Diskutera – Vilka är dina bästa World of Warcraft-minnen?

https://youtu.be/qJ9qCf_UoDU

Första gången guilden tog ner ragnaros.
Vi trodde först att vi hade dödat honom, men han gick ner under ytan. Sedan när han dök upp igen så ankhade jag och drog en frostshock, och en Hunter gick upp från feign death och sköt typ ett skott, och då dog han.
Kolla på videon med ljud. Den stressen och glädjen som hörs genom TeamSpeak...

En del minnen från vanilla WoW sticker ut, men blev rätt lycklig när jag rollade högst i ett fullt raid och fick Reins of the Astral Cloud Serpent i MoP

LEEEEERROOOOY JENKINS 😁

första gången jag sprang från ironforge till menethil harbor för 15 år sedan.

När man fick flying för första gången. Jag och en polare blev 2nd/3rd på servern till 70 efter en sisådär hälsosam grind. Sjukt skön känsla att mounta upp.

Ett ganska obetydligt och tragiskt minne egentligen. Men levlade min dödsriddare och dog på ett och samma ställe hela tiden. Tillslut blev jag så arg så jag slog datormusen i skrivbordet och den gick sönder.

Vilket resulterade i att jag inte kunde spela datorspel tills jag samlat ihop till en ny datormus...

Märkligt nog är mitt bästa minne nog från releasen av Classic. De första två-tre veckorna då världen öppnade upp sig för mig igen. Och den plötsliga insikten om hur roligt det var att lära känna guild-medlemmar (var annars mer än tio år sedan jag tyckte den sociala biten i ett spel med 'främlingar' var rolig senast).

Dessvärre försvann den aktiva delen av gillet över en natt samtidigt som jag fick musarm och tvingades lägga ned.

Är vansinnigt sugen på att gå på't igen, men är rädd att charmen är borta såhär ett år senare. Att folk redan är så inne i sina roller att det inte finns plats för en förvirrad noob som jag.

I classic blev min druid gankad i en grotta i Winterspring av ett horde-party som skulle göra Onyxia pre-quest. Jag sprang tillbaka och smög in i grottan och wipeade dem tre gånger som tack, utan att dö själv.

Nuff said kolla hela om ni vill slutet har ett riktigt härligt vrål

Även om spelet onekligen blev bättre med tiden så är första måanderna med vanilla svårslagna. Mitt första MMORPG, en helt ny värld att utforska och bygga relationer med personer som var mer eller mindre lika vilsna.
Typ folk ger sig ut och klättrar runt i stranglethorn valley för att de har hört rykten om säljare av tiger mountet .

Nu har jag sjukt många minnen från wow från prestart upp till cata men ett av de bästa var när vi (jag och en polare) 2 präster stod vid greatelift i södra barrens (i vanilla då) och mindcontrollade alliance som vi sen sprang ut för stupet med Synd att de tog bort mindcontroll

Roligaste vara väl Armageddon event i wow beta.. sedan skulle vara vara klok och vänta innan man köpte spelet när det gick live men allt var slutsålt i butiker och på den tiden köpte jag inte digitala spel (om det ens fanns digitalt då kommer jag inte ihåg) och när spelet var tillgängligt igen så hade jag tappat suget/ glömt bort det..

Så kanske man ska vara tacksam att man inte fastnade

Många server firsts i TBC och WotLK, men den mest minnesvärda är helt klart Kil'Jaeden i SWP, det var bara för episkt efter fiaskot som var M'uru, Illidan var inte tokig han heller, inte Vashj heller iof och inte Kael'Thas heller iof.. Haha... Men Kil'Jaeden tar priset helt klart just på grund av att det var en otroligt prestigefull grej att cleara SWP pre-nerf (inte M'uru nerfen utan 30% nerfen), fan vad jag saknar dom tiderna. För WotLK är det top 50 world "The Immortal" kanske inte lika prestigefullt pga att Naxx var otroligt enkelt, men jävligt kul grej. var även först på servern med OS3D mountet :D. Saknar guildkänslan och att inte ha transmogs, när gear faktiskt betydde något och det var sjukt coolt att gå runt i full t6 i Shattrath och se ner på alla plebs :(..

Efter det så har jag bara lirat oerhört casual, det var storhetstiden det.

1. Vanilla launch, jag hade ingen aning vad jag gjorde. Spelade human och råkade springa som låg level till Westfall. Jag träffade två spelare med högre level och dom gav mig ett grönt vapen, några silver och visade vägen tillbaka till Elwynn.
2. Leveling i TBC i Hellfire Peninsula, Zangarmarsh, Terokkar och Nagrand och farming av primals på min hunter.
3. Raid med min guild i WotLK och när jag äntligen fick Solace of the Defeated trinket som var då BiS för healer på min holy priest som är sedan dess min main.

Första gången jag gjorde warlock questen "Devourer of souls" där man som alliance för första gången ger sig in på fiendens territorium, The Barrens för att få en succubus som pet. Jag var på riktigt helt livrädd att jag skulle stöta på någon horde. Det var tydligare gränser på den tiden och saker som warmode existerade inte.
Sen försvanm lite mer än 2 år av mitt liv i det där spelet innan cataclysm tog död på allt.
Jag hade förhållandevis tur, min sambo stod ut av någon anledning även att hon är helt ointresserad av spel, och står fortfarande ut med mig ca 13 år senare Hade bara 1 irl kompis som spelade wow, men även att dom andra knappt såg mig under den här tiden har jag dom kvar. Jobb hade jag inget, vilket var tur.

En snubbe jag levlade med. Vi var klara med en quest och skulle tillbaka till staden. Han spawnade sitt mount, som var riktigt high-end då typ. Han frågade om jag inte hade mount och jag ja nej. Såna pengar var ljusår bort och bara en dröm. Då gav han mig 500G (tror jag det var som de kostade på den tiden) bara sådär och sa "Go buy mount :)" Kanske inga pengar för han men för mig var det rena förmögenheten. Sen sprang han iväg och jag lunkade tillbaka till stan och köpte min första häst. En sån dag! Hela wow var ju anorlunda efter det.

Oj då, jag är en riktigt WoW n00b då jag bara spelat sedan förra våren.

Men har väl ändå ett par.

1.) En episk strid PvP strid på en bergstopp i Tirigarde Sound(Kul Tiras), min guild och jag drabbade samman med en fiendegrupp. Jag var fortfarande välidgt grön på PvP vid den tiden. Jag spelade på min Shadow Priest och kom bort från mina guildies och hamnade i en 1v1 strid på bergstoppen med en warrior från fiendegruppen, slutade med att jag använde Mind Control och fick honom att slänga sig nerför klipporna mot en säker död, och kunde sedan hjälpa mina guildies igenom att flanka fiendegruppen. ^_^

2.) Mitt första och andra "Ahead of the Curve" på Eternal Palace och Ny'Alotha. (Och tack vare en guildie så finns minnena väl bevarade!)

Ja var ska man börja, hela beta upplevelsen när grunderna för guildet sattes inför vanilla. Hela resan till 60 och när man efter lång väntan kom in i Blackwing lair.

Eller kanske två-månaders grinden för att få Wintersaber mounten.

Eller kanske Burning Crusade och joinade Memento Mori och hardcore jagade tidiga kills med bästa rank som världssjua på Lady Vashj.

Eller kanske all härlig machinima som t.ex. Illegal Danish?

Härliga tider men skulle aldrig kunna göra om det

Oj, så mycket bra och fina minnen. Bästa perioden i mitt gamerliv, alla polare spelade samma spel varje dag. Även de som aldrig spelade. Gemenskapen var underbar.

Det första minnet som dyker upp är när jag jobbar som servitör och kör lunch. Hade jobbat 12 timmar dagen innan samt spelat hela natten, noll sömn. Tanken på att jag ska jobba i ca 10 timmar till fick mig nästan att svimma, men sedan kom tanken på att min nyskapade dwarf-female Priest väntar när jag kommer hem. Energin av ren eufori som fyllde mig då var fantastisk.

När gänget pratade om betan konstant i högstadiet innan det släpptes, allt man hoppades på och hur häftigt det skulle bli.

Sedan när jag väl spelade betan, så slutade jag nästan direkt. Det var inte alls det man hade hoppats på. Det roligaste var att fiska och dyka i vattnet typ. Inte rört spelet sedan dess.

Jag lekte runt som fire Mage i battlegrounds under en tid då fire absolut inte var en PvP spec (vet inte hur det är nuförtiden).
I Warsong Gulch lyckades jag ensam hålla kvar fiendens flaggbärare, som definitivt inte var ensam, nära vår graveyard tills teamet respawnade. I mitt minne så var det minst hela motståndarlaget... så jag gissar att verkligheten var närmare fyra pers :D.

Det hade absolut inte stannat i mitt minne om det inte varit för de, för mig, odödliga orden, "omg nerf gnome" av en medspelare (jag var alltså gnomen i fråga, om det är otydligt).

Annars måste jag säga första gången guilden tog ned Yogg-saron.

När jag mötte Hogger för första gången.

Man skulle upp på något berg för att fixa en quest sak och man skulle egentligen gå igenom en grotta och ta portal upp men jag lyckades hoppa på till toppen på utsidan och sedan teleportera in mina clanvänner, under tiden så använde vi som var där fear på de horde som hade tagits sig igenom grottan för sitt quest.

När jag drog min första bubbla + hs mot 5 hordes som försökte ganka mig. var någon vecka efter release på vanilla wow då alla försökte nå lvl 60.

Guilden som man var med i gav en riktigt bra minnen också, spelade med Recipe for Hate på Shadowmoon och senare Ad Noctum på Magtheridon med samma snubbar. Ingen guild eller clan har varit lika bra som den under min tid som gamer.

Otroligt svårt då det finns 15 år fyllda av episka minnen.

Rent allmänt är väl de skönaste minnena från World PVP där man vunnit trots dåliga odds samt arena-matcher där man piskat motstånd med högre rating/kända spelare.

Många vänner man lärt känna och skapat gemensamma minnen med också!

Fler kommer det bli så fort Shadowlands släpps

Kan fortfarande minnas då jag levlade i TBC och senare raidade Kara, Wotlk är nog favoriten dock, när jag böt till prot på min warrior så blev jag förälskad, var så sjukt roligt att tanka