Era största spelögonblick denna generation

It's not a lake, it's an ocean
Era största spelögonblick denna generation

Sammanfattningarna av generationen som gått duggar tätt, som det ska vara när en generation är på väg att ersättas (nåja) av en ny. Årets spel håller på att koras här på sajten, men jag är nyfiken på era största ögonblick under generationen som gick. Det kan vara en scen, en händelse, ett, ja, ögonblick, som fick er att tappa hakan, le med hela ansiktet av förtjusning eller som tvärtom satte sig i magen som en knut och kanske fick er att bli illa berörda. Kort sagt: sådant som berörde på riktigt. På något sätt.

Denna fråga kan vara svår att besvara utan att spoila så låt oss av respekt för varandra vara lite försiktiga. Jag föreställer mig att det går att nämna ungefär vad ni menar och sedan lägga resten bakom ett spoilerskynke.

Det finns åtminstone en handfull, men jag har två som jag kan beskriva på rak arm:

Voice of God (Rise of the Tomb Raider)
Jag älskade del två i Crystal Dynamics reboottrilogi. Det var en utmärkt blandning av utforskning, strid och överlevnad förlagd till spännande karga miljöer. Gravarna var ett steg framåt jämfört med rebooten från 2013, och särskilt en av dem grep tag. Jag klättrade längs en bergssida, högt som tusan, och började plötsligt höra ett ihållande dån. Det lät så högt att jag först trodde att det var något utanför fönstret som lät. Jag klättrade närmare, tog mig slutligen fram till graven och såg vad det var. Majestätiskt.

Återvinningscentralen (Detroit: Become Human)
Detta var en av generationens största överraskningar för mig. Jag blev oerhört emotionellt påverkad av berättelsen och kom att bry mig mycket om karaktärerna. Det var nyckeln till de känslor som spelet fick mig att känna mot slutet när det bokstavligen handlade om liv eller död. I synnerhet var det några scener som utspelas mot spelets slut som var genuint obehagliga genom sin rätt tydliga referens till historiska förbrytelser.

När Kara och Alice hamnar på slutstationen, återvinningscentralen som i praktiken är en dödsfabrik, började jag må illa. Hur tusan skulle jag ta mig härifrån? Fanns det ens en väg ut eller betydde detta att jag hade misslyckats? Jag kände att här fick jag bara inte ta ett felsteg. Händelserna satt kvar i magen. Länge.

Vilka är era största ögonblick under den gångna generationen?


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

ögonblicket då Asylum Demon faller ned och jag har ett trasigt svärd i Dark Souls 1 Remaster. Också cinematic i Baldurs Gate 3


signatur

“A painter should begin every canvas with a wash of black, because all things in nature are dark except where exposed by the light.”
― Leonardo da Vinci

Skribent

Inledningen i Death Stranding var jäkligt häftig. Storslagen och grymt intim på samma gång, och den skvallrade verkligen om att det var en speciell upplevelse som väntade.

Omgivningen med de vassa klipporna som blandades med den lummiga, gröna mossan, den härliga musiken och kontrasten mellan vildmarken och civilisationen gjorde det till ett riktigt häftigt ögonblick.

Medlem

Det enda jag egentligen fastnat lite för denna generation är inledningen till Death Stranding och fighten i början med Baldur i God Of War. Annars tycker jag den har varit rätt medioker när det kommer till speciella ögonblick.
Det har kommit bra spel, men inga som riktigt utmärkt sig med något häftigt eller originellt.

Medlem

Uppdraget i red dead 2 när man stormar braithewaith manor med sitt gäng håller till bland toppen för mig.

Medlem

Svårt! Tror faktiskt att Inside bjöd på det. Otroligt många gripande ögonblick i det spelet


signatur

"I'll bet Hector pauses here every day, and thinks to himself... 'Boy I wish I could see past my gut and enjoy my expensive monogrammed floor!'"

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av cohletrain:

Svårt! Tror faktiskt att Inside bjöd på det. Otroligt många gripande ögonblick i det spelet

Inside var verkligen en speciell upplevelse. Nästan svår att beskriva.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Första gången jag spelade uppdraget i GtaV där Trevor på motorcykel förföljer ett kraschande flygplan, vet inte om d är d största men d var det som jag tänkte på direkt

Medlem

Jag har fruktansvärt svårt att komma ihåg såna här tillfällen....Final Fantasy 7: Remake var egentligen ett enda stort WOW, mäktig upplevelse med många grymma ögonblick. Slutet var riktigt grymt.

Days Gone hade några riktigt bra ögonblick också, som när man stöter på sin första riktigt stora horde. Finns några andra också som jag inte riktigt kan nämna utan att spoila storyn.

Nier: Automata påverkade mig mer än jag kunde ha föreställt mig. Rätt kraftig story i det spelet, kan egentligen inte säga mycket mer där heller utan att spoila handlingen.

Att kasta yxan, och dra tillbaka den, i God of War var riktigt coolt. I början log jag vid varje tillfälle.

Ghost of Tsushima hade några grymma ögonblick också som jag inte vill spoila...

Joseph Seed i Far Cry 5....fy fan vilken obehaglig person, tyckte det var riktigt coolt när han vid olika tillfällen sitter och pratar in i kameran och stirrar dig rätt in i ögonen. Riktigt snyggt gjort och riktigt bra skådespelare.

När man mot slutet stöter på en viss person i Fallen Order....riktigt "Oh shit" moment....

Medlem

Kan låta banalt, men min första kill i Dayz.
Tog mig dagar innan jag träffade en enda person. Såg och hörde folk långt borta men aldrig nära någon.
Var alltid nervös och med svettiga handflator.

Så när jag mötte en annan spelare för första gången i pavlovo (man hölls sig långt från militärbaser men ibland smög man fram för att kolla) sköt jag av ren rädsla.
Hjärtat bultade så in i bomben.


signatur

"High life on low budget"

Inaktiv

Vet inte om PC räknas i generationer men..
Slutet på HL Alyx var ju rätt mind-blowing.
Annars har jag många coola ögonblick i spel som Hell Let Loose och Squad.

Medlem

Får nog hålla med Voomy om i princip hela Nier: Automata -- årtiondets bästa spel, men går inte beskriva varför utan att spoila det.


signatur

Move.L #beef, $4
Om du läser detta, har jag aptråkigt på jobbet -- och andra sidan, verkar du ha det också, ska vi ligga med varandra?

Medlem

Tveklöst slutet på Death Stranding, svårt att berätta utan att spoila men sista ”leveransen” man ska göra så var jag på väg att avsluta spelet där och avinstallera, väldigt tacksam att jag tog mig samman och spelade klart.

Förra generationen var det i Demons Souls när man kom till boss-striden Maiden Astraea och Garl Vinland, ska bli väldigt spännande att återuppleva detta i remaken.

Medlem

Jag blev pappa sommaren i fjol. Att spela igenom Death Stranding var en känslomässig berg-och-dalbana utan dess like. Spelets sista "leverans" och musiken som ackompanjerade lade en riktig tung råbandsknop i magen. Och Mads Mikkelsens (vilken enastående skådespelare!) avslutande scener satte igång vattenverket på riktigt. Jag menar riktigt fulgråt. Och den efterföljande scenen där

Sam desperat försöker genomföra hjärtlungräddning på Lou

hjälpte på inget sätt tårarna att stanna av. Jag är i efterhand väldigt tacksam att jag var ensam hemma under spelets sista ~ 3 timmar. Definitivt ett av mina starkaste spelminnen på länge.

Medlem

Spoilers för The Last of Us 2 samt Horizon: Zero Dawn följer nedan.

- Slutscenen i The Last of Us 2 var oerhört stark för mig. Dvs. tillbakablicken där Ellie och Joel försonas. Den betydde oerhört mycket för mig. Vetskapen om att Joel fått Ellies förlåtelse innan han dog. Grät som aldrig förr. (Med det sagt vet jag fortfarande inte vad jag tycker om det förbannade, fantastiska, spelet.)

- Maker's End i Horizon: Zero Dawn. Hade konstant gåshud när jag långsamt nystade reda på vad som hänt 'the old ones'. Största wow-upplevelsen sedan Sovereign i Mass Effect.


signatur

När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Medlem

Den scenen som berörde mig mest var slutscenerna i The Last of Us Part 2. Så sorgligt och tungt på så många plan.

Gladare minnen fick man av Uncharted 4 som bjöd på riktigt häftiga actionscener (bilsekvensen bland annat).


signatur

Kunskapsförmedlare.

Avstängd

Denna generation:
Spelar igenom RDR2 till PC just nu för andra gången, och det slår mig återigen hur grymt överlägsna Rockstar är. CD Project i all ära, men inget spel är roligare eller bättre än RDR2 på alla punkter, sjukt är ordet.

Xbox 360-eran : Rockstar table tennis. Den första HD-upplevelsen för min del och ett fantastiskt simpelt spel med grym känsla.


signatur

Jag är precis som din morsa.

Hårig

Medlem

Definitivt inledande striden med Balder i God of War. Den striden var makalös och satte nästan en för hög högsta nivå för resten att leva upp till.

Death Stranding har många moment som tog andan ur mig men som många säger är speciellt inledningen svår att glömma. Inledningen visade hur detta spel gjorde något som verkligen var next-gen samtidigt som känslan var såpass annorlunda från allt annat som gjorts förut. Vill ha mer Death Stranding!!

RDR2 när alla sitter vid en lägereld, dricker, blir fulla och samtalar. Verkligen häftig scen som fånga en atmosfär som jag velat ha mer av.

Medlem

Många, men ett som jag var tvungen att föreviga med en screenshot var på Geralt och Yennifer i Blood & Wine.


signatur

Jag skiter i vad du känner, jag vill veta vad du tycker/tänker!

Medlem

FF 7r är väl de bästa spelet jag spelat sen jag vet inte när så de får bli det.

FM-guru
F.d. Sisyr

Det är nog bara Disco Elysium som berört mig så pass, och det med en rad olika scener. Men det finns ju inte till konsollerna (än), så jag vet inte om det räknas.

Annars slår jag ett slag för What Remains of Edith Finch, och då specifikt storyn om Lewis Finch. Tragiskt, melankoliskt och den absoluta toppen av interaktivt berättande i "walking sims".

Medlem

Hmm, svårt att komma på spelögonblick, men några dök upp i alla fall. Jag vet att Detroit: Become Human lyckades med att göra mig tårögd men vilken ögonblick det nu var kan jag inte komma på.

Batman: Arkham Knight var det första jag spelade på PS4an, och i början när man får bilen och den sladdar fram i slowmotion och kameran är jättenära ena hjulet och "helvete vad detaljerad bilen är!"

Slutet av Witcher 3: Blood & Wine när Geralt tittar in i kameran och ger dig ett leende efter att ha spelat som honom i vem vet hur många timmar, det kändes rätt fint.

PSVR, speciellt Astro Bot som charmade från första början när man viftade bort honom med kontrollen i menyn.

Medlem

Ett av de mest minnesvärda ögonblicken för min del måste vara första gången jag provade vr hemma. Det kändes nytt och fräscht och spelen kom i en helt ny approach och man fick spela och se spelvärldarna ur nya perspektiv.
När jag för första gången blev nedsänkt i den där hajburen och spana in maneter och annat som simmade förbi mitt gapande nylle var helt otroligt. Allt nere i min man-cave

Medlem

Bloodborne! Känslan att spöa Orphan of Kos första gången var riktigt nice. Sån sjukt bra strid och enligt mig svåraste bossfighten av alla Froms spel.

RE7 och RE2maken var också sjukt nice. Älskar verkligen när det kommer skräckspel av den kvalitén. Bästa skräckupplevelsen sen Amnesia imo.

FFVII Remaken, Sekiro, NieR och Persona 5 Royal var också riktigt grymma spel.

Japanerna är genier när det kommer till spelskapande

Control får också en honorable mention. Ett spel som verkligen överträffade mina förväntningar.

Inaktiv

Alla trophies i Bloodborne och dess DLC känns som mitt personliga största spelögonblick ddnna generation. Grymt skoj spel och man fick minsann nöta järnet för det.

Första gången man var i top 10 i pubg
Pubg är ju definitivt inte ett perfekt spel och det finns väldigt många problem med det. Men att sitta och huka bakom ett skydd medan man är full av adrenalin och man vet att ett misstag just nu kommer leda till döden, för att inte tala om den konstant krympande spelbara zonen,

Medlem
Medlem
Skrivet av eddie the eagle:

Första gången man var i top 10 i pubg
Pubg är ju definitivt inte ett perfekt spel och det finns väldigt många problem med det. Men att sitta och huka bakom ett skydd medan man är full av adrenalin och man vet att ett misstag just nu kommer leda till döden, för att inte tala om den konstant krympande spelbara zonen,

"första gången" <3


signatur

//monster

Medlem

Några sekvenser i Mass Effect Andromeda och i Horizon Zero Dawn.

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av lampis:

Den scenen som berörde mig mest var slutscenerna i The Last of Us Part 2. Så sorgligt och tungt på så många plan.

Gladare minnen fick man av Uncharted 4 som bjöd på riktigt häftiga actionscener (bilsekvensen bland annat).

Slutet i The Last of Us Part II kanske jag hade gillat om jag gillat den väg Naughty Dog valde i berättelsen, men eftersom jag tyckte så illa om den var slutet inget jag föll för heller. Slutet i Uncharted 4 var däremot riktigt bra, tycker jag. Kändes verkligen som att man som spelare kommit fram till ändstationen efter en lång resa. Väldigt tillfredsställande.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

12
Skriv svar