okay också.

Outer Worlds är också helt okay! Fast det kändes mest som ett Fallout NV.. i sci-fi setting.

Hoppas du hittar tid till att lira mer~

12
Skriv svar