Recension – Yakuza: Like a Dragon
Det jag alltid uppskattade med Yakuza-serien var just att Kiryu hade en väldigt respektfull och seriös framtoning. Som, med sidouppdragen undantagna ändå höll sig på en jämn nivå.
När jag läste recensionen fick jag några funderingar. Är det de sedvanliga sidouppdragen som kan vara helt tokiga och oseriösa på det där typiska japanska sättet? Eller är det genomgående i den huvudsakliga handlingen också?
If You Have an Idea that You Genuinely Think is Good, Don't Let Some Idiot Talk You Out of It.
Skulle så gärna vilja se ett ordentligt, bättre utvecklat och mer djupgående spel som utspelar sig i den japanska undervärlden/maffian. Det är en cool setting men den här serien tilltala mig inte alls tyvärr. Sucker Punch som gjort Ghost of Tsushima skulle säkert kunna lyckas med det.
Har misstänkt sedan jag hörde om det nya fighting systemet att det nog inte kommer bli helt till fördel för den här serien.
De verkar ha fokuserat för mycket på lustiga kostymer, hejdlösa attacker och fåniga fiendetyper, och för lite på att göra striderna faktiskt roliga eller engagerande bortom ytlagret.
De verkar ha fokuserat för mycket på lustiga kostymer, hejdlösa attacker och fåniga fiendetyper, och för lite på att göra striderna faktiskt roliga eller engagerande bortom ytlagret.
Ja, Det kanske är dags att göra något annat än Yakuza spel? De har kränkt ut några stycken nu och man börjar undra om de inte är längst ner i tunnan och rotar nu efter idéer til både story och sidoäventyr.
Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.
Ja, Det kanske är dags att göra något annat än Yakuza spel? De har kränkt ut några stycken nu och man börjar undra om de inte är längst ner i tunnan och rotar nu efter idéer til både story och sidoäventyr.
Judgement var ett riktigt trevligt sidospår där de fick utforska lite nya marker, fast i samma stil som de gjort i Yakuza-serien.
Lite väntat utifrån kommentarer jag har sett. Y0 har fortfarande bäst story och jag skulle gärna ser att de försöker toppa det narrativt i stället för att fokusera mer på galenskap.
Men jag ser ändå fram emot att köra igenom detta i väntan på Remastered Collection PC.
H-How can she slap, kupo!?
Väldigt bra recension. Tyvärr verkar de ha gått åt helt fel håll för min smak med story, karaktärer och liknande. Striderna verkar roliga, men det hjälper ju inte om allt runtomkring är för fånigt.
Nämen tackar! Det värmer.
Det är synd, för det finns en potentiellt intressant intrig begraven här, men när de väl kommer så långt är det för lite, för sent för att jag ska kunna ta det på allvar.
Diggar det här spelet ordentligt. Storyn är bra, karaktärerna är roliga, striderna är helt okej och alla minigames samt side quests är fantastiska.
Började köra detta på ps4an när det var relativt nytt men slutade runt chapter 10. Då hade alla mängder av fighter tagit knäcken på mig o det var inte längre roligt. Spola fram tiden tills för ca en månad sedan när jag tänkte jag ska ge spelet en chans till o installerade ps5 versionen istället o körde igång från scratch. Den här gången gick det bättre och har lyckats hitta små sätt o inte hamna i meningslösa fighter ute på gatorna hela tiden. Och nu är jag mot slutet och måste säga jävlar vilken story de skrivit den här gången. Rena rama Oscar nivån. Vilken vändning det tar när pusselbitarna börja falla på plats.
Här borde flesta spelutvecklare ta sig en titt i hur man skriver spänning o hela balunsen
Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.
Jag hade möjligen hört talas om Yakuza-spelen innan i förbifarten men halkade in på det här när jag skaffade en Steam Deck - som ett fan av Final Fantasy och GTA-spelen så måste jag säga att det är sällan jag blir så överraskad av ett spel. Det är vrickat helt klart, väldigt japanskt, men för någon som varit borta från spel rätt länge så är är jag oerhört road av spelupplevelsen hitintills.
